0

Som en Blixt från Klar Himmel.

Några dagar har gått sedan helgens inte så framgångsrika tävlingar och jag sitter nere vid sjön med hundarna och tänker. Mest på Harry och varför jag inte får det att funka mellan oss på tävlingsplanen trots att vi tränar med bra resultat och har testat olika saker. Då kommer det till mig som en blixt från klar himmel:

Harrys styrka, är min svaghet.

Det kanske låter dumt, men det är helt sant! När jag var som mest bedrövad i helgen så sa A-K: ”Tänk vilken fantastisk hund du har. Han har så mycket empati att han känner exakt hur du mår, hela tiden.” Jag har aldrig tänk på det så innan, men det är ju faktiskt det som gör Harry till en så fantastisk liten hund! Han visar det ju så tydligt i möten med andra hundar, i sitt arbete med gamla och sjuka, när han träffar människor som av någon anledning har en annorlunda motorik… Jag ser honom alltid som en hund med extrem motor, lite koncentrationssvårigheter och dåligt fokus. Men sanningen är nog den att han beter sig som han gör för att han känner in precis allt och alla hela tiden… Det måste vara fruktansvärt jobbigt! Att sedan ha en matte som inte fattat detta på 6 år — jag får vara glad att han bor kvar! Så förlåt mig, Harry. Från och med nu så ska jag alltid göra mitt bästa för att se saker från din sida och försöka underlätta för dig. Förlåt, jag förstod inte bättre.

20130731-111132.jpg

Annonser
0

Ack Värmeland…

…vilken skithelg vi fick, rent resultatmässigt!!! Men det var kul ändå och det är ju fördelen med hund- och hästsport — det är ju så mycket mer än själva tävlandet som gör det till mitt liv. Dessutom har jag slagit nytt rekord i packning!!!

IMG_4250

Sådär… Hela lägenheten ska in i bilen! =O

Kom iväg hyfsat i tid i fredags, men värmen tog kål på både hundar och förare, AC:n i bilen klarade inte av att kyla ned tillräckligt och när vi väl kom fram till Kils BK så var vi inte i fas kan jag säga. Harry var helt slut och svår att få kontakt med, vilket gjorde mig stressad och nervös. Innan platsen var jag på väg att stryka mig, men vi hade ju åkt så långt, så vi försökte ändå. Platsen gjorde han hyfsat, vädrade väl mycket och kröp lite i sidled. I pausen till programmet piggnade han ändå till och jag bestämde mig för att försöka. Det var inte vårt bästa och inte heller det sämsta, 125 poäng fick vi. Det gör mig inte mycket, men kommentaren från domaren att vi kanske borde vara glada att han är en snygg utställningshund istället — det sved. Jag blir både arg och ledsen, för jag har själv jobbat som domare inom ridsporten i många år och jag tycker inte att sådana kommentarer lämpar sig. Som domare har man ett uppdrag att utbilda och sprida sporten enligt min åsikt och jag välkomnade alla diskussioner med de tävlande — det är utbildande åt båda håll! Men inom hundsporten upplever jag att diskussioner väldigt sällan är välkomnade av domare och vi tävlande som betalar dyra avgifter (både lydnad och utställning) och åker många, många mil — vi ska bara tacka och bocka för deras vishet med mössan i handen. Att ljuda protester eller åsikter tycks mig strikt förbjudet!!! Det är så en sport stagnerar och förlorar sin potential att utvecklas, men så vill man kanske ha det inom hundsporten?…

Efter lydnaden åkte vi upp till Ransäter och ställde upp tältet på en bra plats vid vår ring, jätteskönt att ha det avklarat! Sedan åkte vi och letade tältplats åt oss och hittade en fin sjö längs vägen där vi slog oss ned. Vi är verkligen inga vana campare och det tog ett tag, men hundarna badade och mös som bara den — inga klagomål där! Vi var däremot mindre nöjda med den högljudda hord av tyska ungdomar som bestämde sig för att bada klockan 02:00 och skrika som galningar!!! Varken vi eller hundarna fick mycket sömn…

IMG_4257

Mäster-camparna! =D

På lördag morgon var det först dags för lottning och plats i lydnaden, men den kom igång så sent att jag höll på att drabbas av dubbla magsår! Han låg i alla fall fint trots superstressad matte och vi fick 9,5 p.g.a. att han inte la sig på första kommandot… Sedan rusade vi bort till utställningen och inväntade championklassen — vilket inte blev någon succé. Här är domarens kritik! Det blev inte ens ett CK, och det känns ju lite snopet när han är dubbelchampion… Efter ett tag kom Harry’s svärmor och gjorde oss sällskap och det var ett glatt återseende! Det tog några timmar, sedan var det dags för lydnad igen och det var verkligen inget att skryta över! Han var helt ofokuserad och lyssnade inte vidare värst på mina kommandon eller handtecken. Vi stannade inte och kollade poängen, det enda jag vet är att vi fick 9,5 på inkallningen. Bästa A-K sparade inte på finkänsligheten när hon talade om vad problemet var och jag vill ju ha ärliga svar, men det tog lite hårt just då… Så nu är planen att starta om 3 veckor och lägga ned träningen så länge, vi har testat allt annat, så vi får se hur det här funkar. Annars lägger vi nog ned tävlandet inom lydnad, det är bevisligen inte vår grej…

Vi stannade kvar och pratade med gänget ganska länge, sedan drog vi söderut till Grums och slog läger för natten. Mycket lugnare och nere vid sjön, så hundarna njöt i fulla drag ännu en kväll. På söndagen drog vi till Terrierklubbens utställning i Skoghall och mötte upp med A-K, slog upp tältet och inväntade vår tur. Domaren för dagen kom från Kanada och såhär tyckte han om Harry. Det blev ett CK, men inget mer. Trist! Därefter rally hem för att hinna till Formel 1-loppet som startade 14:00… Hektisk helg, kan man sammanfatta det med! =)

IMG_4265

Proffsen…

1

Genrep!

Nu har vi varit ute och kört ett kort pass inför eftermiddagens lydnadstävling i Kil. Jag har så svårt att hitta motivationen till att träna — eftersom han gör allt nästintill perfekt på träning och sedan bommar på tävling oavsett. Så det är något i vår kemi som inte klickar på tävling och jag ska försöka få maken att filma i kväll och se om vi kan hitta problemet. Annars ger jag snart upp — är spytrött på 1:ans moment!

Men dagens pass gick i alla fall kanon! Så till tävlingen kan jag säga att det enda jag verkligen, verkligen hoppas på är att han gör ett godkänt läggande, för det momentet har det gått troll i för oss totalt! Nu är det ca 11 månader sedan vi startade senast och vi får se om det är bra eller dåligt… Sedan är det tidig start i Ransäter i morgon bitti också och sedan utställningar i Ransäter och Skoghall. Det blir en intensiv helg för lilleman och matte, husse & Yoggi får mest glida med och ha det nice. Eller tja, han får ju övningsköra nu i alla fall! Husse alltså, inte Yoggi…

0

Mitt Hundliv!

Sorry att jag varit så dålig på att uppdatera!!! Vi har varit bortresta, men inte i yttre rymden, så det är ingen ursäkt!

För 2 veckor sedan packade jag in mig och hundarna i bilen och åkte ned till mina svärföräldrar i Skelna (Kolmården-skogarna) för att bistå min svåger och hans fru med hundpassning medan de fick tillökning. Jag har haft ganska mycket med Cid (3 år) och Seifer (Sid’s son, 1,5 år) att göra innan, men nu var de helt och hållet i mina händer och jag måste säga att det har varit nästintill ett heltidsjobb med 4 hundar! Mycket motion har det blivit och jag har varierat mellan långa promenader, löpning, simning och cykling och tagit med mig olika gäng varje gång. Vissa dagar har varit för varma för någon hårdare ansträngning, men nosarbete och lydnadsträning finns det alltid ork till!

IMG_4073

Seifer, Yoggi & Harry på skogspromenad!

IMG_4083

Cid, Harry & Seifer i blåbärsriset!

IMG_4150

Seifer a.k.a. Dirty Gold

IMG_4166

Nya bästisarna: Seifer & Yoggi

IMG_4143

Mycket spring leder till ömma tassar!

En stående rutin för de gyllene blev frukost i trädgården — ett mycket enkelt sätt att aktivera dem samtidigt som man får maten avklarad. Detta ställde till problem första dagen, då jag trodde jag kunde göra som med mina egna och ge dem mat på varsin del av gräsmattan, men när jag hade hällt ut Cid’s mat och skulle hälla ut Seifer’s — då kom Cid springande och skulle ta sonens också. Så då satt jag & Seifer och bondade på trappen medan pappa Cid åt. Sedan bytte de om, men då kom svärfar med bilen och Seifer rusade efter honom, jag släppte allt jag höll (Cid…) och for efter lilleman — då passade Cid på att springa som en dåre över gräsmattan och kasta sig över Seifer’s mat!!! Så då var jag tvungen att kasta mig efter honom! Philip hade då redan stannat bilen och Seifer kom tillbaka… Läxa nr. 1.

Läxa nr.2 gäller skillnaden i kärlek till vatten mellan ”normala” hundar och retrievrar… Yeeez! De är helt vilda när det gäller vatten! Vilket vatten som helst dessutom… Hopplösa att försöka bada med — de simmar bara ikapp en och rakt över en… Så vi har fått binda fast dem när vi velat bada bekymmersfritt och dessutom att hänga upp saker i träden som vi ville ha torra! : )

IMG_4115

Småkillarna badar med farmor & farfar

IMG_4128

Husse och de stora grabbarna!

IMG_4136

Man får hålla sig lite högre upp när de gyllene är i farten!

Vår fine husse kom ned och gjorde oss sällskap över helgerna och det var väldigt mysigt och väldigt skönt att få lite hjälp med alla fyrbenta! Samt att jag efter nästan 2 år i familjen nu fått åka ut i den omtalade båten! Jag och Anders spenderade några timmar på Näsnaren med hundarna — underbart!!!

bild-32 bild-33

IMG_4101

Jag & fine Seifer inväntar Anders’ tåg

IMG_4181

Bästa familjen!

Nu får vi se om vovvarna sköter sig, eller om en av dem får flytta hit på internat en period. Annars har vi fullt upp om dagarna och kommer vara väldigt mycket på resande tass framöver!

0

Morgonmotion.

I fredags morse åkte vi till klubben för ett pass agility — mitt andra med Harry och jag hade samma plan för honom som sist. Byggde fram detta åt mina grabbar:

Träning 2013-07-05

  1. Yoggi: jag började med att jobba på hindersuget rakt fram, inte för att det är något problem för honom, körde 4 hinder tillslut. Testade lite olika höjder för att gymnastisera honom lite, kändes bra! Harry: han behöver fortfarande jobba med flera hinder i rad, men stor förbättring mot förra passet. Jag körde med hans älskade pip-boll som belöning och kastade rakt framåt, vilket gav bra hastighet och riktning. 2 hinder var inget problem, men när vi kommer upp till 3, så går han lätt bredvid vid 2:a eller 3:e, beroende på var jag har ställt mig. Värst är det om jag springer med honom, men det är ju något jag måste göra för att träna honom på det.
  2. Yoggi: tunnelingångarna var inget problem för Yoggi, körde med 2 hinder innan. Harry: han älskar verkligen tunnlarna! =D Samma sak här dock: han får problem när jag springer bredvid, då går han vid sidan av ingången… Står jag vid tunneln så hoppar han fint och kör rakt igenom som han ska! Suck… Bara att jobba vidare…
  3. Yoggi: första gången gjorde han precis som på träningstävlingen: han driver åt höger inne i tunneln och kommer ut mitt framför fötterna på mig — skitläskigt!!! Så jag bestämde mig för att utmana hans hindersug och stå kvar samtidigt som jag skickade honom igenom tunneln, samt kasta bollen var på väg ut — det funkade suveränt bra! Uppmärksamheten riktades framåt och han behöll det fokuset även när jag sprang med sedan! DUKTIG!!! Harry: satte honom och höll upp tunneln första gången — inga bekymmer. Han är verkligen en liten tunnel-råtta! =D Sedan gjorde jag samma belöningsteknik på honom och det funkade klockrent! Bästa lilla Smarrpan!
  4. Yoggi: körde bakombyten i kombinationen och blindbyten i tunneln — inga bekymmer! Min lille prins! Han älskar verkligen agility!

Väldigt nöjd! Inga balanshinder den här gången, men Yoggi springer till balansen varje gång han får sin boll, det är en del av hans belöning. Träning för My imorgon, första passet med Harry — ska bli spännande att se vad hon tycker. Jag kör honom väldigt annorlunda mot vad Anders gör… =D

2

Stackars Lille Smarrpan!

Jag har varit så in i bängen orolig för vår lille Smarry sedan vi kom hem, han har inte alls varit sig själv och jag var nästan säker på att jag skulle bli tvungen att köra tillbaks honom till Johanna för att han saknade dem så mycket! Han har alltid varit tunn, men nu är han mager som ett staket och det syns även fast han har väldigt mycket päls! Det är inte konstigt med stresspåslag efter parning och efter att ha bott med massa fina tikar i flera veckor. Så igår så skulle jag köra vårt första lydnadspass och det var inte min hund!!! Han var helt apatisk, blev inte glad för någonting, gick mest och vankade… Dessutom blev han inte alls så glad som han borde när han fick träffa Yoggi på morgonen. Jag blev jätteorolig! Sedan spenderade han dagen med att sova, blev väldigt andfådd av ingenting och hässjade väldigt av minsta ansträngning. Han drack mycket och åt lite. Jag tempade honom och han visade 38,4°, vilket absolut inte är någon temp att tala om. Vi åkte förbi bästa Nacka Djurklinik för att hitta ett nytt foder — då jag diskuterat foder med min moster hela helgen och det gällde förvisso hästar, men det måste vara samma princip. Det vi kom fram till är att för mycket protein inte är bra, då det förbränner sig självt tillslut och Harry har ju gått på Yoggi’s dietfoder, vilket har mycket protein och lite fett. Tillsammans med Harry’s extrema ämnesomsättning så kanske det inte blir så himla bra (borde jag fattat tidigare…) och djursjukvårdaren bekräftade mina misstankar. Så nu kör vi in honom på ett annat Specific-foder, nämligen CCD Struvite Management, vilket innehåller mer fett och Omega-3, samt motverkar urinsten (bara en bonus).

Specific Harry

Ny mat!

Men så idag hittade jag äntligen det stora problemet och anledningen till att han var så apatisk! Vi satt nere vid sjön och för ovanlighetens skull så ville han sitta hos mig och då när jag strök honom över kroppen så hittade jag en liten, liten fästing. Och en till. Och en till… 25 stycken tog jag på honom under dagen!!! De var väldigt små allihop, men de gör skada ändå!!! Stackars, älskade lilla hund! Otäcka, äckliga kryp som är dumma mot honom! De skulle ha fått påfyllning av sin Frontline förra söndagen och min moster sa iofs att det var mycket fästingar där de bor — men jag trodde aldrig att det skulle vara så mycket! Yoggi har som tur var fortfarande inte fått en enda! Frontlinen är nu påfylld och jag hoppas vi slipper fler odjur!

Så nu på kvällen körde vi ett till lydnadspass och med en helt ny hund! Han var lika glad och sprallig som han brukar vara igen! Mitt hjärta!

Angel-face Harry som liten!

Nu är Smarrpan glad igen!

0

Uppe i Ottan!

Jag vaknade INNAN klockan idag (05:45), det känns inte helt okej! Hundarna var också med på noterna och vi traskade upp till pappa och åkte till klubben, för ett morgonpass  agility. Jag byggde sedan fram följande (och insåg att det är roligare att ha någon med sig…):

Träning 2013-07-02Uppvärmning: 1 kilometer löpning på 6:37 runt planerna med båda i koppel.

  1. Yoggi: körde bara snabbt igenom med 1-3 hinder och stod på båda sidor, inga konstigheter. Harry: med Harry hade jag tänkt köra med klicker och gjorde också det, men jag vet inte om det gav önskat resultat direkt… Känns mest som att lägga till ytterligare ett moment som gör honom förvirrad, så jag tror jag skippar det i framtiden. =) Han skötte sig dock riktigt bra, även om det är långt kvar till samma ”hindersug” som Yoggi har! Enda gången han smet bredvid var när vi var uppe på 3 hinder och då missade han det sista. Klart godkänt!
  2. Harry: började med en rak tunnel och gjorde den dummaste missen själv: jag kastade in bollen i tunneln och trodde han skulle komma ut med den på andra sidan… Icke! Han vände inne i tunneln och kom tillbaka med den istället… =S Efter det så kastade jag den till andra sidan istället — mycket bättre! Han gillade verkligen tunneln, så jag böjde den till 90° efter några gånger och det funkade lika bra!
  3. Yoggi: denna kombination var uppbygd för att träna byten på och jag tror att det var jag som tänkte snett när jag byggde – för Yoggi smet upp till bordet där våra saker var de första två gångerna och då var nog störningen åt det hållet för stark… Men sedan gick det kanon och jag körde både framför- och bakombyte flera gånger utan problem! Duktig kille!!!
  4. Harry: hmmm… Han är bra snabb den lille kanaljen! Men hittills har han inte fuskat – dock har jag kutat häcken av mig för att hinna möta upp honom vid kontaktfältet och belöna, så det förklarar ju saken. Men jag vill helst inte behöva göra det, för han springer och tittar på mig hela tiden om jag inte hinner före honom och så stannar han upp tillslut och det vill jag ju inte! Får fråga professorn vad hon tycker och tror… Skulle gärna vilja lära in det där med ”2 på , 2 av”… Yoggi: han tjuvade idag! Sprang som en idiot över, stannade ovanför kontaktfältet och när jag kastade bollen — då hoppade han ned på sidan!!! GRRR!!! Inte okej… Då blev det genast indragen boll, tills han hade tassarna på kontakten.
  5. Harry: även denna hund har sjukt bråttom över A-hindret! Kommer liksom flygande ned för baksidan och hinner knappt stanna i kontakten. Dock är den så lång på A-hindret, så jag tror inte att de kommer missa det även om jag slutar belöna där. Yoggi: han ÄLSKAR verkligen balanshindren!!! Sötnöt! For upp och ned som en skållad råtta och så fort han fått sin belöning så drog han upp igen! =D
  6. Yoggi: körde först några reps där jag belönade i kontakten, sedan tänkte jag testa att jobba vidare och ställde mig en bit ifrån — inte bra! Yoggi hoppade glatt av INNAN gungan slagit i backen!!! Inte okej på en fläck! Backa, gör om, gör rätt.

Dagens pass har gett mig mycket att tänka på, gällande båda hundarna. Harry har svårt att fokusera när det blir mer än ett hinder, älskar tunnlar och balansen, men jag känner inte att han har samma enorma kärlek för agilityn som Yoggi har. Det kanske kommer? Med Yoggi så är det en fröjd att träna varje gång, men jag kanske ska låta bli att försvåra när jag tränar själv? Bättre att göra det när My är med och kan hjälpa mig när det blir fel? Vi får se vad hon säger på måndag helt enkelt. Jag är i alla fall väldigt nöjd med mina hundar!

Image-1

Mina fina pojkar!!!