0

Hälsovård i Vardagen

Tyvärr har Harry ju alltid haft ganska stora problem med tandsten och han har även varit inlämnad på klinik för borttagning. Men då sövs de ju ned och det är ju inget man ska hålla på med i tid och otid, så det är tandvård som har stått på schemat ganska länge. I kväll blev det så dags, då han ska åka bort på måndag och jag blev tvungen att ta tag i det. Det är ju inte direkt så att han jublar av glädje när det är dags… Men vi fick bort det mesta och det är ju huvudsaken, för han vill inte gärna äta när det blir för illa. Sedan köpte vi även PlaqueOff och ska ge honom nu så hoppas vi hålla det i schack.

Yoggi har superfina tänder och nästan ingen tandsten alls! Men han ville så gärna ha godis, så han åkte ned i tandläkarstolen han med och kommer få 1/2 mått PlaqueOff i sin mat framöver! =)

Nu ska klorna fixas och pälsen måste rättas till lite grann innan Harry åker iväg, men annars känner vi oss så redo!!! ; )

 

Vampire-dog...

Snygga huggisar är ett måste!

0

Tränartankar Del II

Igår hade Härliga Hund en artikel om valpars minne (läs den här) som utgick ifrån en intressant artikel på Perfectpuppycare.com (som du kan läsa på engelska här) och där den sista punkten handlade om att träning med positiva metoder fungerar bättre. Jag kan känna att jag blir lite förvånad/full i skratt att man tycker det är en nyhet fortfarande. Jag gick min instruktörsutbildning på Hundens Hus här i Stockholm och där jobbar man med postiva metoder och det har även de tränare jag anlitat gjort. En del tycker tydligen att det är lite ”fluffigt” (precis som inom hästsporten…), men jag kan inte förstå hur man skulle VILJA träna på något annat sätt! Tro mig, jag har gjort MÅNGA misstag som gått ut över hästar och hundar innan jag förstod och lärde mig vad jag egentligen höll på med och jag önskar mer än något annat att jag kunde ta tillbaka alla de fel som jag gjort! Då kanske Yoggi skulle vilja gå fot bredvid mig, som Harry gör. Vi är bara människor och vi gör fel, det är inget att snacka om, men så länge vi FÖRSÖKER göra rätt och behandla våra fyrbenta kompisar med kärlek och respekt så är jag nöjd.

Min första (och hittills enda) storhäst, Pajaz, honom hade jag det allra största förtroende för och en enorm respekt för hans intelligens, så jag hade ”delat ledarskap” med honom. Min mamma sa att det kunde man absolut inte ha med en häst, men jag tycker det gick utmärkt och vi hade vansinnigt kul ihop! Han lärde mig bra mycket mer än vad jag lärde honom, det kan jag lova! Kanske därför jag inte skaffat någon ny häst än, trots att det är 10 år sedan han lämnade jordelivet i år.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Älskade Pajaz!!!

Min älskade gatuhund Timmy önskar jag också att jag hade haft mer förståelse för VARFÖR han gjorde som han gjorde, men det gick bra ändå! Han hade det största hjärta man kan tänka sig och fick mig att skratta och uppskatta honom varje dag. Jag ser så väldigt mycket av honom i Harry och är glad att jag fått en ”andra chans” med honom.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Finaste Timmy-Tut!

Alla mina erfarenheter och gamla kompisar ligger till grund för hur jag vill träna hästar, hundar och elever idag och jag är nöjd med att ha landat i de tankar jag har. De sätts på prov när man då får hundar som Cid & Seifer till exempel, men om man bara härdar ut så är belöning så mycket större. För vem vill egentligen ha en vän som är ens vän för att den är rädd för vad som skulle hända om den satte sig emot?…

Och vi människor funkar ju likadant egentligen! Forskning visar att positiv förstärkning funkar mycket bättre på människor än negativ. För om du gör fel och blir ”bestraffad”, så har du ju fortfarande ingen aning om vad du ska göra för att det ska bli rätt och kanske därför väljer att inte försöka igen överhuvudtaget. Gör du däremot rätt och blir ”belönad”, så ökar sannolikheten att du gör om samma sak och kanske törs testa nya grejer också! Win, win!

Yoggi och Harry under filten

Mina gurus i vardagen!

0

Leksakstips!

Vill du också kunna leka med din hund inomhus utan att riskera krossade rutor eller förargade grannar?!? Då är dessa mjuka fotbollar från IKEA (39:-) helt perfekta! Både Yoggi & Harry älskar sina bollar och vi har haft många roliga fotbollsmatcher hemma med dem! De verkar dessutom vara väldigt tåliga, då ingen av dem gått en snabb död till mötes — som de flesta mjuka leksaker vi tagit hem gjort… Hälsningar: Hon med den totalkvaddade högerfoten!

0

Hejja Mira!!!

Igår slog Harrys dotter Mira (Rottkaiser’s Charming Midori) på stort och blev placerad som BT-4 på den internationella utställningen i Ransäter och tog cert!!! Första officiella utställningen och inte ens 1 år gammal — till skillnad från pappa Harry som väntade tills han var 5 år gammal! =P Vi är väldigt stolta och glada här hemma över nyheterna! Tack till Anna-Karin Jiderlund som visade henne och grattis till Lisbeth Carlsson & Johanna Stjernlund till en mycket fin hund! Kritiken från domare Jurate Bitkiene löd som följer:

”Lovely bitch. Well sized. Very feminine. Full of temperament in her eyes and body. Well angulated in front. Correct coat texture. Lovely presented.”

A-K och Mira Ransäter 2014

Bästa A-K visar Mira Foto: Karolina Sundman

Mira cert

Cert!!! Foto: Karolina Sundman

Mira gräs

Finaste hjärtat! Foto: Karolina Sundman

Oxben Strängnäs

Pappa Harry & Farbror Yoggi firade med varsitt oxmärgben!

 

0

Livslångt Lärande

Som många av er vet, så är jag utbildad hundinstruktör och kommer innan dess ifrån många år som ridlärare och instruktör inom hästsporten. Som instruktör så kan man ha alla möjliga inställningar och approacher, från know-it-all till den mer ödmjuka varianten. Jag har alltid älskat att undervisa och det har alltid kommit naturligt för mig. Min mamma jobbade som tränare och ridlärare under hela min barndom och jag satt timmar vid sidan av ridbanan och bara lyssnade på när hon instruerade sina elever. När jag sedan själv började jobba som ridlärare direkt efter gymnasiet, så hade jag ingen formell utbildning, men jag hade något som jag skattar mycket högre både i mig själv och i de tränare jag vill träna för: engagemang och glöd. Man kommer väldigt långt med ett bra öga och intresse. Min moster är också tränare och jag tror att mitt sätt att undervisa ligger mer åt hennes håll än min mammas förvisso, men jag har ändå lärt mig massor av dem båda. Men precis som min moster så inser jag och är tacksam över vad JAG lär mig för varje ny häst/hund/människa som jag instruerar. Det är nog en förutsättning för att älska sitt jobb, om man inte är en person som älskar att tillrättavisa andra förstås… Det finns ju de människorna också.

IMG_3785

Rumänien 2013

2012-05-30 19.21.54

England 2002

När jag nu har haft Cid & Seifer i snart 3 veckor så är min längtan efter att fortsätta jobba med hundar och hästar större än på länge. Att jag dessutom fick ett sms med förfrågan om att hålla dressyrträning i morse gjorde inte längtan direkt mindre… =) För även om (eller kanske snarare tack vare) att Cid & Seifer är så fruktansvärt ”mycket” hund och så lite tränade och jag är färdig att strypa dem ganska ofta för att de inte kan ta minsta kommando eller har ens 2 sekunders stadga — så ger det mig så ofantligt mycket tillbaka! Att se en hund ”klicka” eller verkligen förstå något för första gången är för mig magi. Det är kärlek och glädje och det som får mig att leva. Precis samma känsla som när man har en ridkoleelev som för första gången lyckas byta sittben i traven eller klarar sin första galoppfattning — det är oerhört stort att få vara en del av det där. Nästan roligare än att träna de som redan kommit långt och kan massor, men bara nästan!

För jag ser på Cid & Seifer hur de växer, att deras självförtroende byggs en liten, liten bit i taget och hur de blir lugnare och faktiskt ”smartare” för var dag som går. Det är en fantastisk resa, hur sliten jag än känner mig och hur hopplöst det än känns emellanåt. För vi får aldrig glömma att det är vi som ansvarar för att ge våra hundar och hästar ett bra liv, det är vår skyldighet att se till att de får lek, motion, mat, kärlek och trygghet att växa till att bli bra individer. Vill man inte ha det ansvaret så ska man inte skaffa något djur överhuvudtaget!

Golden tangle

Far & son lek

Seifer tunga

Seifer har en låååång tunga!!!

För mig, varje individ, en ny möjlighet att lära mig massor! Och som jag längtar efter att sitta på hästryggen igen!

0

Sommar med Kusinerna…

Nu har vi varit 4:a hundsägare i lite mer än 2 veckor och blir avlösta på lördag. Jag ska inte ljuga och säga att det har varit skitkul och jätte-enkelt, för det har det verkligen inte. Men det ligger mer i individerna och stoleken på hund, än på antalet. Det är ju två golden hanar som ligger konstant högt i stress och inte klarar av att bli separerade (far & son) och inte är vana vid träning, annat än att springa lösa i skogen eller simma. Tyvärr så fick Seifer (den yngsta) hot spots efter första veckan och har därför haft badförbud sedan dess. De är svåra att ha i koppel, men har blivit MYCKET bättre sedan de fick varsin WGW-sele. Första veckan bodde vi ju i Stavsjö och jag älskar att vara där, men det leder nog till ett latare hundägarliv… För det är fullt möjligt att bara öppna dörren och gå rakt ut i skogen, man måste inte ha koppel på dem om man inte vill. Nu är jag envis och vill se bättring på den tid jag har dem, så vi har tränat även där. Men inte för kortare kissrundor, det erkänner jag. Båda två har väldigt svårt att slappna av, men efter att vi tog dem till sandbanken i skjutgropen och lät dem springa upp och ned, så var de ganska lugna. Jag har även delat upp deras måltider till 2 dl/3 ggr/dag, istället för vid ett tillfälle som husse gör. Detta för att jag använder maten som tillfälle för träning/aktivering och då tycker att det är både bättre och lättare att sprida ut det. Ibland gör vi sök ute, ibland fryser jag in maten och jag har även testat att ge dem i varsin PET-flaska, men det gick inget bra alls… =/ Första natten hade vi dem i sovrummet, men det visade sig omöjligt, för de ligger inte still. Så det bästa för dem är att ha ett rum och så mörkt som möjligt för att verkligen visa att det är natt och dags att sova. När jag hade dem förra sommaren så funkade det att gå med alla fyra, men i år började Yoggi med att hoppa på Seifer helt utan synbar anledning, så vi har haft dem separerade för enkelhetens skull. Deras storlek har varit ett litet problem för mig, då de gärna hoppar och är allmänt ovetande om både styrka och storlek… Några gånger har jag blivit lite rädd att ramla, mest för att jag inte vill att något ska hända bebisen. Första kvällen här i Stockholm så mötte vi två stora, lösa hundar mitt på gården med matten bakom hörnet på ett annat hus — det var inte så kul. Tack och lov har det inte hänt igen! Då hade jag & Anders varsin hund, så det gick bra, men jag vågar inte tänka på vad som hänt om jag hade varit själv med båda. De är inte särskilt utåtagerande mot andra hundar, men om det kommer en lös rakt på dem eller om någon annan börjar låta, så är de ju inte sena på att svara upp.

IMG_5864 IMG_5880 IMG_5892 IMG_5899 IMG_5884 IMG_5918

Så jag skulle vilja säga att just att ha flera hundar inte är något större problem, men jag skulle välja ras (storlek och aktivitet) väldigt noggrant innan jag skaffade två till. Och de har blivit väldigt mycket lugnare och bättre på dessa två veckor, så det finns hopp! =)

För våra egna har det blivit lite undantag de här veckorna, man har helt enkelt inte energi för hur mycket som helst när man har brottats med de andra två. Harry har ju inte direkt gjort sig förtjänt av några rallyrundor i skogen efter sina eskapader, så han har fått gå i sele. Det har blivit dåligt med cyklande, men från och med nästa vecka (när vi bara har våra egna hundar) så är planen att jag ska cykla med Yoggi och Anders springa med Harry. För Yoggi blir det att cykla ned det sista kilot av övervikten! Jag var och vägde honom hos veterinären förra veckan och då hade han tappat 6 hekto på två veckor!!! Duktiga Yoggi! Han börjar bli riktigt fin igen! Tyvärr så blev hans agilitydebut inställd, då han stukade/vrickade ena framtassen när han hoppade ned ifrån vår nya säng… Han haltade rejält två dagar innan och då kändes det inte så bra att göra en första start. Nu har vår hemmaklubb, Nacka BK, en inofficiell tävling 3/9 med både blåbärklass för Anders & Harry och  seniorklass för mig & Yoggi. Vi får väl se hur realistiskt det är att jag kör Yoggi med min mage i vägen, men annars får väl Anders köra dubbelt…

Åh, de trivs så himla bra i nya lägenheten!!! Den är mycket mer ljudisolerad än vad vår förra var och det har gjort stor skillnad på dem! De tyckte det var jobbigt med spring i trapphuset och hissen förut, men sådant hörs inte här och det gör underverk för både dem och oss. =) Meeen, jag tror såklart att de hellre hade velat bo kvar i Stavsjö. I lördags fick de dock gå med sin älskade Morrfar hem på övernattning, det var uppskattat (från båda håll tror jag…)! Harry tackade dock med att börja skälla 04:00 på hissen och kröp upp i Morrfars säng för lite tröst. =) Vi har även haft besök av vår kompis Mackan den här helgen och det har varit väldigt skönt att kunna dela på 4 hundar och gå ut allihop samtidigt!

IMG_5866

Nya, höga sängen… Nu med pall för Yoggi! =)

IMG_5878

Fina grabbarna!

IMG_5882

Yoggis nya favoritplats vid Myrsjön! Massa pippisar…

IMG_5905

Belöning för viktnedgång: ankspaning!