2

Skitfredag!!!

Alltså, ju mer man planerar och anstränger sig för att hitta på något riktigt trevligt — desto värre verkar resultatet bli… Igår var ett praktexempel på en sådan dag! Vi hade planerat en ordentlig långpromenad på ett par timmar i en skog som Anders familj känner till väl. Så vi kokade te, gjorde smörgåsar, tog med ben till hundarna och inte minst visselpipa och köttbullar till Harrys inkallningsträning (som vi lagt extremt krut på under sommaren och fått jättebra resultat på!). Vädret blev perfekt och hundarna och vi verkligen längtade iväg!

Först insåg jag att jag missat att anmäla till Åland. Ingen katastrof, men väldigt trist eftersom jag planerat för det länge. 

Sedan for vi iväg till området och när grusvägen blir smal och krokig – då sätter sig Harry upp i sin bur och börjar pipa förväntansfullt! Vi släppte ut hundarna och de for iväg som kanonkulor genom skogen, lyckliga som bara hundar kan vara. Harry skötte sig kanon och kom tillbaka på eget bevåg och på visselpipa om vartannat. Yoggi är aldrig längre ifrån oss än typ 50 meter, så honom får man komma ihåg att belöna ibland i alla fall, så han inte känner sig bortglömd. Efter ca 1,5 timmes promenad var vi framme vid sjön Lilla Gölgen och vår fikaplats. Harry hade slagit av på tempot rejält innan pausen och låg nöjt med vid fikat. 

IMG_6146

 

Sedan gick vi vidare, passade på att fylla på lite vatten i en kallkälla och svängde sedan upp på berget. Väl däruppe dröjde det lite väl länge innan vi fick kontakt med Harry igen och då blir det tätare inkallningar, men tyvärr så var han borta helt sedan. Vi visslade och ropade, samt kallade med Yoggi (vilket brukar resultera i att Harry kommer tillbaka som ett skott…) – men ingen Harry. Vi hade ca en timme kvar till bilen och var hela tiden ganska säkra på att han bara låg långt framför oss och skulle vänta på oss vid bilen, som han gjort flera gånger innan. Men när vi väl svängde upp vid bilen så var det ingen Harry där. Vi tog bilen och körde lite på de skogsvägar som korsar den turen vi gått, men ingen lycka. Vi åkte ned till gården som ligger innan parkeringen och informerade dem om att han var borta. Anders ringde polisen, men då det var 80 personer i kö innan honom och vi hade ganska lite batterier i telefonerna så la vi på. Sedan gav vi oss ut och gick halva varvet igen och då hade han varit borta typ 3 timmar. Men ingen hund. 

På väg tillbaka till bilen så kom en kvinna med en grand danois, som vi sett när hon kom och visste att hon inte hade något koppel med sig till, så jag satte upp Yoggi på en jättehög sten för att undvika problem. Hon stannade hos oss och höll då sin hund i halsbandet och jag sa flera gånger att Yoggi är osäker på andra hundar och inte vill ha kontakt. Vi pratade om Harry och lite allt möjligt. Sedan kom Anders från den andra parkeringen och då frågade hon mig om han var rädd för hundar — sedan släppte hon sin… Varpå den gjorde en helomvändning och flög på Yoggi!!! Han försvarade sig genom att hugga och fick tag någonstans runt munnen på den, men jag lyckades få loss honom och fick ned honom på marken, samtidigt som hon skrek åt mig att låta honom vara och att det var Mammuts (!!!) fel! Nej, det var ju helt och hållet hennes fel och jag var bara så ledsen för Yoggis del, för han behöver inte fler dåliga upplevelser med andra hundar! Och jag försöker och försöker att hålla honom undan från det, men det verkar helt omöjligt! Och jag tycker inte att det är okej att han biter andra hundar, även om han tycker att de är dumma. Men mest var jag trött och ledsen över Harry, vansinnig och arg på henne som förstörde ännu mer för både Yoggi och mig och dessutom ganska gravid och kände att bebisen inte var helt nöjd. Så jag bara tog Yoggi och gick därifrån, hulkande och gråtande. Jag kände mig verkligen som världens absolut sämsta hundägare. 

Vid 20:00 ringde polisen upp från sin telefonkö och Anders började göra en anmälan, samtidigt som hans mamma kom ut med mer mat åt oss. Området där vi var ligger mitt på gränsen mellan Norrköping och Nyköping och polisen ringde och kollade med Norrköping, men de hade inte fått in något samtal. Då sa jag till Anders att fråga om Nyköping/Södermanland och gick själv för att prata med Ulla. Sedan hör jag på Anders efter ett tag att det verkar som att det kanske fanns hopp om ljusning och när han lagt på luren, vände han sig mot oss och sa:

-Han finns på polisstationen i Nyköping. 

Vilken lättnad. Stackars mamma fick åka hela vägen ut i onödan, men det var det nog ingen som reflekterade över. Vi drog direkt iväg till Nyköping och in hos polisen. Han hade hittats i Ålberga — på taket till ett skjul!!! Vad han gjorde där orkar jag inte ens fundera på! De hade inte hittat hans chip, eftersom det sitter på framsidan av högerbenet så är det många som missar det… De hämtade upp honom från garaget och det var en MYCKET glad Harry som kom upp!!! 

IMG_6145

 

När vi kom ut på parkeringen så började han helt plötsligt att halta på höger fram. Jag tog i tassen och han skrek i högan sky! Tog upp honom och kollade under gatlyktan — hela ytterlagret av skinn på stora trampdynan var avslitet! Stackars lilla dumma Puh-björn, som Anders sa. På vägen hem åkte vi till Maxi och köpte lite kirurgtejp för att underlätta resan hem bara och sedan göra ett mer noggrant bandage hemma. Harry visade tecken på chock och fick därför åka fram i husses famn under en fleecetröja, där han slocknade totalt. Väl hemma så tvättades och bandagerades tassen helt, men när vi skulle gå och lägga oss så upptäckte jag att även vänster framtass var skadad och han hade slitit upp ett stort jack även på den stora trampdynan… 

IMG_6148

 

Så idag är uppdraget att bunkra upp lagret med bandage och skor för att hålla såren och trampdynorna så rena och skyddade som möjligt. Läste en jättebra krönika av Berit Wallin Håkansson om just skadade tassar, läs den här. Vi är alla rätt slutkörda och trötta och avtackar oss alla moralpredikningar om lösa hundar i skogen. För Harrys del är det nu några dagars vila som gäller och jag hoppas att hältan och trampdynan blir bra så fort som möjligt! 

IMG_6149

0

Utan Hund i Turkiet!

Vi har semester i Turkiet och träffar på en hel del katter som bor på området. Jag kunde inte låta bli att ta upp och kela med en söt kattunge idag–som tack kissade den på mig innan jag släppte ned den… Hmpf!
Hundarna är hos bästa Farmorr och njuter av livet!

IMG_6069.JPG

0

Grattis Töser!!!

Idag fyller Harrys underbara döttrar Mira & Coffee 1 år!!! Jag minns så väl att jag låg i ett varmt tält på Bornholm med en make som STANK vitlök efter sin dunder-pizza och var vaken från och till hela natten och väntade på besked från Johanna om hur det gick. Nu är de 1 år gamla och Mira har redan slagit pappa med hästlängder och tog sitt första cert bara 11 månader gammal! Vi väntar spänt på nästa resultat…

541367_10201993768903226_1799340262_n

Finaste töserna!

Coffee 1

Coffee poserar

IMG_8129

Älskade, älskade Coffee!

Mira cert

Snyggaste Mira med första certet!

0

Utställningshelg!

Det blev ingen lydnadstävling för Anders & Harry i veckan som gick. Man kan säga att husses motivation inte har varit på högsta nivån och då tycker jag inte det är rätt att starta, oavsett hur låga krav man har på hundens prestation. Men jag hoppas att de kommer till start under hösten, ska jobba lite på honom under semesterveckan i Turkiet som kommer upp nu… =)

Men i helgen var det i alla fall utställning för hela slanten, först ut nationell i min gamla ”hemstad” Eskilstuna, som både jag & Anders gillar skarpt. Harry hade tyvärr vridit på nosen på full styrka och var svårmanövrerad inne i ringen, helt borta i lukternas värld. Men de kammade i alla fall hem ett CK, även om de blev oplacerade i Bästa Hane. Vad domare Mats Lindborg tyckte om Harry kan du läsa här. Sedan smet vi iväg och tog en lång promenad runt stan med lunch och glass, börjar bli en tradition när vi är i just Eskilstuna.

Idag var det dags för internationell utställning på hemmaplan, d.v.s. Himmelstalund i Norrköping. Harry är inte något stort fans av tidiga mornar, så det var lite trix för att få upp honom. Då vi var nära ringen med svenska lapphundar (som är husses & svärmors favoritras) så tittade vi på dem innan det var dags att göra sig i ordning för borderterrierna. Harry var mycket mer med idag och vi lekte och belönade med godis innan de gick in i ringen. De kom 2:a i championklassen med CK och gick därmed vidare till Bästa Hane även idag. Nu är det så att mina nerver inte är helt i styr och tålamodet är sådär nu i ”slutet” av graviditeten och jag tycker det är SKITJOBBIGT att behöva lämna över allt till Anders… Jag försöker att bara släppa, men jag får verkligen hålla mig i skinnet för att inte lägga mig i för mycket. När de skulle köra konkurrensen så gick jag och satte mig hos Yoggi och tänkte att de snart skulle komma tillbaka — men det gjorde de inte. Så jag reste mig och gick bort till ringen och fick se mina fina killar bli placerade som 3:e Bästa Hane!!! HURRA!!! Himla roligt, även om det var rätt oväntat! Den något sparsmakade kritiken från den spanske domaren kan du läsa här.

IMG_6045

Harry BH-3 på internationell utställning i Norrköping

IMG_6048

Söt-Smarrflan!

IMG_6050

*stolt matte/fru/team-kamrat*

Efter de fina resultaten blev det lite obligatorisk shopping till hundarna (filt till utställningsburen + 2 leksaker) och husse fick välja ut sitt allra första egna utställningskoppel! Vi tittade även på en ny bur inför kommande säsong, jag tycker de 6-kantiga ”valphagarna” i kanvas verkar jättebra, någon som har erfarenhet av dem?

Vi i Team Mayhem vill även passa på att slänga iväg ett stort GRATTIS till Marie Carlsson på Kennel Björshult, som idag tog NORD UCH med Arne Anka på internationell utställning i Oslo!!! HEJJA!

0

Typiskt Harry!

Igår skulle jag ge mig ut på en sista ridtur på Magnolia innan vi skulle åka från Båtspikartorp. Jag funderade länge och väl på om Harry skulle få följa med ut eller inte, hans facit i de trakterna är ju inte direkt lysande… Men när jag kopplade loss Yoggi så såg Harry så himla ledsen ut att jag inte hade hjärta att lämna honom kvar, så jag bestämde mig för att chansa. Vi hade ju ingen tid att passa, så det hade ju gått att vänta in honom också. Sagt och gjort, jag satt upp och red iväg med två mycket lyckliga hundar framför oss. Kom precis fram till skogen, vilket tar typ 5 minuter, och sedan var han borta! Jag ropade på honom hela vägen uppför den branta backen och sedan var jag tvungen att vika av in i skogen mitt i backen och då hade vi fortfarande inte sett till honom. Yoggi travade lyckligt på framför oss genom skogen och njöt. Vi kom ut ur skogen och vände ned till den långa backen hemåt, fortfarande ingen Harry. Då stannade jag för att ta kort på den fantastiska utsikten över Inga-Lill och Arnes gård:

IMG_6020

Jag, Magnolia & Yoggi beundrar utsikten!

När jag skulle knäppa nästa bild, kom det lurviga lilla monstret travande in i bild som om han aldrig varit ifrån oss:

IMG_6028

Typiskt Harry!

Jag skrattade gott hela vägen hem och han sov så snällt ute på gräsmattan resten av dagen! =)

0

Harry är Hemma!!!

Idag har vi varit och hämtat hem Harry! Han har ju spenderat den senaste veckan hos Johanna & Daniel på Kennel Rottkaiser’s i Arvika, där vi hoppas att han ska bli pappa till en fin valpkull i om drygt 2 månader. Det var väldigt kul att se honom, mest glad blev husse och sedan jag — Yoggi tyckte att han gott kunde ha stannat kvar i Värmlandsskogarna för gott! =D Tydligen har han skött sig mycket bättre den här gången än när han var och dejtade Nemi förra sommaren och bara pep hela tiden, nu hade han knappt skällt. Jätteskönt, jag är alltid orolig för att han ska vara jobbig när han är borta. Vilket är lustigt, för det är det sällan någon som tycker att han är. Det är dessutom väldigt skönt att lämna honom hos just Johanna & Daniel som jag litar på till 100% och som jag vet tar perfekt hand om honom och att han trivs hos dem. Han har tydligen dessutom gått och blivit ruskigt rutinerad på parningar och visste precis vad han skulle göra och när, inget tjafs. Jag som bara har hållit på med hästavel innan, vet hur mycket man uppskattar rutinerade hingstar som gör sitt jobb och inte skadar stoet eller stökar i onödan och jag antar att det samma gäller för hundar… Nu kan dock tikarna i Arvika pusta ut och inte gå med benen i kors, nu när Häradsbetäckaren åkt hem igen.

Han hade inte ätit något i morse och ganska dåligt över lag, vilket han gjort vid sina tidigare parningar också och jag finner helt normalt. Så han fick en middag direkt när vi kom tillbaka till Nora (21:00) och nu talade han nyss om att han var mer hungrig och fick en portion till — som han slukade med glädje! Jag tror han känner att han har gjort sin uppgift klar för den här gången och kan slappna av nu — han ligger i alla fall helt utslagen här i sängen och snarkar! =D

Stort tack till Johanna & Daniel för den här gången och vi hoppas på valpar om 2 månader!

0

Yoggi Njuter!

Hur trist vi än tycker att det är att vår flockmedlem är på egna äventyr, så kan jag nästan garantera att Yoggi tycker det är TOPPEN! =) Han har varit på en båtsightseeing i skärgården, spenderat kvällar nere vid Mysjön och fågelspanat, ätit glass i Gamla Stan, fått paket och blivit allmänt bortskämd!

IMG_5973

Yoggi är en riktig sjöbjörn!!!

IMG_5975

Husses knä…

IMG_5976

Morrfars knä…

IMG_5988

Paket!!!

IMG_5989

Lycklig Yoggi!!!