1

Dessa Hundar!

Suck… Det är ingen lätt utmaning att vara hundägare… Men det vet ni ju redan!

Idag tog jag tag i saken med att börja jobba med Yoggi’s hundmöten, jag beväpnade mig med nyinköpt bacon-ost på tub, klicker och Sandra som förare till Harry. Vi gav oss iväg ut mot Strömmen och sprang på en hund nästan direkt och jag hann se den i tid för att förbereda mig med tub och klicker. Varje gång Yoggi  tittade på den andra hunden så klickade jag och gav honom godiset. Han var jätteduktig! Jag är dock inte så duktig på att se hans svanshållning som Cilla har lagt mycket vikt på under helgen, men inga morr eller muff alls! Duktig kille! Sedan träffade vi några andra hundar på promenaden och det gick jättebra varje gång, kul med en bra start! Nu ska jag bara komma på en bra strategi för att träna bort Harry’s skällande… Kommer säkert när jag minst anar det! =)

Så träffade vi Greta på fotbollsplanen och de skulle leka lite, men hon luktar fortfarande lite för gott efter löpet… Så Harry blev väldigt exalterad och efter en ordentlig dusch (positiv bestraffning, eller hur Cilla?) inom exakt 0,2 sekunder så lade han sig i gruset och stirrade ilsket på mig… Sedan gör han det konstigaste: han drar verkligen ballen i gruset… Inte helt normalt tror jag! Men vi skrattade…

Så gick vi hem och lämnade hundarna ensamma i kanske 10 minuter… När vi kom tillbaka var det blod i HELA hallen, Harry hade blod i HELA ansiktet och Yoggi stod och droppade… FY FAAAN!!! De är sådana sexmonster!!! Det är något allvarligt fel på dem och deras böjelser!!! Suck…

Annonser
0

Läsa Hund

Wow! Vilken helg! Jag har lärt mig så mycket om Harry och är så grymt stolt över honom!

Han är så lätt att ha med när inte Yoggi är med och jag tycker fortfarande att det är jättekonstigt… Men jag måste nog inse att det är Yoggi som är problemet och framförallt börja jobba med dem en och en, för att stärka dem och vår relation. Harry har varit med pappa och jobbat i skärgården på dagarna när jag har jobbat och sedan har vi tagit en timmes-promenader på kvällarna där han fått springa lös och han har inte rymt en enda gång. Duktig kille!

Så igår var det dags för första dagen på läsa-hund blocket och då var det teori och sedan kom det valpar som vi fick titta på medan Cilla jobbade med dem. Det var väldigt intressant och valparna var VÄLDIGT olika, sedan var Cillas diplomathund Lilja med och jobbade med dem och det var väldigt intressant att studera hennes språk.
Harry var så himla duktig och sov snällt i sin bur hela dagen. Så igår kväll kom belöningen: en visit på Drottningholm och hundöarna! Han pep som en tok när vi svängde in på parkeringen! Sötnöt! Det var inte så mycket folk där och Harry Ferrari kunde alltså brumma iväg i full fart, man kan inte annat än skratta åt honom. Han är så levnadsglad, det tycker jag beskriver honom väldigt bra! Och jag ser så himla mycket av Timmy i honom!!! Samma energi, samma goda hjärta, stora yviga gester och samma stora kärlek: att springa fritt. Tänk om jag har fått tillbaka min älskade Timmy-Tut i Harry? Jag gillar den tanken.
Så sprang han i alla fall runt ett varv och kom i kapp ett gäng bestående av en basenji och två dvärgpinchrar som han lekte med. Så kom vi tillbaka till bron och han for ned mot vattnet med de andra efter, jag tänkte inte mer på det. Så efter några minuter sa tjejen som jag pratade med att han kanske hade trillat i. ”Näe, sa jag, det tror jag inte”, men vi gick ändå och kollade och tro fan han hade gjort en Hardy: farit i vattnet och det var så höga kanter så han kom inte upp igen!!! Dessutom hade han trasslat in sig i något sjögräs eller liknande och bara stod på bakbenen och tittade hjälplöst på mig! ❤ Så jävla söt!!! Det var dock lite lättare att dra upp honom än vad det var att få upp Hardy… =)
Behöver jag säga att han slocknade som ett ljus i soffan när vi kom hem?…

Idag var det våra hundar som skulle studeras och för mig började det redan på t-banan… Det kom en alkis och satte sig mittemot oss och jag tog genast in Harry bakom mina ben, för det kan ju bli ganska jobbigt för hundarna: de är högljudda, har ett hotfullt kroppsspråk och är ganska påstridiga. Men gubben gav sig inte utan började fråga vad det var för ras och Harry sträckte fram nosen och då tänkte jag att han får skylla sig själv, då släpper jag fram honom så han får hälsa. Han var så jävla duktig!!! Han jobbade HELT rätt: S-bågen, slickade sig i mungiporna och vände bort huvudet-alla lugnande signaler han kunde komma på! Det var så häftigt att se och jag inser att jag är fullkomligt nördig och totalt hundifierad nu för tiden! Hundens Hus har gett mig ett helt nytt sätt att se på mitt liv med mina hundar och varje situation ser jag nu som en gratis lektion i hundarnas beteende och språk. LOVIN’ IT!!!
Sedan gick vi och väntade vid rasthagen där vi skulle träffs och stod i spöregnet… Jag hade ingen jacka med mig till Sthlm… Det var ju liksom vår nu… Sedan hade Cilla plockat ihop vilka hundar som skulle mötas och Harry fick först träffa Onni, en cocker-spaniel på 2 år. De hälsade och sedan valde Harry att gå därifrån, vilket förvånade mig! Jag trodde att han skulle leka loss järnet, men icke.
Sedan fick han träffa Shade, en ung labbetik och det gick också fint. Sedan kom polaren Oliver, en 3-årig pitbull/amstaff och de hade jättekul ihop! Men de känner ju varandra sedan tidigare… Han fick även träffa Lilja & Cherie, två diplomathundar och han var måttligt intresserad av dem… Detta diskuterade vi i klassen efteråt och jag är beredd att hålla med Cilla & Linda: situationen på t-banan på morgonen hade ”tagit” så mycket på honom att han inte var mottaglig för att skapa nya relationer. Det tycker jag är grymt spännande!  Jag tror att vi ibland glömmer att se våra hundar som individer med ett ganska komplicerat känsloliv, de ska liksom bara passa in, och så är det ju verkligen inte! Är man inte beredd att låta sin hund vara en individ som man faktiskt vill ge de bästa förutsättningarna genom att hjälpa den och styra upp lite åt den, då kanske man inte ska ha hund… Jag känner mig sporrad på att bli bättre på att läsa mina hundar och hjälpa dem igenom livet, så att DE mår bra. De är fantastiska på att låta mig känna olika saker och ger mig så mycket att det är det minsta jag kan ge dem…
Sjukt intressant! Jag har en väldigt duktig hund som är bra på att läsa andra och själv ger tydliga signaler, jag är så nöjd med hur han har betett sig hela helgen!!!

Summan av helgen är ändå lite negativ: jag känner mig splittrad!!! Det är så mycket jag vill göra och jag blir ledsen över att varken ekonomi eller tid finns… Jag skulle vilja utbilda Harry till diplomat- och terapihund och skulle själv vilja läsa hundpsykolog eller åtminstone problemshundskonsult… Sedan har jag en klar idé på vad jag vill göra med den utbildningen, men hundpsykologen kostar 75 000:- + moms… Hmmm, måste lura mer på detta…

Nu sitter vi på tåget hem till Norrpan och Harry ligger helt utslagen på sätet bredvid mig… ❤