0

Vad är väl Stureplan…

…mot en agilityplan??? Så tänker vi och spenderade kvällen nere på klubben, till och med världens bästa Morrfar var med hela passet! =) Jag och Anders har nu planerat och byggt fram vår första bana, som vi lånade från Emma Berg och modifierade lite!

Agilitybana 2013-08-30

Bana konstruerad av: Emma Berg

Vi slutade vår bana efter tunneln med nummer 15 och hoppade således över slalomet, däcket och ett hopp. Vi ska ju inte köra slalom innan vi har bågar, så det kändes som att det räckte som det var ändå.

Vi började med att dela upp och köra olika delar som uppvärmning. Först 1-4, sedan 6-10 och sist 10-15. Anders fick börja med Harry och det var första gången på länge som jag fick se honom från sidan — vilket var väldigt intressant. Vi har nämligen hittat hans stora problem: han vill ALLTID gå in på vänster sida!!! Det spelar ingen roll hur ologiskt det är att välja den sidan, han väljer det i alla fall och fäller hellre sin förare än byter sida! *suck* Svårast är det vid hopphinder och tunnlar — där missar han ofta. Yoggi däremot, han gick som en klocka! =D Min lille stjärna! Inga problem med några hinder eller kommandon, supernöjd! Dock missade båda på gungan och började med varsin flygtur — jag höll andan båda gångerna! Yoggis var värst, han hade galen fart och hoppade rakt ut från brädan!

Sedan var det bandags och jag och Yoggi började — han var så sjuuuukt duktig!!! Inte en enda miss! Så det blev ”bara” ett varv för oss, för jag ville absolut inte riskera att få ett misstag i onödan. DUKTIGASTE LILLE VOVVEN! Sedan körde Anders & Harry och jag föreslog att han skulle börja med att fånga upp Harry efter varje hinder och belöna med godis — men jag insåg att Harry var alldeles för fokuserad på godiset och bara hoppade på Anders, sprang in i hindren för att han bara tittade upp… Anders körde sedan ett varv utan belöningar, men fick fortfarande problem med Harrys besatthet av vänster sida… Därefter provade jag två varv och sista vändan var han SUPERDUKTIG!!! Så nyckeln till Harry börjar skönjas: han behöver ha ett mycket långsammare tempo än jag någonsin trott, han behöver väldigt tydliga hand-/armsignaler (vilket jag & My gick igenom i måndags…) och även tydliga ord. Så känns det i alla fall och det känns som att vi tagit ett GIGANTISKT steg framåt med Harry! Underbar känsla i båda hundarna och så glad att ha både min älskade make och bästaste pappa vid min sida på träningarna! Kärlek!

Annonser
0

Agility Utan Hugo…

Det är ingen vanlig agility det! Vi saknade helt klart våra finaste Karin & Hugo och kompenserade genom att ta med bästa Morrfar & Yoggi, men det var inte riktigt det samma. Idag var det stationer igen, där lärarna var med vid gungan och en minibana. Jag tyckte det såg mycket bättre ut, men har svårt att vara tyst när jag tycker att Anders borde göra på ett visst sätt och framförallt när jag ser att Harry mest flamsar!

De började med att köra balansen och de första försöken såg jag väldigt tydligt att Harry mest tittade efter den roliga haren som Anders hade och inte höll fokus framåt. Sedan är det svårt med kontaktfälten, för man måste ha bra fart för att inte Harry ska stanna och vända och kolla var man tar vägen… Så jag föreslog att han skulle lägga haren precis efter sista kontaktfältet och det funkade bra! =)

IMG_7365

Var är haren???

IMG_7367

Jag vet att du har den!

IMG_7364

DÄR!!!

Sedan gick de över till att träna slalom och med bågarna, sådana ska vi köpa! Vilket suveränt redskap! Men som My sa, det gäller att man inte struntar i att lära sig handlingen bara för det…

IMG_7361

Slalomåkar-Harry!

Vi körde lite kombination med balansen och säcken, där Harry bommade säcken och jag bestämde mig för att lägga mig i lite grann… Så jag satte mig och höll upp tunneln litegrann och vips så funkade det!  Sedan gick de över till Isabelle och skulle köra bana, vilket är Harrys svaghet enligt Anders. Han upplever att Harry inte reder ut flera hinder på rad, jag håller inte med… =D Fostrad av min mamma så anser jag att problemet alltid ligger hos förare/ryttare. Men det gick bra tycker jag, kanske att Harry blev lite trött mot slutet och tramsade. Det största problemet är att man måste ha ett sådant fruktansvärt tempo för att hinna med honom, annars blir han tveksam. Så det är bara att köra konditionsträning för oss tvåbeningar!

IMG_7376

Hole in one!

IMG_7377

Haha, matte ser ALLT!!!

IMG_7378

Gör om, gör rätt! =D

IMG_7383

Vilken liten stjärna!

Harry fick även köra gungan och han visar inga som helst tecken på att tycka att den är läskig, My tror snarare att problemet blir att få honom att stanna upp så den hinner slå ned…

IMG_7370

Kom igen, husse!!!

IMG_7373

Åhh, jag gillar dig Mysan!

När de hade paus och alla gick upp för att fika, så stannade jag kvar och lät Yoggi köra — han var helt GALEN!!! Tog flera ärevarv runt planen med bollen och pep som en tokig! Så himla söt! Jag önskar verkligen att jag hade låtit honom hålla på med det här tidigare, men nu ska vi ta igen det. Vi körde bana och han var så himla duktig! Jag lyckades både med framskick och bakombyte!!! Värsta proffsen! ; ) Eller inte, men vi har potential! Så är jag så glad att nu ha fått ett ”ja” ifrån My om att träna oss!!! Det känns helt underbart! Tanken i första hand är Yoggi, men jag kommer varva med Harry tills Anders har sin nästa kurs, så det inte blir något uppehåll. Största problemet kommer nog bli slalomet…

bild-25

Älskade pappa/Morrfar! ❤

0

Team Mayhem på Topp!

Vilken underbar 1:a maj vi har haft! Vi började med att fara till Segeltorp och hämta upp fina Freddy & hans dotter Stella, för att roa dem medan Karin och de andra städade huset. Först for vi till SEA Hund & Katt i Kungens Kurva och köpte ett Back on Track-täcke till agility-träningen, en ny sele till Yoggi och ihopvikt vattenskål + leksak till träningen. Sedan åkte vi till Gömmarens Naturreservat i Huddinge och där tänkte vi gå 10 km-spåret, men dels var Stella dålig i magen och dels gick vi vilse, så det blev endast 3 km.

När vi hade lämnat av dem, så åkte vi till Nacka BK för lite agilityträning, där tanken egentligen var att Anders bara skulle köra Harry — men jag blev så himla sugen att även Yoggi fick köra! Dessutom kom ju deras älskade Morrfar och tittade på och då gäller det ju att visa vad sponsorspengarna går till! =D Harry har lite problem med att han gärna smiter bredvid om Anders försöker springa med — står han och väntar efter samtliga hinder så går det bättre! Yoggi fuskar aldrig, utan hoppar glatt och jag behöver inte oroa mig att han omriktar mot någon hund i närheten — han älskar det verkligen! Vi växlade och hade oss med hundarna och täcket och jag insåg att det kommer nog bli en hel del agility med Yoggi också och därmed ett täcke även till honom. Han kommer bli en suverän läromästare för både mig & Anders, med sin moral och arbetsvilja! Älskade Yoggi. Vi körde endast hopphinder och tunnel, vill inte ta några nya grejer med Harry — det får fröknarna göra på kursen istället, så trixar jag med Yoggi… Helt klart taggad att starta några tävlingar med honom och jag tror att även Anders kommer att göra det.

IMG_7094

Harry lämnad kvar…

IMG_7096

Harry flying high!

IMG_7098

Smarry njuter av solen i sitt nya Back on Track täcke!

IMG_7102

Zoom Zoom a.k.a. Yoggi

IMG_7106

Den Flygande Köttbullen!

IMG_7114

Även Yoggi trivdes i nya täcket!

IMG_7119

Stylish!

IMG_7122

Ajjabajja!

IMG_7123

Han kan bara han vill!

IMG_7127

Yoggi comin’ through!!!

IMG_7135

Bra fokus, Harry!

Underbart kul! Jag älskar våra hundar och våra träningar — nu sover de som små lamm!

 

0

Oslo Tur & Retur!

Vi har haft en välbehövlig vila från utställningar och långresor under hösten, men igår var det dags igen: Dogs4All i Oslo.
Anna-Karin kom och hämtade oss på fredag förmiddag och pappa ville också följa med, så det var fullt i bilen och i bagaget Yoggi & Harry i en bur och Smula i den andra. Det var väldigt skönt att åka med en erfaren busschaufför! =D Lite pit-stop i Grums för mat och sedan full fart till Oslo och hem till Laura & Per, som har en 5-månaders blå borderkille vid namn Dino och en 10-årig dvärgpudel dam som heter Mary. Det blev en underbar kväll med nya bekantskaper för både 2- och 4-benta, där Harry blev bästis med lilla Dino och Dino i sin tur stal pappas hjärta fullkomligt! Yoggi satt i valphagen och fick då och då sällskap av Dino på andra sidan gallret, Mary höll sig på behörigt avstånd från alla stökiga borderterriers och allra bäst blev det i pappas knä! Pappa skulle egentligen sovit på vandrarhem, men vi hade alla så trevligt så ingen ville bryta och således blev det gästrummet för hans del, madrass på golvet för mig och en recliner-fåtölj för Anders! =D

Pappa & Dino ❤

Jag & Mary

Yoggi i ”fängelset”

Sovsällskap en kort stund: Smula!
Igår gick vi up ganska tidigt och med mycket nerver i görningen så blev det inte direkt någon frukost-ro, så vi kom iväg väldigt bra och anlände i god tid till Lillestrøm och utställningen. Hittade vår ring och gav oss på jakt efter en stol till pappa, tittade in på salutorget en sväng och ställde oss sedan och väntade. Det var Mr. Ronnie Irving som dömde och totalt 23 stycken borderterriers, 2 i öppna och 2 i championklassen. 
Först ut i gänget var Anders & Yoggi som fick följande kritik av domaren:
 ”OK in skull, could be a bit better in for-face. Good thick skin, needs more coat. Tail carried a bit high. Ears could be smaller. Moves better behind than in front.” Han blev 2:a med Excellent, helt okej fast väldigt tråkig kritik — men han skötte sig så himla bra!!! Inget av det låga och ihopkrupna som vi har sett mycket av på sista tiden. Så det känns väldigt bra!
Sedan var det min och Harrys tur mot Lars-Olav & Yoshi och vi fick följande kritik:
 ”OK in skull. Could be better in expression. Good neck and topline. Tail could be carried a bit better and straighter. OK in hindquarters. Could move better in front. Not easy to span.” 2:a plats med excellent. 
Väldigt snopet — men det är bara att inse att engelsmän inte gillar våra hundar som är lite på den större sidan, men det är då inga problem att spanna Harry! Det vill jag i alla fall ha sagt, sedan ändrar inte det på något.
A-K och Smula kom också 2:a i öppen klassen för tikar, något mer av en prestation då det var ganska många starter.
Sedan packade vi oss ganska snabbt hemåt och planerade vidare på våra hundars karriärer… =)
Det var i alla fall en underbar resa när det gäller vänskap, hundar och prat — även om resultaten uteblev. Och det är ju långt vikigare!!! =D

2

Ave Caesar!!! (Eller: Jakten på Championatet Del III, Högbo Dag 2)

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Heeeeelt sinnessjukt, men nu har det hänt! Vår lilla tokiga, virriga, yra, söta, underbara Harry-Smarry kan nu titulera sig SE UCH Bombax Julius Caesar och det är endast 3 månader sedan vi tog första certet och det har endast tagit oss 5 utställningar — jag är MYCKET nöjd!

Dagen började i alla fall med regn… Parkeringen var lervälling, ringarna var lervälling och vi var… leriga… Så den nedpackade kjolen fick fortsätta vara just nedpackad och jag körde med mina bruks-brallor och jacka, för kallt var det med. Det var typ helt omöjligt att ställa upp honom på ett snyggt sätt, jag råkade sätta hans tass på en daggmask och sedan var det kört… Dessutom frös han så han skakade stackarn och att visa upp hans snygga steg var inte att tänka på när alla tog sig fram så gott det gick i leran. Inte bästa förutsättningarna direkt, men kul ändå! Så här tyckte domare Dodo Sandahl om Harry:

”Utmärkt huvud. Stark hals & topline. Välformad, djup kropp. Lång bröstkorg. Sträv päls på kroppen, lite mjuk i mustachen. Rör sig utmärkt fritt. Stram kondition.”

Och om Yoggi:

”Kraftfullt huvud. Mkt. flackt stop. Bra hals. Moderata vinklar. Bra rygg. Välmusklad. Lite rundad bröstkorg. Utmärkt päls & pelt. Rör sig parallellt och fritt.”

Båda grabbarna fick excellent och till konkurrensen så var hunden före mig borta, för den fick VG och jag kunde gå på lite och försöka visa upp hans vanligtvis fina, fina rörelser. Det lönade sig för vi blev placerade som första ekipage i öppen klassen med CK! Yoggi & Anders blev tyvärr oplacerade…
Sedan blev det en nervös väntan och jag hade inget hopp om certet idag, för det var så många fina hundar och hon kändes inte helt såld på Harry.
In i Bästa Hane och försökte återigen visa upp rörelserna. En efter en försvann de andra och jag hade tunnelseende vid det här laget och visste inte vilka som var kvar. Så när hon visade fram 3 ekipage före oss så tänkte jag att det var helt kört, samtidigt som jag hörde Monica och de andra vid ring-side: ”Nu tar hon det, ja, nu är de champions” men tänkte att de hade räknat fel…
Sedan placerar domren oss som 4:e i Bästa Hane och när ringsekreteraren kommer fram så håller hon upp den blå-gula rosetten… Världen försvann!!! Jag bara grät av glädje, lite chock, massor med nervositet och benen skakade! Jag drog upp Harry i famnen och stod lite förvirrad kvar och fick veta att de inte hade några championatsrosetter, utan jag fick hämta ut den i sekretariatet. Sedan gick jag med Harry högt upp på mina axlar ut till alla fantastiska gratulationer! De värmer så och de flesta av er vet hur mycket vi har kämpat, ända sedan vi köpte Yoggi för 7 år sedan och jag har älskat varje tävling, men det här var fan i mig den absolut bästa!!! Jag tänker dessutom ta åt mig all ära själv när det gäller själva vänstervarven, det är bara jag som har visat honom förutom 2 eller 3 utställningar när han var yngre.
Ringde pappa och bara skrek ”jaaaaa” i telefonen och då hörde jag hur han började gråta… Älskade pappa, som stått med oss, stöttat och bidragit både ekonomiskt och med sällskap, alltid trott på Harrpan och aldrig klagat. Vi hade inte varit här idag utan dig pappa – TACK.
Stort TACK till Karin & Johan för alla underbara dagar som vi spenderar tillsammans och för att ni alltid stöttar.
Tack till Monica & CG som givit oss möjligheten att förvalta två av deras underbara hundar – äran är lika mycket eran.
Tack till alla er som stöttat och hejjat och hållit tummarna, vi har så kul ihop och jag hoppas vi ses ännu mer i framtiden!

Tack älskade lille vän – du gör mig stolt!

SE UCH Bombax Julius Caesar
0

Ligger i Hårdträning!

Som jag sa tidigare så drog vi iväg på lydnadsträning nere på klubben nu på kvällen och tog med stackars pappa som störning… Det visade sig vara ett smart drag och en väldigt svår störning — även för väluppfostrade Yoggis!
Jag började med att köra lite kontakt och linförighet med kopplet bakom ryggen, hoppet och rutan med belöning. Avståndet är en svår grej för honom nu, eftersom jag har tränat fel hela tiden, men det kommer säkert senare…
Anders fokuserade på att träna kontakt och lägganden, eftersom störningen var rätt hög med en valpkurs på planen bakom oss, mycket dofter och sedan då pappa, mitt i alltihop… =) Men det är ju det som behövs! Sedan har han börjat springa bredvid hindret ibland och det vet jag inte vad det beror på, så har han inte gjort innan…

Sedan körde vi igenom våra respektive program med dessa störningar plus att den av oss som inte körde agerade närgången fotograf… =D Så för mig och Yoggi gick det som följer:

Fritt följ: mycket bra med i nästan alla svängar, dock är språnget ett stort problem! Han bara drar iväg och jag funderar på om jag ska lägga på ett DK för att överhuvudtaget ha kvar honom hos mig och rädda upp resten av programmet?…

Läggande: klockrent! Satte sig inte ens upp för tidigt!

Inkallning: mycket bra! Kom på första kommandot.

Rutan: nja… 10 meter är väl mycket sa Yoggi, men på 3:e försöket så gjorde han en klockren ruta!

Apportering: mycket bra, sätter sig snett men det får jag ta, samt att han släpper den så fort han har svängt runt…

Hopp över hinder: hade Anders bakom hindret och det var tydligen en JÄTTESTOR störning för lille mannen som drog iväg mot husse i en väldigt fart! Men han sätter sig snyggt på kommando och hoppet tillbaka är inga problem.

Fjärr: SÅ JÄVLA SNYGGT!!!

‘Nuf said — underbar är han allt när han vill, vår lille Yoggi! ❤

Anders & Harry körde sedan och jag kommenderade, för det stör Harry oerhört det med:

Linförighet: rätt bra faktiskt, missade någon sväng för han hittade något mer spännande, men allt som allt mycket bra!

Läggande: lite segt, men utan DK! =) Emelie hittade problemet!

Inkallning: SUPER!!!

Ställande: DK, men väldigt snyggt ställande!

Apporten: HURRA, HURRA, HURRA! *bildbevis finnes*

Hopp: bra!

Finaste pappa som störning, åskådare…

… och tävlingsledare… 

Så himla nöjd med våra fina hundar och hoppas att både de & vi kan behålla den här känslan och inställningen på lördag — då är jag skitnöjd med oss allihop i Team Mayhem!

0

3 Cowboys!

Igår var en väldigt tråkig dag för hundarna, men de behöver säkert sådana dagar också… =) Först var vi och fiskade hela förmiddagen och nog för att Yoggi blir HEEEELT galen när dragen plaskar ned i vattnet eller fiskarna slår eller när pappa tog upp en rätt stor gädda, men annars ger det nog inte lika mycket som säg en fjälltur…
På eftermiddagen var det sedan dags för den stora händelsen under denna vecka: fjällritt!!! Från början hade jag endast tänk att jag & Anders skulle åka iväg på det och det var svårt nog att övertala honom — pappa hade jag inte en tanke på! Men så sa jag bara på skoj att han skulle med och det köpte han direkt! Efter det har det varit något han verkar ha sett fram emot väldigt mycket och det var en nervös tystnad hela vägen ut till ranchen. Den ligger på Trumvallen och drivs av Lisa & Johan, som under sommarsäsongen leder turritter på allt från 3 timmar till flera dagar och även cattledrives över fribetes-områdena här i Härjedalen. De har lätta nordsvenskar och något varmblod, alla valacker — vilket bara styrker min åsikt om ston! =)
Det var ett par till som skulle med på vår tur och det stod hästar uppbundna i staketen och Lisa funderade ett tag innan hon delade ut hästarna till oss:

Pappa & Indie
Anders & Bringbaus
Jag & Sioux
Pappa & Anders svingade sig upp som om de aldrig gjort annat och satt snart stadigt i de breda westernsadlarna och pappa fick in stylen med ena handen på sadelknappen och den andra höll tyglarna, med Zeb Macahan som stor idol!
Jag tog lite mer tid på mig, hade gärna stått och borstat och pussat på Sioux hela dagen och varit fullkomligt nöjd! Men sedan satt jag upp och när vi red iväg så var det som om hjärtat hoppade till och hamnade i rätt takt igen, efter många års orytm… Jag är inte hel utan hästar i mitt liv — jag har ridit varje dag i 25 års tid och det finns inget bättre i hela världen! Så jag måste ha häst i mitt liv igen, det finns inget annat sätt att leva.
Turen gick genom skog och mark, upp och ned på smala stigar och ”trots” att det var nordsvenskar så var de smidiga och säkra på fötterna. Så, nu är det klart: någon gång i mitt liv ska jag ha nordis! 
Anders & Bringbaus ute i Härjedalsskogen!
Pappa the Cowboy!