0

Vår Fantastiske Harry.

Tänk att den hunden skulle komma till sin rätt på ett äldreboende, vem hade någonsin trott det? Tack vare Johanna på kennel Rottkaiser så insåg vi potentialen i honom, vad han har letat efter i hela sitt liv och vi inte har förstått. För en hund med större hjärta och mer empati är svår att hitta. Han är väldigt mycket Timmy för mig och det gör inte kärleken ett dugg mindre, om man säger så…

Idag bad vi att få träffa en av de boende som vi träffat några gånger, som de har svårt att motivera till något och som inte känner någon större glädje över livet, tyvärr. När de sa att Harry hade kommit på besök, då kunde personen tänka sig att komma upp ur sängen överhuvudtaget och kom ut i uppehållsrummet. Där satt Harry och blev klappad och pratad med i 1,5 timme — helt fantastiskt. Jag fick tårar i ögonen flera gånger, speciellt då personen log eller skrattade, vilket aldrig händer annars enligt personalen. När vi skulle gå sa chefen: ”Tänk att ni på 2 veckor har lyckats med det vi inte klarat av på 2 år.”

Det är så stort. Älskade, älskade, älskade Harry. Tack för att du är du.

IMG_7986

Annonser
0

Goodwill!

Idag har nästan hela team Mayhem laddat upp på goodwill-kontot! Jag och Harry var på vår första riktiga praktikdag och Yoggi följde med svärmor till hennes systers boende för att sprida lite glädje.

Jag har hela tiden tänkt att jag verkligen måste motionera Harry massor innan vi åker till praktiken, men efter att jag såg hur trött han blev när vi var och presenterade oss så har jag tänkt om. Han behöver nog ha ett litet överskott för att orka med hela timmen. Tänk att det kan vara så jobbigt att koncentrera sig och sitta still! I och för sig har jag lärt mig att vi människor egentligen bara klarar av att vara ”helt” fokuserade 30 minuter i sträck, så det är kanske ännu kortare tid för hundar?

Han blir i alla fall hjärtligt mottagen av personalen och de boende, det värmer i hjärtat att se deras ansikten lysa upp när Harry kommer in i rummet och viftar på svansen! Han har väldigt mycket kvar att lära sig, men hans vänliga sinne hjälper honom nog en bra bit på vägen. Han har svårare för de som är lite passiva, då blir han osäker på vad hans roll är och då lägger han sig mest ned och slutar engagera sig. Det ska vi jobba på! Jag kan ju ingenting om att jobba med äldre eller dementa heller, så vi får lära oss tillsammans. På onsdag är det dags igen.

Efter praktiken gick jag hem till Erik & Margarita för att gå ut med hundarna i den nya VGW-selen som jag skaffat till dem, dessa superenergiska goldens som nästan drog omkull mig förra veckan… Idag tog jag dem en och en och jag vet inte om det var det som gjorde det mycket lättare, men jag är i alla fall väldigt nöjd med selen! När Cid drog iväg framåt, så vände selen honom mot mig utan att jag behövde använda någon kraft alls! Jag klickade varje gång han vände upp mot mig, men han har inte fattat det systemet helt än och blev lite stressad och missade därför en hel del godis… Jag är väldigt nöjd i alla fall! Sedan frågade jag om jag fick låna hem Seifer till på onsdag och det fick jag, så nu är det 3 hundar här i Stavsjö några dagar. Selen satt dock inte riktigt lika bra på honom, så effekten blev inte lika bra… Måste justera den och jobba på rutinerna kring påtagning, för Seifer var helt vild, ja Cid också för den delen.

Jag är verkligen inte van vid retrievers — Seifer kommer med strumpor till mig hela tiden!!! Men det är bara att tacka och belöna! =D Ska gå ut på en långtur med alla 3 senare när det är svalt och skönt, längtar!

IMG_4183IMG_4101

0

Back in Business!

Sorry, det var längesedan vi rapporterade något ifrån teamet och det är nog en god indikation på hur livet går. Vi har haft fullt upp med försäljning av lägenhet samt flytt, så hundarna har inte fått hitta på så mycket kul. Men nu börjar det stabilisera sig och vi kommer igång med våren!

I veckan som har gått så har jag & Harry varit och presenterat oss på två äldreboenden i Norrköping för att få till praktikplatser och både tog emot oss med öppna armar! Vi behöver göra 15 timmars praktik inför vår examination och det kommer vi snart komma upp i. På det ena boendet fick vi gå runt och hälsa på de boenden redan första dagen och vilket mottagande! Personalen fullkomligt kastade sig över honom och var helt ense om att de ville ha honom där! Det är ju såklart extra kul om han kan bidra till en ännu bättre arbetsmiljö för personalen, såväl som livskvalité för de boende. Det känns verkligen KANON! Jag mailade alla boenden inom Norrköpings kommun och första svaret jag fick var ”Norrköpings kommun har tagit ett principbeslut att inte tillåta pälsdjur i sina lokaler, så det går inte”, vilket var väldigt nedslående och jag tänkte att alla skulle svara likadant och vi skulle stå utan praktik. Men så var det inte och på dessa ställen kommer vi nog att bli kvar långt efter praktiken. På det boendet där vi gick runt så var vi där ca en timme och efter rundvandring och Harry pussat på de boende, så samlades vi på chefens kontor — och Harry kastade sig omkull och började nästan snarka på golvet! Det tar verkligen på dem att jobba så fokuserat. Det gäller att tänka på det och hela tiden pejla hans signaler, så man inte håller på för länge. Riktlinjen för praktiken är max 1 timme/tillfälle och max 3 gånger/vecka. Kul! Nu är vi på G! Känner ni till något boende som skulle vilja ha besök av oss så är det bara att skicka ett meddelande, så ska vi se vad vi kan ordna!

IMG_4179

Bästa lille Smarrflan!

0

Det Ska Vara Border!

Vilka duktiga hundar vi har som står ut med vårt vagabond-liv! Det är ett himla farande jämt och de klagar aldrig, de är okej med vad som helst, så länge de får följa med. Det verkar dessutom smitta av sig, för lilla Coffee visar precis samma inställning! Jag vet att valpar ska få lugn och ro i sina hem när de är nyinflyttade, men det fungerar tyvärr inte hos oss, vi reser nästan varje helg och jag tycker personligen att det viktigaste för henne är att hon får vara med oss och veta att vi älskar henne och tar hand om henne var vi än är. Yoggi hann vara hemma i två dagar när han kom till mig & Mattias –sedan fick han vara med och köra alla ridskolehästarna till sommarbetet. Harry hann var hemma i 15 minuter innan det var dags att åka på agilityträning med Yoggi och efter några veckor fick han följa med på långresa till Borås och Änglahoppet. Men, de verkar ju ha överlevt och jag vet att det finns de som tycker att jag gör helt fel, men jag gör så gott jag kan och jag är väldigt uppmärksam på hur hundarna mår. Coffee fick börja med två dagar hos moster med man och sedan hem till Stockholm och jag upplever att hon är väldigt trygg och nöjd med sitt liv.

IMG_8071

Snyggvalpen när vi just hämtat henne

Den här helgen bjöd på en resa till Stavsjö för att fira hussens födelsedag och introducera Coffee för familjen. Läckande valpar och trägolv är ingen jättebra kombo, men vi byggde och styrde lite så hon kunde vara med så mycket som möjligt. Hon fick träffa Theo som är 2 år och hon var superduktig med honom, slickade bara när han stoppade fram fingrarna till henne. Fina valp! Hon gillar uppmärksamheten och somnar sedan snällt när man lämnar henne ifred. Absolut mysigast är hon på nätterna! Vi har ju hennes bädd uppe vid våra kuddar i sängen och hon ligger nästan alltid med huvud och framtassar utanför sin säng och på en själv eller i alla fall så nära hon kan komma. Våra hundar är knappt så mysiga ens under pistolhot! =P Hon fick även sitt livs första snö och det var ju perfekt tajmat att vara på landet så man kan rusa runt då ju!

Coffees först snö

Jag kommer!

I morse var det tidig uppstigning, resa hem till Nacka för att lämna av valpen hos pappa och sedan till Stockholmsmässan för att sitta i rasmontern med grabbarna. DE VAR HELT SUVERÄNA!!! Bara låg och satt snällt på bänken och blev klappade och matade hela passet (3 timmar) av alla möjliga människor — jag är superimponerad! Jag visste att de skulle göra ett bra jobb, men man blir ändå rätt stolt över att de sköter sig när det är så mycket hundar och folk runt omkring. Harry passade på att göra reklam för Svenska Terapihundskolan som vi går på och hade sitt utbildningstäcke på sig.

Grabbarna Montern

Redo att ta sig an dagens besökare!

Harry Montermästare

Klart Harry kan svara på alla frågor om border!

Harry Terapihundstäcke

Hund under utbildning! Perfekt träning!

Stort tack till alla er som kom förbi och hälsade på oss!!!

0

Största. Möjliga. Tyssssstnad…

Vi startade dagen med en 7 kilometare som tog nästa 2 timmar — Harry verkade inte ha några som helst problem med att regnet HÄLLDE ned över oss, utan nosade mycket ordentligt på alla dofter som fanns i skogen!

På eftermiddagen gick jag ned och packade in hundarna i bilen och körde upp till parkeringen hos pappa, några 100 meter bort. Harry har nämligen STORA problem med garage och parkeringar och skäller hysteriskt när man tar ut honom ur bilen. Så jag beväpnade mig med godis och tålamod, satte en timer på 10 minuter och gick runt på parkeringen, belönade varje gång han såg någon eller hörde något utan att skälla. Jag kan ärligt säga att jag inte förstår hur folk tränar sina hundar om de inte vill använda godis till dem! Det funkade bra, han stressade upp sig några gånger när det kom folk, skällde och då vände vi och gick en bit tillbaka, satte oss ned och belönade tystnad. Harry är en extremt vokal hund och alla hans känslor och åsikter kommer i form av pip, skall, morr, gnäll etc. Men jag är supernöjd med det vårt första pass, som jag lägger till kategorin miljöträning. Sedan blev det en vända ned för att fylla på p-tiden och det gick faktiskt lite bättre ändå.

IMG_4679 IMG_4680

När vi kom hem så körde jag ett likadant pass i vårt garage, där han brukar vara HEMSK! Nu är det ju som sagt träning á la godismaskin, men det funkar ju, så jag fortsätter med det så länge det behövs! Den här gången fick han även träna på att sitta kvar i bilburen medan Yoggi fick köra lite lydnad utanför bilen. Kul när man kan hjälpa sig själv med träningen — jag tycker just den här biten med skällandet är fruktansvärt jobbig!!! Och så himla svår att komma till bukt med — men nu har vi tagit ett pyttelitet steg på vägen.

0

En Annan Sorts Utmaning…

Som en del i vår utbildning till besökshundsekipage, så ska jag och Harry genomföra 15 timmars träning på egen hand: social, miljö och passivitet. Här har jag insett att mest fokus behöver läggas på passivitet, för det är han inte särskilt bra på, speciellt inte utomhus. Men idag hade jag bestämt mig för att köra 10 minuter i en skogsdunge nära oss där han har varit många gånger — och döm min förvåning när han satt helt tyst och tittade på mig och lite runtomkring HELA passet!!! Snacka om förvånad matte! =P Så det är väl bara att jobba vidare med att försvåra i antal minuter och olika miljöer.

Men — problemet gäller miljöträningen. Jag har alltid tränat mina hundar på olika underlag och i olika miljöer (långt innan det kallades dog-parcour…) och jag har svårt att komma på vad jag ska göra med honom när det gäller den träningen! Om jag ber honom hoppa upp på något så gör han det, han går överallt och är inte svårövertalad. Mitt problem är snarare åt andra hållet — ser mina hundar något konstigt så förutsätter de nästan att de ska hoppa upp där vare sig jag ber dem eller inte! Förra veckan hoppade Yoggi upp i motorutrymmet på pappas bil (som tur var så var bilen kall!!!) när han hade öppnat motorhuven. Jag vet inte hur många traktorer, maskiner, gräsklippare och lastbilar de varit på väg in i innan jag hunnit stoppa dem!  För de har ju alltid varit med mig, Fredrik & Thomas på jobbet genom åren och då fått lära sig att det bara är kul att få vara med! Harry klarade ju dessutom intagningsprovet till Räddningshund med bravur och där testar de verkligen miljösäkerheten hos hundarna! Det är ju en lyxproblem — men vad ska jag hitta på i mina 5 timmar miljöträning???

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA IMG_4034 IMG_5698 OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

2011-12-12 11.10.26 2011-04-18 15.36.39