En Fruktansvärd Start På Dagen…

Där fick jag för att jag har sagt att det är den bästa söndagen någonsin, för det är första gången på 4 månader som jag och Anders inte måste skiljas åt till kvällen. Det skulle jag aldrig ha sagt.
På morgonpromenaden hade vi hundarna lösa och gick varvet nere vid sjön och lät dem springa runt och nosa. Hade inte stenkoll på dem, utan lät dem hänga med utan att tjata på dem. yoga ville så klart ut och titta efter pippisar och alldeles för sent insåg jag att isen runt vassen inte skulle hålla för honom och såg maktlöst på när han gick igenom isen och ned i det svinkalla och sumpiga, svarta vattnet. Sprang ut mot honom och gick därmed själv igenom i mitt försök att komma fram till honom, hela tiden livrädd att han skulle hamna under vattnet. Han fick inget ”tag” på isen, den fortsatte bara att ge vika framför honom. Anders kom närmre honom och gick igenom även han, men tillslut fick han tag i Yoggi’s nackskinn och kunde kasta upp honom i snön. När sedan Anders kom upp var ju faran i sig helt över, men jag var helt skakig och fortfarande rädd. Jag skulle egentligen ha gått själv och då vet jag inte hur det hade slutat. Så tack älskade Anders, för att du fanns där när vi behövde dig, vilket jag vet att du alltid kommer att göra. Jag älskar dig så!
Sedan var det bara att ta sig hem igen, iskalla, stinkande och genomvåta–alla utom Harry! Detta i sig är mycket märkligt och inte så lite ironiskt, eftersom det alltid är han som ställer till det annars!!! Det är Harry som tuggar på tvättmedelspaket, äter batterier och elsladdar, smaskar på humlor och annat olämpligt, som synålar… Ramlar 3 meter rakt ned i en grushög. Ja, ni fattar… Den här gången är han den enda i vår flock som är torr överhuvudtaget och springer mest runt och undrar vad vi sysslar med! Ja, man får vara glad att allt gick bra och att Harry för en gångs skull fick tänka tanken: ”Vad sjutton håller ni på med???”, för det kan inte hända ofta… =)

Hemma och alla nyduschade och någorlunda varma och lugna, Yoggi mest ledsen över att vara tvungen att duscha varmt i badkaret. Vattnet var helt svart när vi alla tre duschade av oss och kläderna luktar INTE nice!!!
Det gick ju som sagt var bra och det är huvudsaken, men jag kommer vara ännu mer försiktig vid sjöar och isar i fortsättningen, för den rädsla jag kände när jag såg isen försvinna under Yoggi kommer jag aldrig att glömma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s