0

Livet leker!

Nu börjar vi hitta en rytm i allt med tvåbent- och fyrbent bebis, universitet, arbete, kurser och tja, livet i största allmänhet. Helgen som gick spenderade vi nere hos familjen i Stavsjö och även om vi mest var där för att umgås, så fick hundarna ha lite roligt med såklart. Det största problemet med Leeloo just nu är att hon VÄGRAR låta grabbarna vara i fred, hon hänger i mungiporna på dem hela tiden och de är för snälla för att säga ifrån! Jag måste därför säga till henne ganska ofta, så ofta att jag är rätt säker på att Smirres första ord kommer bli: Leeloo, aj, aj! =)

Nu till helgen är det dags för utställningsdebut, även Yoggi ska in i ringen. JÄTTENERVÖST!!! Så idag har vi varit hos Anna-Karin och fått ett omdöme, snygga tassar och lite träning på bordet, samt hantering. Även en lektion i hur det är att umgås med andra hundar… =) Det är verkligen något som jag måste lägga ned massor med tid på att träna och nu är ju inte den roligaste årstiden att sitta på en parkbänk och glo på andra hundar direkt…

IMG_8660

Full fart!

IMG_8658

Vem kommer först?…

IMG_8686

Valpen är ute och slirar…

Leeloo trimbord

Det ser ju lovande ut! =)

10450810_10152677733149537_8342929491321088457_n

❤ pappa ❤

Annonser
0

Januari börjar året…

…och hjälp vad dåliga vi är på att uppdatera bloggen och hemsidan!!! =O Får skylla på att dagarna susar iväg med bebis och 3 hundar, varav en valp… =)

Leeloo ja… Nu är hon snart 4 månader och vi börjar se mer och mer vad hon är för en liten filur. Hon är väldigt lik sin pappa på många sätt, samma driv, energi och känslighet, medan hon utseendemässigt är mer lik sin mamma. Något som hon verkligen har från Harry är hans vänlighet, hon är en väldigt snäll liten hund! Förutom mot Yoggi och Harry, dem kastar hon sig över med vildsint glädje så fort hon ser dem och de håller sig därmed på avstånd… =) Om två veckor är det dags för första inofficiella utställningen och sedan har vi ett ganska intensivt schema framöver. Jag tycker det är bra att ge dem så många inoff som möjligt innan det är dags för allvar, plus att det är roligt att få rosetter! Yoggi ska ju också ställas ut nu, han har sitt intyg och jag vill gärna ha några omdömen till på honom. Harry kommer inte gå på några utställningar den närmsta tiden, då jag inte är nöjd med hans päls. Jag måste lära mig att trimma honom bra själv, jag har inte råd att lämna in hundarna för sådana saker.

Däremot har vi ÄNTLIGEN kommit igång med träningen igen, löpning 3 gånger i veckan, lydnad och nosarbete. Målet med löpningen är att testa Canicross, tyvärr verkar det vara ont om tävlingar i det här i Sverige. Vi får se om Anders & Harry kommer iväg på en i mars i alla fall. Leeloo kör lite basic lydnadsträning och jag tänkte påbörja hennes klickerträning snart, ska verkligen anstränga mig för att köra all-in. Harry är inbokad på diplomering för sin besökshundsutbildning 2/3. Vi är lite sena, de tkom som en bebis i vägen, men jag hoppas att han klarar det ändå. Han och jag var iväg på första kurstillfället i specialsök i onsdags, hos Lyckliga Hundar i Hemmesta. Det blir nog kul, det var ganska simpelt första passet. Yoggi och jag börjar en kurs i K9 Nosework i februari och sedan gav de en kurs på köpet, så det blir någon för Leeloo framåt våren. (Smirre ska börja på babysim i mars också!)

Här kommer lite bilder…

HarrykramarLeeloo

LeelooSmirresoffan

Besties!

Prettyleeloo

Vackra lilla vilddjur!

Yoggioch smirre

Att sova med farbror Yoggi känns tryggt!

0

Victoria says: Do You Have Time for Your Dogs?

Idag har Victoria Stilwell skrivit om det själviska i att skaffa en hund och inte fundera på om man verkligen kan ge den det den behöver, läs artikeln på engelska här.

Det gör mig väldigt ledsen när folk skaffar hundar utan att fundera på om de kan erbjuda dem ett bra hem i frågan om motion, aktivering och sällskap. Det är ju inte hunden som ska anpassa sitt liv efter oss, vi ska inte skaffa en hund om vi inte har förutsättningarna att anpassa vårt liv efter dem. Jag studerar och har bara två dagar i skolan/vecka, max 4 timmar per gång. Jag har valt ett yrke där jag kommer att kunna jobba hemifrån och så även Anders. Skulle vi behöva vara borta längre, så bor vi 3 minuter ifrån pappa som kan ta med sig hundarna hem eller till jobbet. Vore det inte så, då skulle jag inte kunna med att ha hund! Vi älskar att vara ute och hitta på saker med våra hundar, över allt annat. De får varierad träning dagligen, både fysiskt och mentalt. Tyvärr är hundar fantastiskt förlåtande varelser och nöjer sig ofta med alldeles för lite, ansvaret ligger helt och hållet på oss. Och handen på hjärtat: hur svårt är det att få till några ordentliga promenader varje dag och att i alla fall köpa en aktiveringsleksak att ge dem maten i? En PET-flaska räcker långt… Så innan man klagar över hundens ”fel och brister” ska man nog ta sig en allvarlig funderare och titt i spegeln –för det är mycket troligare att man hittar källan till problemet där.

2012-07-15 12.13.01

Balansträning är super för självförtroendet!

0

Att det ska vara så svårt!!!

Just inkommen från morgonpromenaden med hundarna, skönt med lata hundar när man är gravid har jag märkt! Tja, annars också iofs… =) Vi går genom ett skogsparti och jag ser en man med en jättestor spaniel av något slag, husse pratar i mobilen och är inte så uppmärksam, men hunden är ju i alla fall kopplad. Så jag kortar upp mitt koppel, för stigen blir så väldigt smal där vi kommer att mötas, annars tycker jag det är bättre att låta bli kopplet för att inte elda på mer än nödvändigt. Men mannen står kvar mitt på stigen och det går inte att komma förbi annat än genom att ge sig ut i höga snåren.

-Det går bra hälsa, den är snäll! upplyser han mig medan han fortsätter prata i telefon på något annat språk. Han kortar därför inte upp kopplet någonting, utan låter hunden stå kvar på långt koppel.

-Ja, men det är inte de här, hör jag mig själv ljuga, för jag vet inte vilken gång i ordningen.

-Jaha, säger han och tar ett fastare grepp runt kopplet i alla fall, men flyttar inte på sig och tar inte in sin hund.

Så jag får helt enkelt ge mig ut i snåren med båda mina och joo visst, den stora hunden kastar sig fram emot oss när vi försöker passera!

Jag är bara så fruktansvärt jävla trött på denna totala brist på respekt för andra hundar och människor! I min enfald trodde jag att det ”bara” var ett problem med de som har sina hundar lösa, men nej… Vad är problemet liksom? För jag fattar inte. Är det jobbigt att hålla i ett koppel? Orkar man inte dra in snöret några decimeter så att någon kan få passera ostört? Och de som har sina hundar lösa inne i stan — tror de verkligen att hunden får ut så jävla mycket mer av det än att gå i ett koppel?!?

Självklart önskar jag att mina hundar inte tyckte det var jobbigt med hundmöten, men Yoggi blev anfallen av en vuxen hund när han var 8 veckor gammal och jag har full respekt och förståelse för hans känslor. Han litar inte på att jag kan hjälpa honom  samt tycker det är svårt att läsa andra hundar och därför tar han på sig att försvara sig och Harry först och reagerar först och tänker sedan. Harry har självklart blivit påverkad av detta , även fast han inte har ens en gnutta ilska i sin lilla terrierkropp! Jag är trött på att behöva känna det som att jag ska ”skämmas” över hur mina hundar beter sig vid hundmöten. Jag funderar på att börja säga att mina hundar har rabies för att få någon slags sfär där vi inte blir undanträngda, stressade, ”hotade” eller allmänt ignorerade! För det är ju faktiskt inte vi som gör fel, men det är ändå vi som får anpassa oss…

0

Hälsovård i Vardagen

Tyvärr har Harry ju alltid haft ganska stora problem med tandsten och han har även varit inlämnad på klinik för borttagning. Men då sövs de ju ned och det är ju inget man ska hålla på med i tid och otid, så det är tandvård som har stått på schemat ganska länge. I kväll blev det så dags, då han ska åka bort på måndag och jag blev tvungen att ta tag i det. Det är ju inte direkt så att han jublar av glädje när det är dags… Men vi fick bort det mesta och det är ju huvudsaken, för han vill inte gärna äta när det blir för illa. Sedan köpte vi även PlaqueOff och ska ge honom nu så hoppas vi hålla det i schack.

Yoggi har superfina tänder och nästan ingen tandsten alls! Men han ville så gärna ha godis, så han åkte ned i tandläkarstolen han med och kommer få 1/2 mått PlaqueOff i sin mat framöver! =)

Nu ska klorna fixas och pälsen måste rättas till lite grann innan Harry åker iväg, men annars känner vi oss så redo!!! ; )

 

Vampire-dog...

Snygga huggisar är ett måste!

0

Tränartankar Del II

Igår hade Härliga Hund en artikel om valpars minne (läs den här) som utgick ifrån en intressant artikel på Perfectpuppycare.com (som du kan läsa på engelska här) och där den sista punkten handlade om att träning med positiva metoder fungerar bättre. Jag kan känna att jag blir lite förvånad/full i skratt att man tycker det är en nyhet fortfarande. Jag gick min instruktörsutbildning på Hundens Hus här i Stockholm och där jobbar man med postiva metoder och det har även de tränare jag anlitat gjort. En del tycker tydligen att det är lite ”fluffigt” (precis som inom hästsporten…), men jag kan inte förstå hur man skulle VILJA träna på något annat sätt! Tro mig, jag har gjort MÅNGA misstag som gått ut över hästar och hundar innan jag förstod och lärde mig vad jag egentligen höll på med och jag önskar mer än något annat att jag kunde ta tillbaka alla de fel som jag gjort! Då kanske Yoggi skulle vilja gå fot bredvid mig, som Harry gör. Vi är bara människor och vi gör fel, det är inget att snacka om, men så länge vi FÖRSÖKER göra rätt och behandla våra fyrbenta kompisar med kärlek och respekt så är jag nöjd.

Min första (och hittills enda) storhäst, Pajaz, honom hade jag det allra största förtroende för och en enorm respekt för hans intelligens, så jag hade ”delat ledarskap” med honom. Min mamma sa att det kunde man absolut inte ha med en häst, men jag tycker det gick utmärkt och vi hade vansinnigt kul ihop! Han lärde mig bra mycket mer än vad jag lärde honom, det kan jag lova! Kanske därför jag inte skaffat någon ny häst än, trots att det är 10 år sedan han lämnade jordelivet i år.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Älskade Pajaz!!!

Min älskade gatuhund Timmy önskar jag också att jag hade haft mer förståelse för VARFÖR han gjorde som han gjorde, men det gick bra ändå! Han hade det största hjärta man kan tänka sig och fick mig att skratta och uppskatta honom varje dag. Jag ser så väldigt mycket av honom i Harry och är glad att jag fått en ”andra chans” med honom.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Finaste Timmy-Tut!

Alla mina erfarenheter och gamla kompisar ligger till grund för hur jag vill träna hästar, hundar och elever idag och jag är nöjd med att ha landat i de tankar jag har. De sätts på prov när man då får hundar som Cid & Seifer till exempel, men om man bara härdar ut så är belöning så mycket större. För vem vill egentligen ha en vän som är ens vän för att den är rädd för vad som skulle hända om den satte sig emot?…

Och vi människor funkar ju likadant egentligen! Forskning visar att positiv förstärkning funkar mycket bättre på människor än negativ. För om du gör fel och blir ”bestraffad”, så har du ju fortfarande ingen aning om vad du ska göra för att det ska bli rätt och kanske därför väljer att inte försöka igen överhuvudtaget. Gör du däremot rätt och blir ”belönad”, så ökar sannolikheten att du gör om samma sak och kanske törs testa nya grejer också! Win, win!

Yoggi och Harry under filten

Mina gurus i vardagen!

0

Livslångt Lärande

Som många av er vet, så är jag utbildad hundinstruktör och kommer innan dess ifrån många år som ridlärare och instruktör inom hästsporten. Som instruktör så kan man ha alla möjliga inställningar och approacher, från know-it-all till den mer ödmjuka varianten. Jag har alltid älskat att undervisa och det har alltid kommit naturligt för mig. Min mamma jobbade som tränare och ridlärare under hela min barndom och jag satt timmar vid sidan av ridbanan och bara lyssnade på när hon instruerade sina elever. När jag sedan själv började jobba som ridlärare direkt efter gymnasiet, så hade jag ingen formell utbildning, men jag hade något som jag skattar mycket högre både i mig själv och i de tränare jag vill träna för: engagemang och glöd. Man kommer väldigt långt med ett bra öga och intresse. Min moster är också tränare och jag tror att mitt sätt att undervisa ligger mer åt hennes håll än min mammas förvisso, men jag har ändå lärt mig massor av dem båda. Men precis som min moster så inser jag och är tacksam över vad JAG lär mig för varje ny häst/hund/människa som jag instruerar. Det är nog en förutsättning för att älska sitt jobb, om man inte är en person som älskar att tillrättavisa andra förstås… Det finns ju de människorna också.

IMG_3785

Rumänien 2013

2012-05-30 19.21.54

England 2002

När jag nu har haft Cid & Seifer i snart 3 veckor så är min längtan efter att fortsätta jobba med hundar och hästar större än på länge. Att jag dessutom fick ett sms med förfrågan om att hålla dressyrträning i morse gjorde inte längtan direkt mindre… =) För även om (eller kanske snarare tack vare) att Cid & Seifer är så fruktansvärt ”mycket” hund och så lite tränade och jag är färdig att strypa dem ganska ofta för att de inte kan ta minsta kommando eller har ens 2 sekunders stadga — så ger det mig så ofantligt mycket tillbaka! Att se en hund ”klicka” eller verkligen förstå något för första gången är för mig magi. Det är kärlek och glädje och det som får mig att leva. Precis samma känsla som när man har en ridkoleelev som för första gången lyckas byta sittben i traven eller klarar sin första galoppfattning — det är oerhört stort att få vara en del av det där. Nästan roligare än att träna de som redan kommit långt och kan massor, men bara nästan!

För jag ser på Cid & Seifer hur de växer, att deras självförtroende byggs en liten, liten bit i taget och hur de blir lugnare och faktiskt ”smartare” för var dag som går. Det är en fantastisk resa, hur sliten jag än känner mig och hur hopplöst det än känns emellanåt. För vi får aldrig glömma att det är vi som ansvarar för att ge våra hundar och hästar ett bra liv, det är vår skyldighet att se till att de får lek, motion, mat, kärlek och trygghet att växa till att bli bra individer. Vill man inte ha det ansvaret så ska man inte skaffa något djur överhuvudtaget!

Golden tangle

Far & son lek

Seifer tunga

Seifer har en låååång tunga!!!

För mig, varje individ, en ny möjlighet att lära mig massor! Och som jag längtar efter att sitta på hästryggen igen!