0

Livslångt Lärande

Som många av er vet, så är jag utbildad hundinstruktör och kommer innan dess ifrån många år som ridlärare och instruktör inom hästsporten. Som instruktör så kan man ha alla möjliga inställningar och approacher, från know-it-all till den mer ödmjuka varianten. Jag har alltid älskat att undervisa och det har alltid kommit naturligt för mig. Min mamma jobbade som tränare och ridlärare under hela min barndom och jag satt timmar vid sidan av ridbanan och bara lyssnade på när hon instruerade sina elever. När jag sedan själv började jobba som ridlärare direkt efter gymnasiet, så hade jag ingen formell utbildning, men jag hade något som jag skattar mycket högre både i mig själv och i de tränare jag vill träna för: engagemang och glöd. Man kommer väldigt långt med ett bra öga och intresse. Min moster är också tränare och jag tror att mitt sätt att undervisa ligger mer åt hennes håll än min mammas förvisso, men jag har ändå lärt mig massor av dem båda. Men precis som min moster så inser jag och är tacksam över vad JAG lär mig för varje ny häst/hund/människa som jag instruerar. Det är nog en förutsättning för att älska sitt jobb, om man inte är en person som älskar att tillrättavisa andra förstås… Det finns ju de människorna också.

IMG_3785

Rumänien 2013

2012-05-30 19.21.54

England 2002

När jag nu har haft Cid & Seifer i snart 3 veckor så är min längtan efter att fortsätta jobba med hundar och hästar större än på länge. Att jag dessutom fick ett sms med förfrågan om att hålla dressyrträning i morse gjorde inte längtan direkt mindre… =) För även om (eller kanske snarare tack vare) att Cid & Seifer är så fruktansvärt ”mycket” hund och så lite tränade och jag är färdig att strypa dem ganska ofta för att de inte kan ta minsta kommando eller har ens 2 sekunders stadga — så ger det mig så ofantligt mycket tillbaka! Att se en hund ”klicka” eller verkligen förstå något för första gången är för mig magi. Det är kärlek och glädje och det som får mig att leva. Precis samma känsla som när man har en ridkoleelev som för första gången lyckas byta sittben i traven eller klarar sin första galoppfattning — det är oerhört stort att få vara en del av det där. Nästan roligare än att träna de som redan kommit långt och kan massor, men bara nästan!

För jag ser på Cid & Seifer hur de växer, att deras självförtroende byggs en liten, liten bit i taget och hur de blir lugnare och faktiskt ”smartare” för var dag som går. Det är en fantastisk resa, hur sliten jag än känner mig och hur hopplöst det än känns emellanåt. För vi får aldrig glömma att det är vi som ansvarar för att ge våra hundar och hästar ett bra liv, det är vår skyldighet att se till att de får lek, motion, mat, kärlek och trygghet att växa till att bli bra individer. Vill man inte ha det ansvaret så ska man inte skaffa något djur överhuvudtaget!

Golden tangle

Far & son lek

Seifer tunga

Seifer har en låååång tunga!!!

För mig, varje individ, en ny möjlighet att lära mig massor! Och som jag längtar efter att sitta på hästryggen igen!

Annonser
0

Sommar med Kusinerna…

Nu har vi varit 4:a hundsägare i lite mer än 2 veckor och blir avlösta på lördag. Jag ska inte ljuga och säga att det har varit skitkul och jätte-enkelt, för det har det verkligen inte. Men det ligger mer i individerna och stoleken på hund, än på antalet. Det är ju två golden hanar som ligger konstant högt i stress och inte klarar av att bli separerade (far & son) och inte är vana vid träning, annat än att springa lösa i skogen eller simma. Tyvärr så fick Seifer (den yngsta) hot spots efter första veckan och har därför haft badförbud sedan dess. De är svåra att ha i koppel, men har blivit MYCKET bättre sedan de fick varsin WGW-sele. Första veckan bodde vi ju i Stavsjö och jag älskar att vara där, men det leder nog till ett latare hundägarliv… För det är fullt möjligt att bara öppna dörren och gå rakt ut i skogen, man måste inte ha koppel på dem om man inte vill. Nu är jag envis och vill se bättring på den tid jag har dem, så vi har tränat även där. Men inte för kortare kissrundor, det erkänner jag. Båda två har väldigt svårt att slappna av, men efter att vi tog dem till sandbanken i skjutgropen och lät dem springa upp och ned, så var de ganska lugna. Jag har även delat upp deras måltider till 2 dl/3 ggr/dag, istället för vid ett tillfälle som husse gör. Detta för att jag använder maten som tillfälle för träning/aktivering och då tycker att det är både bättre och lättare att sprida ut det. Ibland gör vi sök ute, ibland fryser jag in maten och jag har även testat att ge dem i varsin PET-flaska, men det gick inget bra alls… =/ Första natten hade vi dem i sovrummet, men det visade sig omöjligt, för de ligger inte still. Så det bästa för dem är att ha ett rum och så mörkt som möjligt för att verkligen visa att det är natt och dags att sova. När jag hade dem förra sommaren så funkade det att gå med alla fyra, men i år började Yoggi med att hoppa på Seifer helt utan synbar anledning, så vi har haft dem separerade för enkelhetens skull. Deras storlek har varit ett litet problem för mig, då de gärna hoppar och är allmänt ovetande om både styrka och storlek… Några gånger har jag blivit lite rädd att ramla, mest för att jag inte vill att något ska hända bebisen. Första kvällen här i Stockholm så mötte vi två stora, lösa hundar mitt på gården med matten bakom hörnet på ett annat hus — det var inte så kul. Tack och lov har det inte hänt igen! Då hade jag & Anders varsin hund, så det gick bra, men jag vågar inte tänka på vad som hänt om jag hade varit själv med båda. De är inte särskilt utåtagerande mot andra hundar, men om det kommer en lös rakt på dem eller om någon annan börjar låta, så är de ju inte sena på att svara upp.

IMG_5864 IMG_5880 IMG_5892 IMG_5899 IMG_5884 IMG_5918

Så jag skulle vilja säga att just att ha flera hundar inte är något större problem, men jag skulle välja ras (storlek och aktivitet) väldigt noggrant innan jag skaffade två till. Och de har blivit väldigt mycket lugnare och bättre på dessa två veckor, så det finns hopp! =)

För våra egna har det blivit lite undantag de här veckorna, man har helt enkelt inte energi för hur mycket som helst när man har brottats med de andra två. Harry har ju inte direkt gjort sig förtjänt av några rallyrundor i skogen efter sina eskapader, så han har fått gå i sele. Det har blivit dåligt med cyklande, men från och med nästa vecka (när vi bara har våra egna hundar) så är planen att jag ska cykla med Yoggi och Anders springa med Harry. För Yoggi blir det att cykla ned det sista kilot av övervikten! Jag var och vägde honom hos veterinären förra veckan och då hade han tappat 6 hekto på två veckor!!! Duktiga Yoggi! Han börjar bli riktigt fin igen! Tyvärr så blev hans agilitydebut inställd, då han stukade/vrickade ena framtassen när han hoppade ned ifrån vår nya säng… Han haltade rejält två dagar innan och då kändes det inte så bra att göra en första start. Nu har vår hemmaklubb, Nacka BK, en inofficiell tävling 3/9 med både blåbärklass för Anders & Harry och  seniorklass för mig & Yoggi. Vi får väl se hur realistiskt det är att jag kör Yoggi med min mage i vägen, men annars får väl Anders köra dubbelt…

Åh, de trivs så himla bra i nya lägenheten!!! Den är mycket mer ljudisolerad än vad vår förra var och det har gjort stor skillnad på dem! De tyckte det var jobbigt med spring i trapphuset och hissen förut, men sådant hörs inte här och det gör underverk för både dem och oss. =) Meeen, jag tror såklart att de hellre hade velat bo kvar i Stavsjö. I lördags fick de dock gå med sin älskade Morrfar hem på övernattning, det var uppskattat (från båda håll tror jag…)! Harry tackade dock med att börja skälla 04:00 på hissen och kröp upp i Morrfars säng för lite tröst. =) Vi har även haft besök av vår kompis Mackan den här helgen och det har varit väldigt skönt att kunna dela på 4 hundar och gå ut allihop samtidigt!

IMG_5866

Nya, höga sängen… Nu med pall för Yoggi! =)

IMG_5878

Fina grabbarna!

IMG_5882

Yoggis nya favoritplats vid Myrsjön! Massa pippisar…

IMG_5905

Belöning för viktnedgång: ankspaning!

 

0

Goodwill!

Idag har nästan hela team Mayhem laddat upp på goodwill-kontot! Jag och Harry var på vår första riktiga praktikdag och Yoggi följde med svärmor till hennes systers boende för att sprida lite glädje.

Jag har hela tiden tänkt att jag verkligen måste motionera Harry massor innan vi åker till praktiken, men efter att jag såg hur trött han blev när vi var och presenterade oss så har jag tänkt om. Han behöver nog ha ett litet överskott för att orka med hela timmen. Tänk att det kan vara så jobbigt att koncentrera sig och sitta still! I och för sig har jag lärt mig att vi människor egentligen bara klarar av att vara ”helt” fokuserade 30 minuter i sträck, så det är kanske ännu kortare tid för hundar?

Han blir i alla fall hjärtligt mottagen av personalen och de boende, det värmer i hjärtat att se deras ansikten lysa upp när Harry kommer in i rummet och viftar på svansen! Han har väldigt mycket kvar att lära sig, men hans vänliga sinne hjälper honom nog en bra bit på vägen. Han har svårare för de som är lite passiva, då blir han osäker på vad hans roll är och då lägger han sig mest ned och slutar engagera sig. Det ska vi jobba på! Jag kan ju ingenting om att jobba med äldre eller dementa heller, så vi får lära oss tillsammans. På onsdag är det dags igen.

Efter praktiken gick jag hem till Erik & Margarita för att gå ut med hundarna i den nya VGW-selen som jag skaffat till dem, dessa superenergiska goldens som nästan drog omkull mig förra veckan… Idag tog jag dem en och en och jag vet inte om det var det som gjorde det mycket lättare, men jag är i alla fall väldigt nöjd med selen! När Cid drog iväg framåt, så vände selen honom mot mig utan att jag behövde använda någon kraft alls! Jag klickade varje gång han vände upp mot mig, men han har inte fattat det systemet helt än och blev lite stressad och missade därför en hel del godis… Jag är väldigt nöjd i alla fall! Sedan frågade jag om jag fick låna hem Seifer till på onsdag och det fick jag, så nu är det 3 hundar här i Stavsjö några dagar. Selen satt dock inte riktigt lika bra på honom, så effekten blev inte lika bra… Måste justera den och jobba på rutinerna kring påtagning, för Seifer var helt vild, ja Cid också för den delen.

Jag är verkligen inte van vid retrievers — Seifer kommer med strumpor till mig hela tiden!!! Men det är bara att tacka och belöna! =D Ska gå ut på en långtur med alla 3 senare när det är svalt och skönt, längtar!

IMG_4183IMG_4101

0

Underbara Höstdagar

Nu har vi spenderat ytterligare en underbar helg i Stavsjö och njutit av familjen, naturen och lugnet! Yoggi drog en luring och följde med Kela och familjen Wering till landet över natten — vilket gav Harry möjlighet att leka med sina kusiner Cid och Seifer.

IMG_4618 IMG_4619

IMG_4617

IMG_4601

Yoggi med sin älskade Farfarr!

IMG_4589

Kusinerna i ett sällsynt moment av stillhet…

Idag på eftermiddagen så gav jag mig på det omöjliga projektet med en fotosession med Harry… Det är verkligen inte lätt att ta bra foton på honom!!! =S

IMG_7953

IMG_7958

IMG_7961 IMG_7968 IMG_7984

Nu är det dags att packa väskorna och åka hem igen, energimätaren på fullt inför en hektisk vecka! Harry har en parning på tisdag och sedan börjar ju vår utbildning på Svenska Terapihundskolan!

 

 

0

Att Träna en Matte…

Yoggi har ju lite problem med sin sociala kompetens som ett resultat av att han blev anfallen som valp och därefter ansett att jag bevisligen inte kan skydda honom från allt. Det är det absolut jobbigaste i mitt liv som hundägare, jag ser det som ett enormt misslyckande och det gör vardagen väldigt mycket svårare än nödvändigt. Samtidigt som det är Yoggi som det har drabbat, så har det suttit kvar än mer i mig och jag har inte litat 100% på honom med andra hundar. De enda som han har fungerat felfritt med är hundar med VÄLDIGT tydligt kroppsspråk.

Nu bor det ju två golden retrievers i Stavsjö och de måste dela hus när vi ska vara här, vilket har gjort problemet än mer påtagligt och fått mig att inse att det är ohållbart. Först sa jag: Han är 8 år, låt honom vara, det är inget att börja bråka med nu. Men så hoppas vi ju på att han ska leva många år till och följa med ut i skog och mark. Så idag tog vi med oss Seifer, 1-åringen, ut på långpromenad på kvällen. Jag var SKITNERVÖS rent ut sagt!!! Men beväpnad med säkert 1 kilo leversnittar och en enda tanke: det här bara MÅSTE fungera.
Först satt jag på trappen med Yoggi i koppel och belönade honom varje gång han tittade på Seifer utan att morra, eller varje gång Seifer kom nära. Sedan gick vi iväg och när jag släppte Yoggi så tror jag att pulsen låg kvar på 200 i säkert 10 minuter–jag var helt slut i kroppen!!! Men Yoggi gjorde INGENTING! Han sprang runt, de nosade på samma fläckar, sprang jämsides, Seifer brakade rätt in i honom — inte minsta lilla grymtning ens!!! Jag är så otroligt glad och stolt över min lille parvel, och mig själv som lär mig lita på honom och släppa taget lite, lite grann.

20130608-003145.jpg

0

Oh Yes We Do!!!

Då så — nu är husse & matte gifta och livet kan återgå till att handla om hundar! Phu, det har varit några hårda veckor där de fyrbenta inte varit i fokus och det har nog både de och jag känt av. De var med i kyrkan under vigseln och Yoggi skötte sig strålande!!! Harry var sitt vanliga, charmiga jag och pep och småylade om vartannat för att han tyckte det blev tråkigt… Tur att prästen hade mikrofon! =D Jag är så himla glad att jag insisterade på att ha med dem trots att folk tyckte det var lite konstigt — de är ju mitt allt och våra bästa vänner! Det hade känts helt fel att inte ha dem med på vår stora dag. Våra ”egna” kort har inte kommit än, så jag stjäl några från våra fina gäster!

Tärnor & hundarna (IL)

Vårt fina bröllopsfölje med näbb, tärnor och vovvar! Foto: I-L Petersson Wallin

Muren (Larsa)

Familjen Full Koll åt Alla Håll! Foto: Lars Bååth

Veckan som gått sedan bröllopet har vi spenderat hemma hos mina älskade svärföräldrar i Stavsjö och jag hade planerat långa vandringar och massa aktiviteter — men vi har varit sjuka hela veckan, så det kommer igång först nu, dock med 4 hundar istället för 2… I morgon blir det spår och nästa vecka har Harry fullt upp! =D

Yoggi trädgård

Vi njuter!!!

Hänga Harry

Harry hänger med! ; )

Seifer trädgård

Kusin Seifer…

 

 

1

Äntligen Höst!!!

Nu är det höst på riktigt!!! YEY! Älskar’t!
Vi har inte gjort överdrivet mycket sedan sist, både jag & pappa har varit ganska sjuka och mest hållit oss stilla.
Men nu i helgen åkte vi ned till Stavsjö och familjen, där vi inte varit sedan mitten på augusti och eftersom Anders bror och hans fru nu flyttat hem ifrån Mexico så var det verkligen på tiden med ett besök! De hade dessutom med sig sina två golden retriever grabbar: Sid och hans son Seifer. Det tyckte Yoggi & Harry var lite konstigt, de är så vana vid att vara kungar i Stavsjö, men de två stora killarna var generösa nog att låta våra killar ha nedervåningen och höll sig själva på övervåningen. Harry fick en välbehövlig löptur i skogen med dem båda dock! Han & Seifer kommer nog bli väldigt bra vänner, de älskar att springa båda två, jättesöta!
Harry blev nog lite överansträngd dock, för han började slicka överdrivet mycket på sina framben och tassar – vilket jag upplever att han gör när han sprungit lite mycket. Så det blev lite snygga wraps på framtassarna, såg ut som en Michael Jackson imitatör ett tag… =D
I söndags fick Yoggi & Harry även träffa Thomas & Birgitta! Det är lika underbart varje gång, de saknar dem verkligen. Fredrik kunde inte komma, så när de väl träffar honom kommer det nog bli lite kaos, för det var ganska länge sedan.
Vi planerar, funderar och längtar kan man väl sammanfatta just nu… =D

Vi har utrustat buren inför kallare dagar! Mysigt!!!

Harry Michael Jackson-style!

Harry posar på stubben

Sid, jag & Seifer i skogen! ❤

Yoggi & Harry spanar över fältet…

Sid’s första godisträd! =D

Yoggi ❤

Stubbklättraren Yoggi…