Känner mig som…

…världens sämsta matte! För lite över en månad sedan började jag reagera på att Yoggi slackade lite på våra löpturer och inte riktigt hängde med i tempot. Jag ringde och pratade med AK om det och hon rekommenderade en seniorkontroll för att göra en liten genomgång. Tyvärr blev jag snål och bestämde mig för att låta honom gå på glucosamin en månad samt vila först och se om det blev bättre. Det blev han inte, så förra veckan ringde jag och bokade en tid på Värmdö Djurklinik till idag. I går kväll var jag ute på en mikrolöprunda på 3*5 minuter och redan efter de första 5 minuterna så ville han gå hem…

Vi åkte dit i morse och jag baxade in barnvagn och två hundar på kliniken, Leeloo fick ensamhetsträna i sin bur. Veterinären bad om bakgrundsinfo och började sedan känna igenom honom. Han är så himla duktig och står snällt och låter dem alltid hantera honom! Men när hon började putta honom på höfterna och klämma över korset så blev han lite besvärad. Sedan skulle han ligga ned och hon började med att känna igenom vänster bakben. När hon kom till knäet så kastade han sig upp och gnydde. Stackars Yoggi, det gjorde ont!!! När hon vände honom och gick igenom höger bakben och kände på musklerna så skakade han och kastade sig upp för att slippa undan! Ögonen var helt uppspärrade och han såg helt skräckslagen ut! Snacka om att mitt hjärta gick i 1000 bitar. Sedan gick vi ut och jag fick visa honom i rörelse, samt upp- och nedhopp. Hon anmärkte på att han gärna föll i galopp hellre än travade, samt att han alltid landade på samma baktass i hoppen.

Väl inne på kliniken igen sa hon att hon misstänkte en skada på ligamenten i vänsterknäet och att han har överbelastat högerbenet för att hjälpa vänsterbenet så det har blivit en muskelinflammation!!! Så nu är han inbokad på röntgen nästa onsdag för att reda ut vad det är som är fel…

När jag satte mig i bilen började tårarna forsa. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete för att jag väntade en månad för att jag tyckte det var dyrt, jag måste vara den värsta matte en hund kan få! Kanske inte, men det här tog verkligen hårt! Samtidigt är jag glad att jag stod på mig med att jag tyckte något var fel, pappa tyckte inte det verkade vara något.

Och nu när vi kom hem så gick Yoggi och hämtade en leksak och puttade på mig, som om han ville säga tack eller att det var okej nu när vi ska reda ut alltihop. Mer tårar. min fina, älskade, älskade Yoggi. Han har varit i mitt liv i 10 år, genom 3 förhållanden, sett och hört allt, både det svåra och allt fantastiskt som hänt sedan vi träffade Anders. Utan honom vore jag ingenting och få saker gör mig så illa som att se honom ha ont. Jag hoppas att de hittar problemet på onsdag och att det går att fixa. Håll honom gärna i era tankar!

Yoggi ajaj

Annonser

One thought on “Känner mig som…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s