Skitfredag!!!

Alltså, ju mer man planerar och anstränger sig för att hitta på något riktigt trevligt — desto värre verkar resultatet bli… Igår var ett praktexempel på en sådan dag! Vi hade planerat en ordentlig långpromenad på ett par timmar i en skog som Anders familj känner till väl. Så vi kokade te, gjorde smörgåsar, tog med ben till hundarna och inte minst visselpipa och köttbullar till Harrys inkallningsträning (som vi lagt extremt krut på under sommaren och fått jättebra resultat på!). Vädret blev perfekt och hundarna och vi verkligen längtade iväg!

Först insåg jag att jag missat att anmäla till Åland. Ingen katastrof, men väldigt trist eftersom jag planerat för det länge. 

Sedan for vi iväg till området och när grusvägen blir smal och krokig – då sätter sig Harry upp i sin bur och börjar pipa förväntansfullt! Vi släppte ut hundarna och de for iväg som kanonkulor genom skogen, lyckliga som bara hundar kan vara. Harry skötte sig kanon och kom tillbaka på eget bevåg och på visselpipa om vartannat. Yoggi är aldrig längre ifrån oss än typ 50 meter, så honom får man komma ihåg att belöna ibland i alla fall, så han inte känner sig bortglömd. Efter ca 1,5 timmes promenad var vi framme vid sjön Lilla Gölgen och vår fikaplats. Harry hade slagit av på tempot rejält innan pausen och låg nöjt med vid fikat. 

IMG_6146

 

Sedan gick vi vidare, passade på att fylla på lite vatten i en kallkälla och svängde sedan upp på berget. Väl däruppe dröjde det lite väl länge innan vi fick kontakt med Harry igen och då blir det tätare inkallningar, men tyvärr så var han borta helt sedan. Vi visslade och ropade, samt kallade med Yoggi (vilket brukar resultera i att Harry kommer tillbaka som ett skott…) – men ingen Harry. Vi hade ca en timme kvar till bilen och var hela tiden ganska säkra på att han bara låg långt framför oss och skulle vänta på oss vid bilen, som han gjort flera gånger innan. Men när vi väl svängde upp vid bilen så var det ingen Harry där. Vi tog bilen och körde lite på de skogsvägar som korsar den turen vi gått, men ingen lycka. Vi åkte ned till gården som ligger innan parkeringen och informerade dem om att han var borta. Anders ringde polisen, men då det var 80 personer i kö innan honom och vi hade ganska lite batterier i telefonerna så la vi på. Sedan gav vi oss ut och gick halva varvet igen och då hade han varit borta typ 3 timmar. Men ingen hund. 

På väg tillbaka till bilen så kom en kvinna med en grand danois, som vi sett när hon kom och visste att hon inte hade något koppel med sig till, så jag satte upp Yoggi på en jättehög sten för att undvika problem. Hon stannade hos oss och höll då sin hund i halsbandet och jag sa flera gånger att Yoggi är osäker på andra hundar och inte vill ha kontakt. Vi pratade om Harry och lite allt möjligt. Sedan kom Anders från den andra parkeringen och då frågade hon mig om han var rädd för hundar — sedan släppte hon sin… Varpå den gjorde en helomvändning och flög på Yoggi!!! Han försvarade sig genom att hugga och fick tag någonstans runt munnen på den, men jag lyckades få loss honom och fick ned honom på marken, samtidigt som hon skrek åt mig att låta honom vara och att det var Mammuts (!!!) fel! Nej, det var ju helt och hållet hennes fel och jag var bara så ledsen för Yoggis del, för han behöver inte fler dåliga upplevelser med andra hundar! Och jag försöker och försöker att hålla honom undan från det, men det verkar helt omöjligt! Och jag tycker inte att det är okej att han biter andra hundar, även om han tycker att de är dumma. Men mest var jag trött och ledsen över Harry, vansinnig och arg på henne som förstörde ännu mer för både Yoggi och mig och dessutom ganska gravid och kände att bebisen inte var helt nöjd. Så jag bara tog Yoggi och gick därifrån, hulkande och gråtande. Jag kände mig verkligen som världens absolut sämsta hundägare. 

Vid 20:00 ringde polisen upp från sin telefonkö och Anders började göra en anmälan, samtidigt som hans mamma kom ut med mer mat åt oss. Området där vi var ligger mitt på gränsen mellan Norrköping och Nyköping och polisen ringde och kollade med Norrköping, men de hade inte fått in något samtal. Då sa jag till Anders att fråga om Nyköping/Södermanland och gick själv för att prata med Ulla. Sedan hör jag på Anders efter ett tag att det verkar som att det kanske fanns hopp om ljusning och när han lagt på luren, vände han sig mot oss och sa:

-Han finns på polisstationen i Nyköping. 

Vilken lättnad. Stackars mamma fick åka hela vägen ut i onödan, men det var det nog ingen som reflekterade över. Vi drog direkt iväg till Nyköping och in hos polisen. Han hade hittats i Ålberga — på taket till ett skjul!!! Vad han gjorde där orkar jag inte ens fundera på! De hade inte hittat hans chip, eftersom det sitter på framsidan av högerbenet så är det många som missar det… De hämtade upp honom från garaget och det var en MYCKET glad Harry som kom upp!!! 

IMG_6145

 

När vi kom ut på parkeringen så började han helt plötsligt att halta på höger fram. Jag tog i tassen och han skrek i högan sky! Tog upp honom och kollade under gatlyktan — hela ytterlagret av skinn på stora trampdynan var avslitet! Stackars lilla dumma Puh-björn, som Anders sa. På vägen hem åkte vi till Maxi och köpte lite kirurgtejp för att underlätta resan hem bara och sedan göra ett mer noggrant bandage hemma. Harry visade tecken på chock och fick därför åka fram i husses famn under en fleecetröja, där han slocknade totalt. Väl hemma så tvättades och bandagerades tassen helt, men när vi skulle gå och lägga oss så upptäckte jag att även vänster framtass var skadad och han hade slitit upp ett stort jack även på den stora trampdynan… 

IMG_6148

 

Så idag är uppdraget att bunkra upp lagret med bandage och skor för att hålla såren och trampdynorna så rena och skyddade som möjligt. Läste en jättebra krönika av Berit Wallin Håkansson om just skadade tassar, läs den här. Vi är alla rätt slutkörda och trötta och avtackar oss alla moralpredikningar om lösa hundar i skogen. För Harrys del är det nu några dagars vila som gäller och jag hoppas att hältan och trampdynan blir bra så fort som möjligt! 

IMG_6149

Annonser

2 thoughts on “Skitfredag!!!

  1. Vilken vidrig stund ni hamnade i efter en så underbar start på en utflykt .Tack och lov att det slutade väl och ni fick hem er hund om än lite tilltufsad❤️🐾🐾
    Kram💐

  2. Oj vilken hemsk upplevelse på många plan. Det är verkligen en mardröm när de försvinner. Hoppas att ni alla snart har återhämtat er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s