Svåra, Men Riktiga Beslut.

Som ni alla vet, så har Yoggi haft förstadier till prostatacancer och blivit behandlad för det, midsommar 2011. Tyvärr så kom det tillbaka, vilket upptäcktes vid ett veterinärbesök nu efter nyår, påkallat av att han haft svårt att hoppa upp på kökssoffan hos svärföräldrarna och morrat mer än vanligt när man lyfter honom. Jag var dock inte mogen att ta det slutgiltiga beslutet att kastrera honom där och då, utan valde att ge honom en chipkastrering igen för att köpa tid. Sedan har jag vridit och vänt på alla argument för och emot tills det har känts som att huvudet snurrar runt hela tiden. Jag har alltid velat ha en valp efter Yoggi och därför desperat försökt hitta en lösning; det finns en privat klinik som tappar hundar på semin och sedan håller det fryst tills man vill/kan använda det. Det skulle ju vara när vi hittar en egen tik som passar Yoggi både storleksmässigt och med rätt linjer — och det är ju inget säkert oavsett. Denna tappning kostar 4600:-/gång samt 1800:- i förvaring varje år. Just nu finns inga sådana pengar.

Och sedan kan jag känna att det finns ju någon anledning till att han inte blivit ombedd att betäcka någon tik hittills — det är inte direkt så att borderfolket inte haft möjlighet att se honom under åren. Han har ett fantastiskt vackert huvud och en enorm arbetsvilja, men med en ganska djup och bred bröstkorg samt ett svagt bakparti… Tyvärr. Det finns så många bra hundar i Sverige idag och jag tycker egentligen att man bara ska avla på de bästa och mest välmeriterade, valpar efter Yoggi är ju bara min egen dröm. Men i slutändan så är det oförlåtligt att tänka så när det gäller min bästa vän och hans liv och hälsa! För tänk om det i alla fall slutar med att han måste kastreras och så har jag väntat med sövning och det ännu längre och han kanske inte hade varit så frisk och stark som han är nu — jag hade aldrig förlåtit mig själv! Så igår ringde jag och bokade tid, fick erbjudande om nästa vecka, men bad att få en snarast möjligt för att få det gjort innan jag hann ändra mig. ”Lämna in honom efter 8 i morgon” fick jag till svar, tackade och la på luren och gick upp i lägenheten. Satte mig på golvet och lät tårarna falla, grät över förlorade drömmar och framtidsplaner och Yoggi gjorde allt han kunde för att trösta mig — han är verkligen jätteduktig på att ta hand om dem som gråter. Och där någonstans fann jag en tanke som gjorde allt lite lättare: Det vore inte rättvist mot den valp vi hade tagit efter Yoggi — för den hade aldrig kunnat leva upp till förväntningarna jag skulle haft. Yoggi har varit min allra bästa vän i 8 år och jag får aldrig mer en sådan hund. Med Harry kan man bara hoppas att det blir bättre! =D

Så i morse stannade Anders kvar hemma och vi åkte tillsammans till Nacka Djurklinik för att lämna in honom. Fick träffa underbara veterinären Jennie (som vi haft tidigare) och gick igenom ingreppet. För dem är det ju inget stort, de kastrerar ju hundar och katter dagligen — men jag är livrädd när det gäller att söva ned djur. Det finns alltid en procent som inte vaknar upp efter narkosen och naturligtvis lyckades jag se ett program på Animal Planet igår kväll med en apa som råkade ut för just det… Typiskt! Sedan lämnade hon oss och in kom narkossköterskan Yvonne och gav honom lugnande. Så satte jag mig på golvet med honom och när han väl gav upp så låg min mössa och väntade på honom, så han skulle ligga mjukt med huvudet. Sköterskan kom och hämtade honom, jag pussade hans nos och sa: ”Jag älskar dig. Sköt dig och vakna snart igen.” Sedan bar hon iväg på honom… Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt!

2013-03-14 08.30.16

Yoggi i väntrummet!

2013-03-14 08.46.06

Yoggi lite trött helt plötsligt…

2013-03-14 14.12.39

Helt väck till slut…

För att hålla tankarna i schack så passade jag & Harry på att åka upp till Hellasgården och gå 12 km-spåret i kylan! Det var skönt att låta honom springa av sig, han håller sig faktiskt lite närmre när Yoggi inte är med…

2013-03-14 09.37.39

Balansen Harry?

2013-03-14 12.33.46

Mitt lilla vildhjärta!

Efter en ordentlig promenad på 2,5 timme så åkte jag och åt lunch, sedan for jag till kliniken fast det var 30 minuter kvar tills jag skulle få hämta honom — jag kunde inte sitta still i alla fall! Så fick jag alla papper i ordning, betalade och fick sätta mig att vänta i ett rum en stund. Sedan kom Yvonne med den stackars lille älsklingen! Han såg inte alls glad ut, men Yvonne sa att hon tyckte han tog det mycket bättre än de flesta av deras patienter… Sedan gick vi ut och packade ihop oss och åkte hem! Jag gav honom lite yoghurt (fastad sedan 20:00 igår) och en köttbulle, försökte få honom att dricka vatten, men det vill han inte… Nu ligger vi på sängen alla tre, han gryr och gråter om vartannat, tittar på mig med stora och rädda ögon — stackars hjärtat! Det kan inte vara lätt för dem, de förstår ju inte varför det känns alldeles konstigt i hela kroppen! Men nu är den dumma cancern borta för gott och vi kan slappna av och njuta av alla år vi har framför oss med vår älskade, underbara Yoggi!!!

2013-03-14 14.15.24

Trattus Terrier

Stort tack till den underbara personalen på Nacka Djurklinik — alltid suveränt trevliga och hjälpsamma samt bra med hundarna!

Annonser

3 thoughts on “Svåra, Men Riktiga Beslut.

    • Ja, och det är ju faktiskt det enda som räknas!!! Nu har han slutat gråta och ser dessutom lite gladare ut, så nu känns det bättre i mattehjärtat oxå! =D

  1. Jag kastrerade Cappie då hon var ca 8 år och hon vägrade att äta och dricka på en vecka, men jag hade en sån där spruta som jag gav henne vatten och näringslösning i och till slut så gick allt bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s