0

Double Trouble…

Jag har alltid sagt att två hundar inte är ett dugg jobbigare än en, vilket jag står fast vid i det stora hela. Men när det gäller att träna bort icke-önskvärda problem så är det MYCEKT svårare. Dels så tror jag att de till viss del hjälps åt att skapa problemen och när de väl är befästa så är det väldigt mycket svårare att korrigera på ett korrekt sätt med två hundar.

Vårt stora problem är ju Harrys ljudliga sida, han skäller ofta och är väldigt svår att bryta. Han får jättegärna säga till en gång i nästan alla situationer, men sedan måste det räcka. Det gör det dock inte och vi har ganska länge sett Yoggi som boven i det hela. Han morrar eller gruffar väldigt lågt, så vi nästan aldrig hör honom, och sedan tar Harry över och skäller högljutt — vilket vi aldrig missar! Det är svårt att få till konsekvent träning i detta, då det sker i väldigt vardagliga situationer. Han skäller nästan alltid på parkeringar, när han hoppar ut ur bilen, nästan alltid när han går ut i trapphus och hemma på eftermiddagar och kvällar om han hör minsta lilla utanför. Vi har försökt ignorera honom, säga till honom, avleda med godis, men inget har hjälpt.

Eftersom jag själv har relevant utbildning för att hantera det, så känns det väldigt onödigt att vända sig till en kollega, även om jag såhär i slutet av graviditeten varken har ork eller tålamod att hålla på med massa träning i alla situationer… Men, det är min förbannade skyldighet som hundägare, jag måste göra allt jag överhuvudtaget kan för att hjälpa honom på rätt spår. För en hund som skäller på det sättet känner sig inte trygg och tillfreds.

Så min första insats har nu i några dagar varit att gå ut med dem en och en, även om det bara är den snabba kvällspinken. Vilken skillnad!!! Inte ett ljud ifrån någon av dem! =) Så nu ska belöning läggas till för alla hundar, människor, cyklar och ljud och sedan börja gå ut med dem båda två samtidigt, fast med Anders också, så vi har varsin. Förhoppningsvis får vi rätsida på det i slutänden! =)

IMG_6146

Kärlek.

Annonser
0

Som en Blixt från Klar Himmel.

Några dagar har gått sedan helgens inte så framgångsrika tävlingar och jag sitter nere vid sjön med hundarna och tänker. Mest på Harry och varför jag inte får det att funka mellan oss på tävlingsplanen trots att vi tränar med bra resultat och har testat olika saker. Då kommer det till mig som en blixt från klar himmel:

Harrys styrka, är min svaghet.

Det kanske låter dumt, men det är helt sant! När jag var som mest bedrövad i helgen så sa A-K: ”Tänk vilken fantastisk hund du har. Han har så mycket empati att han känner exakt hur du mår, hela tiden.” Jag har aldrig tänk på det så innan, men det är ju faktiskt det som gör Harry till en så fantastisk liten hund! Han visar det ju så tydligt i möten med andra hundar, i sitt arbete med gamla och sjuka, när han träffar människor som av någon anledning har en annorlunda motorik… Jag ser honom alltid som en hund med extrem motor, lite koncentrationssvårigheter och dåligt fokus. Men sanningen är nog den att han beter sig som han gör för att han känner in precis allt och alla hela tiden… Det måste vara fruktansvärt jobbigt! Att sedan ha en matte som inte fattat detta på 6 år — jag får vara glad att han bor kvar! Så förlåt mig, Harry. Från och med nu så ska jag alltid göra mitt bästa för att se saker från din sida och försöka underlätta för dig. Förlåt, jag förstod inte bättre.

20130731-111132.jpg

0

Ack Värmeland…

…vilken skithelg vi fick, rent resultatmässigt!!! Men det var kul ändå och det är ju fördelen med hund- och hästsport — det är ju så mycket mer än själva tävlandet som gör det till mitt liv. Dessutom har jag slagit nytt rekord i packning!!!

IMG_4250

Sådär… Hela lägenheten ska in i bilen! =O

Kom iväg hyfsat i tid i fredags, men värmen tog kål på både hundar och förare, AC:n i bilen klarade inte av att kyla ned tillräckligt och när vi väl kom fram till Kils BK så var vi inte i fas kan jag säga. Harry var helt slut och svår att få kontakt med, vilket gjorde mig stressad och nervös. Innan platsen var jag på väg att stryka mig, men vi hade ju åkt så långt, så vi försökte ändå. Platsen gjorde han hyfsat, vädrade väl mycket och kröp lite i sidled. I pausen till programmet piggnade han ändå till och jag bestämde mig för att försöka. Det var inte vårt bästa och inte heller det sämsta, 125 poäng fick vi. Det gör mig inte mycket, men kommentaren från domaren att vi kanske borde vara glada att han är en snygg utställningshund istället — det sved. Jag blir både arg och ledsen, för jag har själv jobbat som domare inom ridsporten i många år och jag tycker inte att sådana kommentarer lämpar sig. Som domare har man ett uppdrag att utbilda och sprida sporten enligt min åsikt och jag välkomnade alla diskussioner med de tävlande — det är utbildande åt båda håll! Men inom hundsporten upplever jag att diskussioner väldigt sällan är välkomnade av domare och vi tävlande som betalar dyra avgifter (både lydnad och utställning) och åker många, många mil — vi ska bara tacka och bocka för deras vishet med mössan i handen. Att ljuda protester eller åsikter tycks mig strikt förbjudet!!! Det är så en sport stagnerar och förlorar sin potential att utvecklas, men så vill man kanske ha det inom hundsporten?…

Efter lydnaden åkte vi upp till Ransäter och ställde upp tältet på en bra plats vid vår ring, jätteskönt att ha det avklarat! Sedan åkte vi och letade tältplats åt oss och hittade en fin sjö längs vägen där vi slog oss ned. Vi är verkligen inga vana campare och det tog ett tag, men hundarna badade och mös som bara den — inga klagomål där! Vi var däremot mindre nöjda med den högljudda hord av tyska ungdomar som bestämde sig för att bada klockan 02:00 och skrika som galningar!!! Varken vi eller hundarna fick mycket sömn…

IMG_4257

Mäster-camparna! =D

På lördag morgon var det först dags för lottning och plats i lydnaden, men den kom igång så sent att jag höll på att drabbas av dubbla magsår! Han låg i alla fall fint trots superstressad matte och vi fick 9,5 p.g.a. att han inte la sig på första kommandot… Sedan rusade vi bort till utställningen och inväntade championklassen — vilket inte blev någon succé. Här är domarens kritik! Det blev inte ens ett CK, och det känns ju lite snopet när han är dubbelchampion… Efter ett tag kom Harry’s svärmor och gjorde oss sällskap och det var ett glatt återseende! Det tog några timmar, sedan var det dags för lydnad igen och det var verkligen inget att skryta över! Han var helt ofokuserad och lyssnade inte vidare värst på mina kommandon eller handtecken. Vi stannade inte och kollade poängen, det enda jag vet är att vi fick 9,5 på inkallningen. Bästa A-K sparade inte på finkänsligheten när hon talade om vad problemet var och jag vill ju ha ärliga svar, men det tog lite hårt just då… Så nu är planen att starta om 3 veckor och lägga ned träningen så länge, vi har testat allt annat, så vi får se hur det här funkar. Annars lägger vi nog ned tävlandet inom lydnad, det är bevisligen inte vår grej…

Vi stannade kvar och pratade med gänget ganska länge, sedan drog vi söderut till Grums och slog läger för natten. Mycket lugnare och nere vid sjön, så hundarna njöt i fulla drag ännu en kväll. På söndagen drog vi till Terrierklubbens utställning i Skoghall och mötte upp med A-K, slog upp tältet och inväntade vår tur. Domaren för dagen kom från Kanada och såhär tyckte han om Harry. Det blev ett CK, men inget mer. Trist! Därefter rally hem för att hinna till Formel 1-loppet som startade 14:00… Hektisk helg, kan man sammanfatta det med! =)

IMG_4265

Proffsen…

1

Genrep!

Nu har vi varit ute och kört ett kort pass inför eftermiddagens lydnadstävling i Kil. Jag har så svårt att hitta motivationen till att träna — eftersom han gör allt nästintill perfekt på träning och sedan bommar på tävling oavsett. Så det är något i vår kemi som inte klickar på tävling och jag ska försöka få maken att filma i kväll och se om vi kan hitta problemet. Annars ger jag snart upp — är spytrött på 1:ans moment!

Men dagens pass gick i alla fall kanon! Så till tävlingen kan jag säga att det enda jag verkligen, verkligen hoppas på är att han gör ett godkänt läggande, för det momentet har det gått troll i för oss totalt! Nu är det ca 11 månader sedan vi startade senast och vi får se om det är bra eller dåligt… Sedan är det tidig start i Ransäter i morgon bitti också och sedan utställningar i Ransäter och Skoghall. Det blir en intensiv helg för lilleman och matte, husse & Yoggi får mest glida med och ha det nice. Eller tja, han får ju övningsköra nu i alla fall! Husse alltså, inte Yoggi…

0

Go, Harry, Go, Go!

Nu har vi vilat upp oss lite och strukturerat saker och ting, det är fortfarande lite rörigt med det där sabla bröllopet — men det får väl lösa sig!

Harry är i alla fall på gång stort nu:

  •  agilitykurs på Botkyrka BK på måndag (tillsammans med bästa vännerna Karin & Hugo)
  • lydnadstävling i Eskilstuna på onsdag nästa vecka,
  • anlagsprov i spår på söndagen
  • anlagsprov/öppet veckan efter bröllopet.

Så i helgen blir det spårträning så det står härliga till! Kan dock inte bestämma mig om jag eller Anders ska köra honom i agilityn… Är lite rädd att jag kanske får igång honom av misstag under lydnaden, men jag vet inte. Jag älskar verkligen borderterrierns mångsidighet och har insett att jag inte vill ha någon annan ras!

Mitt i prick!

Mitt i prick!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Liten Harry spårar!

IMG_6978

Bästa lilla killen sitter så fint!

0

Ännu Ett Kvällspass till Samlingen…

Jag vet inte riktigt vad jag hade för plan idag, jag tror jag hade tänkt köra rutan och linförighet — men jag glömde konerna hemma… Så jag (flexibel som man är) ändrade om den eventuella planen till att köra programmet med Harry och vissa moment med Yoggi.

Linförighet/Fritt Följ: det är svårt att bli av med ”promenad”-attityden på Harry så fort kopplet kommer på, vet inte riktigt hur jag ska ändra på det… Han går jättefint stundtals och sedan tror han att det är promenad… Jag kör aldrig några långa sträckor, jobbar mest med svängar och halter, men det verkar inte hjälpa. Tips någon? Yoggi var jätteduktig, men han plogar ganska mycket. Jag vill inte bråka med honom, han är glad och tycker att det är kul och det är viktigare för mig än en helt korrekt position.

Läggande: gick faktiskt riktigt bra för Harry idag, när jag väl vågade släppa på kontrollbehovet! Dock vill han resa sig alldeles för snabbt när jag kommer in till honom… Vi körde med olika frekvens på uppsättandet för att korrigera. Yoggi briljerade som vanligt i detta moment och lade sig med en smäll även när det var Harry som fick kommando! =)

Inkallning: detta är ju Harry’s absolut bästa moment, så jag försvårar det lite. Jag körde mycket längre avstånd och ibland förbi en jätterolig boll som låg på planen — inga problem för Smarrpan! Yoggi är samma sak och jag fortsätter med att köra det som nu då har blivit 3:ans moment: inkallning med ställande. Han stannar väldigt fint på bara handkommando och nu när jag tränar med boll så har han inga tendenser på att bromsa upp och smyga fram till halten som han gjorde innan! Jag gör mina första repetitioner som raka inkallningar där jag kastar bollen bakom mig när han närmar sig — det gör susen för tempot om man har det problemet! =)

Ställande: här är det fortfarande problem för Harry, han stannar inte, smyger efter när jag gått en bit eller så. Jag vet inte vad jag ska göra, men just nu känns det som att jag hellre tar avdrag för ett litet DK än bommar hela momentet…

Fjärr: Yoggi gör helt suveräna skiften, men jag har insett att jag är helt ute och cyklar!!! Jag har samma handtecken för ”sitt” i fjärren som jag har för ”stå/stanna” i inkallningen!!! *gulp* Hallå pedagogiskt… Stackars hund! Så när jag väl kom på det så var vi tvungna att komma på ett nytt handtecken för ”sitt” och det var Anders som kom på det. Sedan körde jag på som ingenting och första försöket bommade han, men eftersom jag kör med röstkommando också som kom han snabbt med i matchen! Nu gäller det att jag kommer ihåg och fortsätter köra med det… =S

Apportering: alltså, jag blir så himla glad över Harry’s apportering!!! Jag börjar ju med att kasta ut den och fråga mig inte hur det går till, men han kommer självmant in till sidan med den fast jag aldrig har tränat det med honom!!! Yey, lyckobonus! Han gjorde även ordinarie moment väldigt bra! Yoggi har verkligen skärpt till sig och stannar inte kvar ute med apporten! Han jobbar också in mot position vid sidan!!! Min prins!!!

Jo, man kan lugnt säga att jag är en väldigt nöjd matte idag, som alla dagar nu för tiden! Harry och jag har även anmält oss till en grundkurs i agility på Botkyrkas BK, mest för att få vara med våra favoriter Karin & Hugo — men även för att lära oss något! =P

Eftersom grabbarna är så duktiga så ska de nog få nya bollar nu, de gamla ser ut såhär:

Photo 2013-04-17 22 58 55

Blääää!!!

0

Rutan-pass med Grabbarna

Idag var min plan att köra vårt första pass med rutan och jag hade bestämt mig för att köra det med en tasstarget, eftersom Harry redan är inklickad på det, samt boll att kasta som belöning. Så vi packade med oss koner och belöningar och traskade ned till fotbollsplanen, som faktiskt var riktigt torr och fin och medan jag körde lite kontakt, fritt följ och target så var Anders duktig och mätte upp 3 olika rutor (3*3 m) åt oss och placerade ut den första.

Harry: jag började med att ta med honom in i rutan och se var jag la targeten (lite bakom mitten) och sedan lockade jag med mig honom ut igen och ställde upp ca 5 meter ifrån. Han sprang ut jättefint! Jag belönade med rösten och kastade bollen. Sedan gjorde jag 2 skick till och han sprang helt rätt varje gång! Prinsen! Så gjorde vi likadant på de andra två rutorna som Anders hade mätt upp och han missade bara en gång — då ökade jag avståndet till rutan och fick direkt träff! Jag är supernöjd med Harry’s första pass i rutan och tror att det är ett bra upplägg att ha pass med rutan och fjärr att variera tråkiga 1:an med. Här kommer ett gäng sköna bilder:

IMG_7017

Kommer det någon belöning?…

IMG_7021

Target!

IMG_7022

Nu var jag duktig — kasta hit bollen!

IMG_7025

Min! Min! Min!

IMG_7030

Vad glor du på???

IMG_7043

Du ska slå tassen på den här — förstår du? Ehhh…

IMG_7045

Bästa teamkompisen!!!

IMG_7052

Tass på!

IMG_7067

Jag tar den!!!

Yoggi: han var idag HELT VILD!!! Han hade suttit och tittat på när Harry tränade och det är lite som att dra upp en Duracell-kanin på speed… Så det blev mest skratt, dubbelvikt nästan hela hans del av passet — vi måste filma så ni får ta del av det! Jag tänkte köra med tasstarget på honom med, men det var en dum tanke… Tydligen… Jag hann knappt vända upp och ställa upp oss första gången innan han rusade iväg och ställde sig i rutan — han sket fullkomligt i targeten! Sedan var det rally med bollen typ 45 varv runt planen med ett glatt morrande och världens gladaste terrierkropp! Ett rent lyckopiller att se! Vi gjorde några repetitioner och han var helt tossig, så det var kanske inte de bästa rutorna tekniskt sätt — men den glädjen… Helt otroligt!

IMG_7084

Han satt lite still i alla fall!

IMG_7085

Här?…

IMG_7091

Ååå, vänd!

IMG_7080

Bollrally!!!