0

Januari börjar året…

…och hjälp vad dåliga vi är på att uppdatera bloggen och hemsidan!!! =O Får skylla på att dagarna susar iväg med bebis och 3 hundar, varav en valp… =)

Leeloo ja… Nu är hon snart 4 månader och vi börjar se mer och mer vad hon är för en liten filur. Hon är väldigt lik sin pappa på många sätt, samma driv, energi och känslighet, medan hon utseendemässigt är mer lik sin mamma. Något som hon verkligen har från Harry är hans vänlighet, hon är en väldigt snäll liten hund! Förutom mot Yoggi och Harry, dem kastar hon sig över med vildsint glädje så fort hon ser dem och de håller sig därmed på avstånd… =) Om två veckor är det dags för första inofficiella utställningen och sedan har vi ett ganska intensivt schema framöver. Jag tycker det är bra att ge dem så många inoff som möjligt innan det är dags för allvar, plus att det är roligt att få rosetter! Yoggi ska ju också ställas ut nu, han har sitt intyg och jag vill gärna ha några omdömen till på honom. Harry kommer inte gå på några utställningar den närmsta tiden, då jag inte är nöjd med hans päls. Jag måste lära mig att trimma honom bra själv, jag har inte råd att lämna in hundarna för sådana saker.

Däremot har vi ÄNTLIGEN kommit igång med träningen igen, löpning 3 gånger i veckan, lydnad och nosarbete. Målet med löpningen är att testa Canicross, tyvärr verkar det vara ont om tävlingar i det här i Sverige. Vi får se om Anders & Harry kommer iväg på en i mars i alla fall. Leeloo kör lite basic lydnadsträning och jag tänkte påbörja hennes klickerträning snart, ska verkligen anstränga mig för att köra all-in. Harry är inbokad på diplomering för sin besökshundsutbildning 2/3. Vi är lite sena, de tkom som en bebis i vägen, men jag hoppas att han klarar det ändå. Han och jag var iväg på första kurstillfället i specialsök i onsdags, hos Lyckliga Hundar i Hemmesta. Det blir nog kul, det var ganska simpelt första passet. Yoggi och jag börjar en kurs i K9 Nosework i februari och sedan gav de en kurs på köpet, så det blir någon för Leeloo framåt våren. (Smirre ska börja på babysim i mars också!)

Här kommer lite bilder…

HarrykramarLeeloo

LeelooSmirresoffan

Besties!

Prettyleeloo

Vackra lilla vilddjur!

Yoggioch smirre

Att sova med farbror Yoggi känns tryggt!

Annonser
0

Like Father, Like Son…

När jag såg bilderna från Zigges utställning idag så kände jag att jag hade sett den profilen förut… Är de inte lika så säg?

IMG_6325

Sonen Zigge ca 10,5 månader

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pappa Harry vid 7 månaders ålder

0

Double Trouble…

Jag har alltid sagt att två hundar inte är ett dugg jobbigare än en, vilket jag står fast vid i det stora hela. Men när det gäller att träna bort icke-önskvärda problem så är det MYCEKT svårare. Dels så tror jag att de till viss del hjälps åt att skapa problemen och när de väl är befästa så är det väldigt mycket svårare att korrigera på ett korrekt sätt med två hundar.

Vårt stora problem är ju Harrys ljudliga sida, han skäller ofta och är väldigt svår att bryta. Han får jättegärna säga till en gång i nästan alla situationer, men sedan måste det räcka. Det gör det dock inte och vi har ganska länge sett Yoggi som boven i det hela. Han morrar eller gruffar väldigt lågt, så vi nästan aldrig hör honom, och sedan tar Harry över och skäller högljutt — vilket vi aldrig missar! Det är svårt att få till konsekvent träning i detta, då det sker i väldigt vardagliga situationer. Han skäller nästan alltid på parkeringar, när han hoppar ut ur bilen, nästan alltid när han går ut i trapphus och hemma på eftermiddagar och kvällar om han hör minsta lilla utanför. Vi har försökt ignorera honom, säga till honom, avleda med godis, men inget har hjälpt.

Eftersom jag själv har relevant utbildning för att hantera det, så känns det väldigt onödigt att vända sig till en kollega, även om jag såhär i slutet av graviditeten varken har ork eller tålamod att hålla på med massa träning i alla situationer… Men, det är min förbannade skyldighet som hundägare, jag måste göra allt jag överhuvudtaget kan för att hjälpa honom på rätt spår. För en hund som skäller på det sättet känner sig inte trygg och tillfreds.

Så min första insats har nu i några dagar varit att gå ut med dem en och en, även om det bara är den snabba kvällspinken. Vilken skillnad!!! Inte ett ljud ifrån någon av dem! =) Så nu ska belöning läggas till för alla hundar, människor, cyklar och ljud och sedan börja gå ut med dem båda två samtidigt, fast med Anders också, så vi har varsin. Förhoppningsvis får vi rätsida på det i slutänden! =)

IMG_6146

Kärlek.

0

3-års Firande på Öland!

Nu i dagarna har hussen och matten i flocken varit tillsammans i 3 år och vi spenderade därför helgen som gick i Kalmar och på Öland, där hela sagan började och husse bodde när vi hittade honom. =) På lördagen åkte vi ut till Öland och bekantade oss med Neptuni Åkrar, vilket vi älskade, och sedan stannade vi vid kära, gamla Ismantorp. Bilderna får tala för sig själva…

IMG_8269 IMG_8271 IMG_8276 IMG_8281 IMG_8297 IMG_8301 IMG_8357 IMG_8362 IMG_8371 IMG_8377 IMG_8396 IMG_8401 IMG_8432 IMG_8457 IMG_8470 IMG_8475 IMG_8504 IMG_8511 IMG_8515 IMG_8530 IMG_8531

0

Sympati…

…är precis vad jag känner för stackars Hedda, som ser ut så här nuförtiden:

Hedda tjock

Foto: Johanna Stjernholm

Och jag kan säga att jag förstår PRECIS hur hon känner sig! Ännu värre för henne, då hon troligtvis har mer än en bebis i magen och det räcker! Samtidigt är det förstås jättekul och väldigt spännande med ännu en valpkull på väg och vi hoppas på fina och friska valpar om ca 2 veckor — själv får jag vänta till november…

0

Ostkanten 2014

Igår inledde vi husses semester med en dag på Ostkanten bland likasinnade vänner av vår ras! Jag & Anders hade ansvaret för sekretariatet och priserna, det var kul. Jag längtar efter att komma tillbaka till tävlingsanordnande igen, saknar BFK och alla våra stortävlingar enormt! Kul också att verkligen få prata med folk, på ett helt annat sätt än när man står vid ringside och tävlar på större utställningar. Det var egentligen Anders som skulle visa hundarna, men han mådde inget bra, så det var bara att ta den osmidiga kroppen och sätta fart… Stackars hundar! Meeen, jag fick ju omdömet ”very well presented” med båda, så det var kanske inte någon total katastrof! =) Eller så var Kimmo bara snäll…

Först ut var Yoggi och jag måste bara säga att jag är så stolt över den hunden! Det är inte alltid, han är ju rätt tjurig med andra hundar och lägger gärna på sig för mycket hull och är totalt matfixerad. Men den här sommaren tycker jag verkligen att han har blivit superfin och han är glad och verkar gilla att vara med i ”hetluften” igen! Jag vet dessutom att han själv är nöjd, för när han känner sig tjock och inte så snygg så är han hopplös att visa — men nu står han och visar sig alldeles utmärkt! Han kom 1:a i sin Kom-som-du-är klass — med HP!!! Inte illa! Här kan ni läsa vad domare Kimmo Mustonen tyckte om honom. Fin-Yoggi!

Därefter var det Harry’s tur, i en ”enorm” championklass! Han gick inte alls så bra som han brukar, han var pipig och lite darrig i benen andra gången jag ställde upp honom, men visade sig fint på bordet tyckte jag. Jag tror att pipandet var för att han var hungrig. Han är så sjukt ”svårtempererad”! Han vill ju helst inte äta på morgonen, men han blir (precis som matte) hysteriskt hungrig om det går en minut över tiden… Han vill helst inte gå ut för tidigt, men behöver ändå väldigt god tid på sig för att bli ”klar”… *suck* Så, han hade inte sin bästa dag och blev 6:e placerad av 8 hanar (tror jag det var…). Men med väldigt fin kritik, som ni kan läsa här.

Därefter skulle Yoggi in i Bästa Hane, där han blev oplacerad, men var väldigt stolt över att vara med i! Han kom även 2:a i sin final, efter tiken Kira som tog priset för andra året i rad. Mycket bra jobbat, älskade Yoggi!!!

Supertrevligt arrangemang och ett STORT tack till Håkan Axén & Anna-Karin Jiderlund som hjälpte mig & Anders att hålla våra huvuden fastskruvade och såg till att det kom ut priser till alla deltagare!

Jättetrevligt att få träffa Helena Schnackenburg och prata ordentligt, efter att ha haft ett avbrott från rasen i några år, men nu är tillbaka med Rota – som blev BIS-valp! Grattis och lycka till i framtiden!

Och älskade, bästaste Karin. Alldeles för länge sedan och jag är så stolt över att Harry lyckades slå Hugo i championklassen! Men mest glad är jag för vi fick tid att ses och prata — det är alldeles för sällan.

Tänk vad mycket våra små hundar kan tillföra våra liv – inte är det konstigt att man skaffar fler?…