Att det ska vara så svårt!!!

Just inkommen från morgonpromenaden med hundarna, skönt med lata hundar när man är gravid har jag märkt! Tja, annars också iofs… =) Vi går genom ett skogsparti och jag ser en man med en jättestor spaniel av något slag, husse pratar i mobilen och är inte så uppmärksam, men hunden är ju i alla fall kopplad. Så jag kortar upp mitt koppel, för stigen blir så väldigt smal där vi kommer att mötas, annars tycker jag det är bättre att låta bli kopplet för att inte elda på mer än nödvändigt. Men mannen står kvar mitt på stigen och det går inte att komma förbi annat än genom att ge sig ut i höga snåren.

-Det går bra hälsa, den är snäll! upplyser han mig medan han fortsätter prata i telefon på något annat språk. Han kortar därför inte upp kopplet någonting, utan låter hunden stå kvar på långt koppel.

-Ja, men det är inte de här, hör jag mig själv ljuga, för jag vet inte vilken gång i ordningen.

-Jaha, säger han och tar ett fastare grepp runt kopplet i alla fall, men flyttar inte på sig och tar inte in sin hund.

Så jag får helt enkelt ge mig ut i snåren med båda mina och joo visst, den stora hunden kastar sig fram emot oss när vi försöker passera!

Jag är bara så fruktansvärt jävla trött på denna totala brist på respekt för andra hundar och människor! I min enfald trodde jag att det ”bara” var ett problem med de som har sina hundar lösa, men nej… Vad är problemet liksom? För jag fattar inte. Är det jobbigt att hålla i ett koppel? Orkar man inte dra in snöret några decimeter så att någon kan få passera ostört? Och de som har sina hundar lösa inne i stan — tror de verkligen att hunden får ut så jävla mycket mer av det än att gå i ett koppel?!?

Självklart önskar jag att mina hundar inte tyckte det var jobbigt med hundmöten, men Yoggi blev anfallen av en vuxen hund när han var 8 veckor gammal och jag har full respekt och förståelse för hans känslor. Han litar inte på att jag kan hjälpa honom  samt tycker det är svårt att läsa andra hundar och därför tar han på sig att försvara sig och Harry först och reagerar först och tänker sedan. Harry har självklart blivit påverkad av detta , även fast han inte har ens en gnutta ilska i sin lilla terrierkropp! Jag är trött på att behöva känna det som att jag ska ”skämmas” över hur mina hundar beter sig vid hundmöten. Jag funderar på att börja säga att mina hundar har rabies för att få någon slags sfär där vi inte blir undanträngda, stressade, ”hotade” eller allmänt ignorerade! För det är ju faktiskt inte vi som gör fel, men det är ändå vi som får anpassa oss…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s