0

Dagar i Stavsjö!

Vi bor ju sedan två månader tillbaka i Stavsjö mestadels och det är verkligen ett paradis för hundarna. Ja, oss människor också för den delen.

IMG_5635

Skönt med sovmorgon i stora sängen!

IMG_5638

Utflykt med de gyllene kusinerna vid Fiskedammarna!

IMG_5644

Börjat ta upp löpningen så smått till grabbarnas stora lycka.

IMG_5648

Hela skogen för oss själva!

IMG_5654

Varit hjälptränare när matte har ridlektioner har de hunnit med också!

I fredags var vi hos veterinären för vaccination, samt koll av Harry som har matvägrat ett tag. De hittade ingen spricka i någon tand eller någon infektion, så de tog ett blodprov och misstänker magkatarr. Ingen behandling, utan bara att vänta in provsvaret. Men han var väldigt ledsen över det och Yoggi med.

IMG_5665

Snacka om att tycka synd om sig själva!

Igår och idag har vi varit och badat och igår var det två svanar i den lilla sjön, vilket ledde till att Yoggi hoppade i typ 10 gånger och husse fick simma ikapp och styra om… =) Så idag var det flytvästar på!

IMG_5675

Nu på kvällen hände något mycket konstigt! Hundarna fick sin mat ute på gräsmattan och Harry visade STORT intresse för att få äta och vi slängde ut maten med stort mellanrum. Så gick Anders in och jag började plocka in utemöblerna, vänder ryggen åt hundarna i någon minut och hör sedan hur de ryker ihop bakom ryggen på mig!!! Yoggi hade då farit fram och skulle stjäla Harrys mat och Harry var tydligen vansinnigt hungrig och sa ifrån, vilket gjorde Yoggi förbannad och han högg och vrålade i ren förvåning! Shit vad arg jag blev på honom! Mest chockad tror jag, för de har aldrig ens höjt rösten åt varandra tidigare… Nu är de vänner igen, men Harry var konstigare än vanligt långt efter!

IMG_4181

Våran godhjärtade, älskade Harry var tvungen att ryta i och det tycker han inte om.

 

Annonser
0

Middagen är Serverad…

Efter nattens krångel och stora genombrott på matfronten, så har en ny matskål införskaffats! Det kändes bra konstigt att stå i affären och när personalen frågade vad det gällde för ras och jag muttrade ”borderterrier”, så trodde hon nog att jag skojade med henne! =D Vårat lilla UFO!

0

How to Train Your Human…

Vi älskar våran Harry, men helt ärligt: han är ett himla UFO! Ända sedan vi träffade honom första gången som liten valp, så har han varit extraordinärt konstig! Han kröp under dörrar istället för att gå runt dem (fastnade således…), tuggade på elsladdar, tvättmedelspaket & synålsdynor, ramlade 3 meter ned i en grushög, sprang fort som bara den rakt in i en stängd dörr… Jaa, som ni vet är historierna många. Likaså teorierna om varför han är så konstig…
Pappa är ju övertygad om att han inte fick tillräckligt med luft vid födseln, vi läste någonstans att man benämnde speciella människor som rörda av änglarna — men en sak är säker: han är en riktigt udda liten typ!

En av hans största nojjor är och har alltid varit mat. Att äta den, hur och när den serveras, vad det är för mat, om man verkligen behöver mat för att överleva, ja, you name it! Så i somras lämnades han ju in för rengörning av tänderna under sövning och efter det fick vi en helt annan hund! Han kastade i sig maten och försökte sno lite av Yoggan (inte så stor risk att det var något kvar där…) och det var som om han hade varit hungrig i alla sina 5 år på jorden…
För ett tag sedan började han nojja ur igen och jag rengjorde tänderna bästa jag kunde, men han har liksom inte kommit igång igen. Vi har testat det mesta, kör med uteslutningsmetoden, men ikväll kom det stora genombrottet. Anders gav hundarna mat, blötlagd som vanligt (Harry äter inte annars…) och Yoggi slukade sitt som vanligt, men Harry tittade på maten, sedan på Anders, suckade och gick sin väg. Inget ovanligt med det. Sedan låg han i alla fall ute i köket och han är VÄLDIGT noggrann med att han vill ha sitt ”varsågod” (gärna 2 gånger eller fler), men trots flera försök så åt han inte. Ibland hjälper det att sitta hos honom, så jag & Anders turades om att göra honom sällskap — ingen framgång. Jag vet att de flesta av er tänker: ”Men ge upp!!! Han äter när han blir hungrig!” Och det är helt sant, men den här gången var jag helt övertygad om att han försökte kommunicera något med oss, men vi var för tröga för att fatta vad han ville. Vi gick och satte oss i vardagsrummet igen och han blev liggande på hallmattan, vänd mot köket. Annars kunde jag nog ha tänkt att han ville gå ut, men positionen sa något annat. Så vi försökte igen och Anders skulle ställa ned matskålen, som var fylld till bredden, men då sa jag att vi skulle prova att bara ge honom typ 1-2 matskedar av maten, han kanske tyckte det var för trångt i matskålen?… Så vi hällde över det mesta i en annan skål och fyllde på det som var kvar med lite mer vatten och ställde ned. Med andan i halsen tittade vi sedan på: han gick försiktigt fram till matskålen, så hörde vi hur han slickade i sig lite vatten, och sedan… ÅT HAN!!! Han gjorde rent hus i skålen, jag testade att lägga i en matsked till — han glupade i sig den. En matsked till — mums! Då slog mig hela situationen och hur fåniga vi måste se — Harry vände sig om och gav mig ett mörkt ögonkast, som för att säga: ”Det är väl inte mitt fel att du bara är en dum människa som inte förstår något!”
Fina, roliga, konstiga lilla Harry-Smarry! Nu ska vi köpa en större och vidare matskål åt dig så du har plats att smaska runt — och i fortsättningen ska vi lyssna på allt du har att säga och inte ta för givet att du är konstig… =D

Älsklings-UFO!