0

Ostkanten!

Dagen började tidigt och hela Team Mayhem gav sig iväg till Knivsta: jag för att debutera som skrivande ringsekreterare, Anders för att debutera i ringen med Harry, Yoggi som coach och Harry som utställningsobjekt.

Det var väldigt kul att skriva (tur återigen att man är van sedan häståren) och jag tror att det är väldigt nyttigt att sitta vid sidan av, kolla och lyssna. Nu kollade jag inte så mycket, var väldigt fokuserad på att få allt rätt. Det kom dock ett regnoväder som inte var av denna värld och vi var tvungna att ta en paus tidigare än väntat, det gick inte ens att få bläcket att fastna på pappret!!!

Anders ställde ut Harry för första gången (hade jag ingen aning om!) och det blev en 4:e plats i championklassen med HP samt nominering till Bästa Huvud, tyvärr blev de sedan oplacerade. Därefter var det massor med tikar kvar och min största behållning blev tiken som vann Still Going Strong: Atterboms Waltzing Mathilda! 13 år gammal är hon och hade en underbar uppsyn när hon dansade runt  i ringen med husse Thorbjörn Larsson från Kennel Atterboms! En påminnelse om att vi har en pigg och frisk ras som blir gammal — men ändå att varje dag vi får med våra hundar är värd att hålla kär. Ännu en anledning till att jag är så lycklig över att jag får möjligheten att läsa på distans ännu ett år! ❤

bild-36

Harry tokgillade sin vinst!

bild-37

Ruggigt och dant, smyser i mattes tröja!

0

Hästar vs. Hundar

Alltså, jag är ju hästtjej, born and raised. För mig kommer hästar och ridning lika naturligt som att andas, jag har ridit varje dag i hela mitt liv och haft det som jobb nästan hela min arbetande karriär. För mig har det varit svårt och jobbigt att vara utan häst, men jag försöker överföra så mycket jag bara kan på hundarna och igår när vi skulle bygga fram agilitybanan så kom det verkligen till användning! Det är tur att jag byggt ett antal hoppbanor i mitt liv — fast agilitybanor är sjukt mycket svårare! Det är på tok för mycket relaterade avstånd inom hundsporten!!! Det är räknade metrar mellan ALLA hinder och det är lite konstigt tycker jag. Det borde vara lättare för en hund att taxera om och anpassa sig — en häst som ska hoppa 160 cm behöver kanske lite mer assistans… Men, jag vet inte tillräckligt mycket om hundar för att argumentera om saken. Som sagt så skötte sig båda grabbarna bra och jag har lite svårt att komma på bra övningar när jag ska köra själv och därför blir det lätt banträning istället. Men med häst så hoppar man sällan hela banor och sällan ”höjdhoppnnig”, så jag måste nog ändra min taktik med hundarna också och jobba mer tekniskt…

0

Vad är väl Stureplan…

…mot en agilityplan??? Så tänker vi och spenderade kvällen nere på klubben, till och med världens bästa Morrfar var med hela passet! =) Jag och Anders har nu planerat och byggt fram vår första bana, som vi lånade från Emma Berg och modifierade lite!

Agilitybana 2013-08-30

Bana konstruerad av: Emma Berg

Vi slutade vår bana efter tunneln med nummer 15 och hoppade således över slalomet, däcket och ett hopp. Vi ska ju inte köra slalom innan vi har bågar, så det kändes som att det räckte som det var ändå.

Vi började med att dela upp och köra olika delar som uppvärmning. Först 1-4, sedan 6-10 och sist 10-15. Anders fick börja med Harry och det var första gången på länge som jag fick se honom från sidan — vilket var väldigt intressant. Vi har nämligen hittat hans stora problem: han vill ALLTID gå in på vänster sida!!! Det spelar ingen roll hur ologiskt det är att välja den sidan, han väljer det i alla fall och fäller hellre sin förare än byter sida! *suck* Svårast är det vid hopphinder och tunnlar — där missar han ofta. Yoggi däremot, han gick som en klocka! =D Min lille stjärna! Inga problem med några hinder eller kommandon, supernöjd! Dock missade båda på gungan och började med varsin flygtur — jag höll andan båda gångerna! Yoggis var värst, han hade galen fart och hoppade rakt ut från brädan!

Sedan var det bandags och jag och Yoggi började — han var så sjuuuukt duktig!!! Inte en enda miss! Så det blev ”bara” ett varv för oss, för jag ville absolut inte riskera att få ett misstag i onödan. DUKTIGASTE LILLE VOVVEN! Sedan körde Anders & Harry och jag föreslog att han skulle börja med att fånga upp Harry efter varje hinder och belöna med godis — men jag insåg att Harry var alldeles för fokuserad på godiset och bara hoppade på Anders, sprang in i hindren för att han bara tittade upp… Anders körde sedan ett varv utan belöningar, men fick fortfarande problem med Harrys besatthet av vänster sida… Därefter provade jag två varv och sista vändan var han SUPERDUKTIG!!! Så nyckeln till Harry börjar skönjas: han behöver ha ett mycket långsammare tempo än jag någonsin trott, han behöver väldigt tydliga hand-/armsignaler (vilket jag & My gick igenom i måndags…) och även tydliga ord. Så känns det i alla fall och det känns som att vi tagit ett GIGANTISKT steg framåt med Harry! Underbar känsla i båda hundarna och så glad att ha både min älskade make och bästaste pappa vid min sida på träningarna! Kärlek!

0

No Balls, No Show!

SKK har nu bestämt att från och med 1/1 2017 så kommer kastrerade hanar inte tillåtas att ställas ut, vilket går att läsa i följande artikel. Här följer nu min syn på saken:

Jag har inget emot förbudet som sådant och även om jag har planer på att ställa Yoggi i veteranklass några gånger, så är det inget som gör mig upprörd i några större mått. När förbudet infaller så är han 12 år och har nog tröttnat på utställningar i alla fall. MEN, det jag stör mig på är SKK’s formulering ”Om det finns ett behov av att förändra mentaliteten eller någon annan egenskap hos en viss hundras bör detta ske genom ett välplanerat avelsarbete, inte genom kastration.” Mitt problem är då detta: under de år jag hållit på med utställning (sedan 1995) så har jag sällan sett en domare kommentera eller döma ned en hund med klara aggressionsproblem. Det gäller absolut inte bara borderterrier, men nu är det ju dem jag sett mest på senare år och det är många, många gånger så att hanar med tydliga attitydproblem har dömts till framstående placeringar. Inte heller har Harry någonsin gagnats av sitt fantastiskt vänliga temperament i utställningsringen. Nu är det terrier vi pratar om  och ja, de ska ha motor och attityd — men steget från det till ren aggression måste ses som ganska långt. Sedan är det självklart så att många av dessa problem inte skulle avhjälpas med en kastrering heller, men jag tycker att SKK måste lägga lite mer krut på att få domare att våga döma mentaliteten på våra hundar. För om nu utställning är till för att bedöma de avelsdjur som finns, samt deras avkommor, så tycker jag att det inte är mer än rimligt att domarna och SKK tar sitt ansvar i vad de premierar. Yoggi har allvarliga attitydproblem efter att ha blivit anfallen som valp(kastrerades dock p.g.a. återkommande förstorad prostata), så jag kan inte säga mycket om det heller, men jag skulle verkligen hylla den domare som vågade sätta ned foten.

1

Värsta Konditionsträningen!

Det kan man lugnt kalla mina pass med My! Tur att det är så roligt att man inte tänker på hur jobbigt det är — även om jag tycker att det räcker med ett försök/hund när vi kör banor! ; ) Så här såg det ut igår:

Agilityträning 2013-08-26

Det var en klass 2 bana som hon hittat på nätet och modifierat lite grann och det känns självklart skönt att träna på lite högre nivå än vad vi börjar tävla på. Men först tränade vi på slalomet, vår eviga nemesis. My hade med sina bågar och Yoggi fick ett försök på 8 pinnar, men sedan ökade vi direkt till 12 pinnar och han gjorde det väldigt snyggt! Jag har haft alldeles för bråttom med att ta bort bågarna (lathet eftersom mina inte passar på klubbens pinnar…) och fick igår inse att Yoggi inte har en bra ingång än. När han väl är inne i slalomet så gör han sällan fel, även i de passager där det inte sitter bågar, men han behöver hjälp med starten. Så det blir att inhandla riktiga bågar så fort CSN känner sig givmilda! ; ) Sedan var det Harrys tur… Det slutade med att My fick köra med honom — mitt tålamod råkade ta slut. Han går bara och stirrar på mig hela tiden!!! Det gör han aldrig annars, men på agilityn tittar han bara på mig varje steg — så han gick rakt in i en av bågarna! *suck* Hans problem är att överhuvudtaget förstå ingången, för väl inne så går han jättefint! Vi kom fram till att han är som allra bäst på träningen när han är helt uppe i varv! För om han är lugn så gör han inget alls, är han vild och galen så testar han massa grejer och då blir det oftast rätt någon av gångerna… Låter helt sjukt, jag vet, men så funkar han tydligen…

Därefter var det banan som gällde och Yoggi verkligen ÄGDE! Trots att det var varmt och jag missade något byte så fixade han hela banan, jag tror han missade 1 hopphinder! Vilken liten kämpe! Det var helt galet jobbigt att springa fullt 2 gånger, men jag fick beröm av My för både fart och engagemang. Då känns det lite mer värt det! Därefter gjorde vi om banan lite och körde med Harry… Den hunden kan verkligen gå mig på nerverna. Samma sak här — han har för stort fokus på mig och missar på tok för mycket! Jag vet att han är nybörjare, men det blir lite frustrerande när han inte kastar en enda blick åt mitt håll på lydnadsplanen… Grrr… Bara att träna vidare! Men jag ska försöka träna med sällskap, för det är svårt att få till bra övningar på egen hand.

0

Micropass!

Vi började dagen med en lång och skön promenad uppe vid Hellasgården — jag bara älskar luften såhär års! Hösten är snart här och det är min bästa tid! Hundarna skötte sig och njöt verkligen.

Nu på kvällen gick vi ned och satte oss vid sjön och spanade efter änder (gissa vem som fick bestämma?…), men sedan gick vi upp i skogen och jag lärde Anders grunderna i personspår. Så han fick göra en ruta samt två spår med Yoggi. Det gick jättebra, men jag tror att det är viktigt att ta bort godiset rätt snabbt och öka liggtiden, precis som för Harry. Även han fick ett litet spår för att damma av grunderna, nu ska vi försöka hålla kunskaperna uppe och lägga spår mer regelbundet!

0

Teknikträning

For iväg till bruksan i morse utan någon ordentlig plan, förutom att jag ville träna slalom med båda grabbarna. Så det blev ett pass med fokus på teknik på flera hinder!

•Slalom: Yoggi fick köra 8 pinnar och utan bågar, kanske dumt men jag tyckte han fixade det bra! Det jag får göra är att dra ned tempot och föra honom lite mer med benen. Väldigt nöjd med honom faktiskt! Harry fick köra 4 pinnar och koppel. Jag tyckte faktiskt att han tog öppningen bättre idag–framsteg!

•Balans: Harry fick fortsätta med target på kontaktfältet nedåt, men jag körde honom över hela bommen och han gjorde det kanon!!! Duktig liten Smarry! Jag insåg snart att det inte funkade lika bra med den tekniken på Yoggi–han brydde sig inte om targeten alls! =S Men han har ju å andra sidan ett klockrent ”stanna” från lydnaden som passar utmärkt i detta moment! =D Så nu är vårt största problem hur jag ska hinna med honom!!! Hur kan någon så liten vara så sabla snabb???

•Gungan: körde target med Harry här med och nu ser jag samma sak som My pratade om–han är så fokuserad på mig att han nästan ramlar ned och targeten tar det väldigt lång tid innan han testar… Även i slalomet var han alldeles för fokuserad på mig! =( Något för fröken My att ta tag i nästa vecka. Testade med target på Yoggi här med, med samma resultat, så vi använder ”stanna” & ”kör”. Ingen av dem har några problem med nedslaget annat än att de har lite för hög fart över.

•”Runt”: satte upp två hopphinder på rak linje med 5 meter emellan och lät dem hoppa 2 gånger var. Sedan ställde jag mig mellan hindren och dirigerade dem runt det andra, så de hoppade det åt andra hållet! De var helt suveräna båda två!!!

Det är både svårt och lite tråkigt att köra när man är själv, men när Anders slutar om dagarna så är ju kurserna redan igång på klubben och massor med folk. Så det får funka så länge!