0

Största. Möjliga. Tyssssstnad…

Vi startade dagen med en 7 kilometare som tog nästa 2 timmar — Harry verkade inte ha några som helst problem med att regnet HÄLLDE ned över oss, utan nosade mycket ordentligt på alla dofter som fanns i skogen!

På eftermiddagen gick jag ned och packade in hundarna i bilen och körde upp till parkeringen hos pappa, några 100 meter bort. Harry har nämligen STORA problem med garage och parkeringar och skäller hysteriskt när man tar ut honom ur bilen. Så jag beväpnade mig med godis och tålamod, satte en timer på 10 minuter och gick runt på parkeringen, belönade varje gång han såg någon eller hörde något utan att skälla. Jag kan ärligt säga att jag inte förstår hur folk tränar sina hundar om de inte vill använda godis till dem! Det funkade bra, han stressade upp sig några gånger när det kom folk, skällde och då vände vi och gick en bit tillbaka, satte oss ned och belönade tystnad. Harry är en extremt vokal hund och alla hans känslor och åsikter kommer i form av pip, skall, morr, gnäll etc. Men jag är supernöjd med det vårt första pass, som jag lägger till kategorin miljöträning. Sedan blev det en vända ned för att fylla på p-tiden och det gick faktiskt lite bättre ändå.

IMG_4679 IMG_4680

När vi kom hem så körde jag ett likadant pass i vårt garage, där han brukar vara HEMSK! Nu är det ju som sagt träning á la godismaskin, men det funkar ju, så jag fortsätter med det så länge det behövs! Den här gången fick han även träna på att sitta kvar i bilburen medan Yoggi fick köra lite lydnad utanför bilen. Kul när man kan hjälpa sig själv med träningen — jag tycker just den här biten med skällandet är fruktansvärt jobbig!!! Och så himla svår att komma till bukt med — men nu har vi tagit ett pyttelitet steg på vägen.

0

Det Finns Inget Dåligt Väder…

…men vi var helt ensamma på klubben – just sayin’! Det var si och så med motivationen när det var dags att lämna hemmet, blåst och regn säger mig att det är en dag som ska spenderas inomhus. För att inte tala om mina hundar! Dem fick jag släpa upp ur sängen och tvinga ut till bilen! Väl på klubben var vi alla lite mer på hugget dock och efter uppvärmningen så var det dags att träna lite.

Yoggi: vi fokuserade på slalom idag, började med 4 pinnar eftersom det var ett tag sedan vi körde och sedan byggde vi på med hopphinder före. Det gick förhållandevis bra, han får lite bråttom ibland och då missar han. Sedan är han så svår på det sättet att han inte riktigt klarar av att göra fel, jag kan inte säga någonting till honom utan att han blir jättelåg… Jag måste ju få säga stopp när han gör fel! Min lille fjant! Sedan fortsatte vi med 6 pinnar och avslutade med 8 stycken! Jag är jättenöjd! Han fick världens glädjefnatt med sin pipboll och for varv efter varv runt planen, ibland undrar jag om han vet att han är 8,5 år… =)

IMG_4672

Vår lille professor!

Harry: här var fokuset på passivitet idag, perfekt med störning och retning i form av en storebror som får köra agility mitt framför nosen! Han skötte sig jättefint, smet bara iväg en gång och det var när Yoggi körde sitt glädjerace och pep med bollen mitt framför honom och det tycker jag är helt legitimt! Så jag är jättenöjd med hans insats, vi fick ihop 30 minuter totalt. Sedan fick han köra några hopp och lite kontaktfält på A-hindret. Han tycker att det är sjukt roligt, men han är inte något direkt ämne… =) Han är så söt när det är dags att byta till Yoggi — då står han kvar på andra sidan planen och tittar på en som om han inte kan tro att det är sant att det inte är hans tur länge! Jag fick gå och hämta honom idag! Knasvovve.

IMG_4676

”Kasta min boll!!!”

0

En Annan Sorts Utmaning…

Som en del i vår utbildning till besökshundsekipage, så ska jag och Harry genomföra 15 timmars träning på egen hand: social, miljö och passivitet. Här har jag insett att mest fokus behöver läggas på passivitet, för det är han inte särskilt bra på, speciellt inte utomhus. Men idag hade jag bestämt mig för att köra 10 minuter i en skogsdunge nära oss där han har varit många gånger — och döm min förvåning när han satt helt tyst och tittade på mig och lite runtomkring HELA passet!!! Snacka om förvånad matte! =P Så det är väl bara att jobba vidare med att försvåra i antal minuter och olika miljöer.

Men — problemet gäller miljöträningen. Jag har alltid tränat mina hundar på olika underlag och i olika miljöer (långt innan det kallades dog-parcour…) och jag har svårt att komma på vad jag ska göra med honom när det gäller den träningen! Om jag ber honom hoppa upp på något så gör han det, han går överallt och är inte svårövertalad. Mitt problem är snarare åt andra hållet — ser mina hundar något konstigt så förutsätter de nästan att de ska hoppa upp där vare sig jag ber dem eller inte! Förra veckan hoppade Yoggi upp i motorutrymmet på pappas bil (som tur var så var bilen kall!!!) när han hade öppnat motorhuven. Jag vet inte hur många traktorer, maskiner, gräsklippare och lastbilar de varit på väg in i innan jag hunnit stoppa dem!  För de har ju alltid varit med mig, Fredrik & Thomas på jobbet genom åren och då fått lära sig att det bara är kul att få vara med! Harry klarade ju dessutom intagningsprovet till Räddningshund med bravur och där testar de verkligen miljösäkerheten hos hundarna! Det är ju en lyxproblem — men vad ska jag hitta på i mina 5 timmar miljöträning???

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA IMG_4034 IMG_5698 OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

2011-12-12 11.10.26 2011-04-18 15.36.39

0

En Perfekt Promenad!

Förra veckan satt jag och diskuterade dagens ständigt uppkopplade tillvaro och jag är sååå skyldig! Jag kollar Facebook, Instagram och Aftonbladet det första och sista jag gör varje dag, helt sinnessjukt Jag sitter alltid med dator framför tv:n och bloggar/läser/skriver samtidigt som jag kollar på något program, jag mailar/bloggar/pratar i telefon när jag är ute och går…  Men jag är medveten om problematiken och är motiverad till att göra en ändring! Nu är det inte tillåtet att ha telefonen när vi ska äta (det är tillbaka till barndomen) och det enda jag får göra på promenaderna är att lyssna på podcast/svara i telefon — alltså inget som tar bort min visuella närvaro från hundarna och promenaden! Idag var första riktiga försöket och det gav utdelning direkt! Vi har haft vår första promenad utan ett enda morr, ingen rest ragg och och ingen svans böjd över hela ryggen!!!

Yoggi blev attackerad när han var valp och det har jag aldrig riktigt lyckats reparera, vilket har lett till att han har överfört sin osäkerhet på Harry. Det är ju såklart mycket mitt eget fel, eftersom jag nästan alltid går med dem tillsammans istället för en och en. Harry älskar ju allt och alla, men när han går med Yoggi så hänger han ofelbart på hans osäkerhet och sedan trissar de upp varandra mer och mer, det slutar oftast med utfall. Men idag var jag beväpnad med godis och uppmärksamhet och då gick det perfekt! Lösa hundar och skällande hundar passerades utan att ägnas en enda blick, allt fokus var på mig och belöningen som de fick efter att vi kommit förbi. Mina duktiga killar!!! Nu ska jag skärpa mig och fortsätta jobba med dem VARJE promenad, känslan gör ju all skillnad även för mig. Vi har ju roligt ihop när vi inte behöver bli osams över hur man beter sig mot andra hundar. =D

Soffhäng

Trevlig helg!

0

Samma, Samma, men Ändå så Olika.

Det är så himla fascinerande att ha två hundar (eller fler antar jag) av samma ras! Våra två är så totalt olika som två individer bara kan bli och det borde ju vara bevis nog för att hundar har personligheter som oss människor. Yoggi & Harry är ju väldigt olika utseendemässigt också, men personligheterna är mer intressant i min mening.

Det blev extremt tydligt igår när jag skulle köra vårt första klicker-pass i köket. Jag började med Harry och han är inte särskilt operant som sagt, så det var bara att köra fri shejping och jag ställde fram en plastmugg och belönade allt intresse han visade för den. Sedan tog jag in Yoggi och han är SJUKT operant! =) Bara han såg klickern så sprang han runt och letade efter nostargets på väggar och skåpsluckor! Honom belönade jag bara varje gång han slickade sig om nosen. När det sedan var Harrys tur igen så ställde jag lite högre krav och ville att han skulle lyfta upp muggen med tänderna, vilket han gjorde. Steget efter det var att få honom att ge den till mig och han är jätteförsiktig och lyfter saker väldigt fint. Så han gjorde faktiskt det jag planerat fortare än jag trodde! Därefter tog jag in Yoggi igen och så fort jag presenterade honom med muggen så kastade han sig över den och bet sönder den med världens inlevelse! Sedan tittade han glatt på mig och väntade på ett klick… Suck! De är verkligen olika när det gäller träning! =)

IMG_4555

Humle & Dumle!

0

Inspirerad!

Ny utbildning = ny kurslitteratur. Det är inte alltid positivt kan jag meddela (läser Java-programmering i skolan…), men när det gäller hundrelaterade utbildningar så kan man oftast andas ut. Igår kom den första av de böcker jag ska läsa för Besökshundsutbildningen:

Klick & Trick

Superkul!

Beställ boken fraktfritt på Offleash!

Började läsa den igår kväll och jag så himla sugen på att börja träna in massa olika tricks, vissa som står i boken och andra som jag kommit på själv. Problemet är bara mitt tålamod… Harry är inte direkt operant än… Han lägger av rätt snabbt, så jag får träna mycket fri shejping och lära mig att ta SMÅ, SMÅ steg mot önskade beteenden! Ska börja med att lära in targetstick och laserpekare. Vill även lära mig att jobba med beteendekedjor. Shit, kanske slutar med ytterligare en utbildning till klickerinstruktör?.. Det är läskigt det här med utbildning. Men inspirerande!

0

Udda Start på Dagen…

Jaha, det var också ett sätt att börja dagen och vår utbildning. Jag var uppe tidigt i morse och började förbereda och packa för avresa till Solna, när jag som vanligt läste nyheterna på Aftonbladet: Kontorshotell i Solna i Lågor. Jag skickade ett sms till Nina (vår lärare), men hon hade inte hört något – så vi körde på som vanligt. Bästaste maken åkte bussen med oss till Cityterminalen, följde med oss ned till perrongen för blåa linjen som skulle ta oss till Vreten och det var väldigt skönt! Hade ju med mig stora Agria-buren åt hundarna och en fullpackade ryggsäck och framförallt buren är väldigt osmidig i kollektivtrafiken… Våra hundar — änglar!!! De är så himla duktiga, lugna och trygga. Man blir superstolt varje gång man tar med dem ut på stan!

Så kom vi i alla fall fram och möttes av polis och brandkår! Det var ”vår” byggnad, brand våningen ovanför våran och hela fastigheten rökfylld under natten — polisen misstänker mordbrand. Där blev vi stående, nästan alla kursare med hundar och Nina. Vi väntade i typ en timme, sedan kom den ansvariga och meddelade att det inte skulle bli tillträde på ett par månader, vilket inte är konstigt med tanke på hur det stinker efter en brand och vilken sanering som behövs… Det var bara att packa ihop och åka hem med hundarna igen! Mycket konstig start på dagen!

Nu har vi fått meddelande om att vi har fått en ny lokal till i morgon, i Skogås, så tar vi igen dagens lektion vid nästa tillfälle i november.