0

Dagar i Stavsjö!

Vi bor ju sedan två månader tillbaka i Stavsjö mestadels och det är verkligen ett paradis för hundarna. Ja, oss människor också för den delen.

IMG_5635

Skönt med sovmorgon i stora sängen!

IMG_5638

Utflykt med de gyllene kusinerna vid Fiskedammarna!

IMG_5644

Börjat ta upp löpningen så smått till grabbarnas stora lycka.

IMG_5648

Hela skogen för oss själva!

IMG_5654

Varit hjälptränare när matte har ridlektioner har de hunnit med också!

I fredags var vi hos veterinären för vaccination, samt koll av Harry som har matvägrat ett tag. De hittade ingen spricka i någon tand eller någon infektion, så de tog ett blodprov och misstänker magkatarr. Ingen behandling, utan bara att vänta in provsvaret. Men han var väldigt ledsen över det och Yoggi med.

IMG_5665

Snacka om att tycka synd om sig själva!

Igår och idag har vi varit och badat och igår var det två svanar i den lilla sjön, vilket ledde till att Yoggi hoppade i typ 10 gånger och husse fick simma ikapp och styra om… =) Så idag var det flytvästar på!

IMG_5675

Nu på kvällen hände något mycket konstigt! Hundarna fick sin mat ute på gräsmattan och Harry visade STORT intresse för att få äta och vi slängde ut maten med stort mellanrum. Så gick Anders in och jag började plocka in utemöblerna, vänder ryggen åt hundarna i någon minut och hör sedan hur de ryker ihop bakom ryggen på mig!!! Yoggi hade då farit fram och skulle stjäla Harrys mat och Harry var tydligen vansinnigt hungrig och sa ifrån, vilket gjorde Yoggi förbannad och han högg och vrålade i ren förvåning! Shit vad arg jag blev på honom! Mest chockad tror jag, för de har aldrig ens höjt rösten åt varandra tidigare… Nu är de vänner igen, men Harry var konstigare än vanligt långt efter!

IMG_4181

Våran godhjärtade, älskade Harry var tvungen att ryta i och det tycker han inte om.

 

Annonser
0

Vår Lille Superhjälte!!!

Alltså Yoggi. Stålmannen kan slänga sig i väggen i jämförelse. Vilken hund! Han har verkligen varit helt fantastisk idag!

Vi hade tid hos veterinären 09:15, på Nacka Djurklinik hos en specialist i internmedicin, efter att vi märkt att han dricker och kissar extremt mycket, samt att han börjat läcka urin. Efter lite självsökta diagnoser igår kväll, så var vi ganska säkra på att det var diabetes han drabbats av. Jag var beredd att ta vad som helst som var behandlingsbart, så jag blev inte direkt avskräckt av de veterinärartiklar jag läste.

Eftersom de eventuellt ville ha ett sterilt urinprov så skulle han vara okissad på ett par timmar, så han fick gå ut vid midnatt och sedan blev han buren till bilen när vi skulle iväg. Det tyckte han var väldigt konstigt!!! När vi kom fram så fick vi väga honom och han vägde in på 8,7 kg — det är lägre än han någonsin haft som vuxen! Det roliga är att jag sa till Anders igår att han gått ned så mycket i vikt, Anders hade inte reagerat på det… Men jag hade rätt, jag känner min Yoggi! Vi kom sedan in på rummet och Harry var med som stöd (jag tänker att det är bra för honom att vara hos veterinären utan att han behöver gå igenom något…). Snart kom sköterskan och veterinären, både supertrevliga och väldigt måna om Yoggi. Efter att hon frågat ut oss om symptom och historik så var hon rätt övertygad om att det var diabetes, väldigt klassiska symptom sa hon. Hade han varit en katt hade det varit troligare med fel på sköldkörteln, men det är tydligen väldigt ovanligt hos hund… Så det blev blodprov och sedan fick vi i uppgift att ta ett vanligt urinprov på honom med en jätteslev! Det var inte särskilt svårt med en så kissnödig hund. Därefter blev det en lång väntan, Yoggi fick titta på lite änder under tiden.

Ank-Yoggi

Efter en mindre evighet så kom veterinären ut och sa att hon hade bra och dåliga nyheter. De bra nyheterna var att det inte är diabetes. De dåliga att vi inte vet vad det är. Så nästa steg blev ultraljud och vi fick vänta ca 15 minuter på det, sedan in i rummet för att förbereda honom för det. Han är så himla suverän att ha att göra med i sådana lägen, han lade sig på rygg på dynan som var på bordet! Sedan låg han snällt och stilla medan de rakade hela magen, smorde in honom i geggamojja och genom hela undersökningen. Han somnade till och med!!!

photo 1 photo 2 photo 4

Sköterskan sa att Yoggi var den snällaste patient de haft där inne! =D Veterinären gjorde sedan en väldigt noggrann undersökning och visade oss allt på insidan av lille Yoggi! Han visade upp lite abnormaliteter på njurar och mjälte. Så nu blir behandlingen antibiotika för att ta död på en misstänkt infektion i njurarna och om det inte hjälper så går vi vidare med röntgen för att kolla sköldkörteln. Sedan fick vi vänta väldigt länge på att direktregleringen med Agria skulle gå igenom, så vi blev kvar till 12:15 (Yoggi låg på rygg i mitt knä och sov hela tiden, personalen var helt fascinerade)! Men det gör inget  — vi får med oss en hund med alla möjligheter till återhämtning hem igen och det är inte alla förunnat. Vi satt med ett gråtande par med ett tomt koppel i väntrummet och då är man inte så stor och uppkäftig. Våra hundar är allt för oss.

Så glada att vi har våra hundar så högt försäkrade som det bara går, vi behöver inte fundera på hur högt vi måste skuldsätta oss för att rädda våra grabbar. Ibland är jag sur över höga premier, men idag vet jag varför jag betalar. Det gick på 7000:- innan Agria och vi betalade 2500:- tillslut. Tack och bock.

Nu är vi hemma med två trötta, slitna hundar och en enorm lättnad och tacksamhet. Tack för att välönskningar och hållna tummar och tassar. Idag är det även vår 9 månaders bröllopsdag! =D

IMG_1434

Team Mayhem – Wedding Edition

0

Mitt Hjärta, Mitt Allt.

Min Yoggi. Jag klarar inte riktigt av att han inte mår bra! Det gör att hjärtat slår i otakt och världen känns otrygg. Nu tror jag inte att det är jätteallvarligt, utan att det kommer bli bra efter att veterinären (specialist på internmedicin) har tittat på honom och gett medicin i morgon, men ändå. Det skär i mig när han tittar på mig med stora, sorgsna ögon. Fast de inte kan prata så vet man liksom.

2012-08-12 09.29.44

I sommar ska vi jaga skräddare i pölarna i Vemdalen igen, Yoggi!

Vi pratade om det där i helgen, min moster och jag, hur man känner sina djur. Både hon & jag är ju hästmänniskor i grunden, sedan älskar hon katter och jag hundar, men känslan efter ett helt liv med djur är nog den samma. Man liksom vet, man känner innan någon annan ser. Det är inte alltid man kan sätta fingret på exakt VAD felet är, bara att det ÄR. Om jag fick en enda förmåga i mitt liv, så skulle jag vilja kunna förstå vad våra djur kommunicerar med oss. Jag pratar med mina hela tiden, jag pratar med fåglar och katter och rådjur jag träffar ute, jag känner för alla djur, inte bara mina egna. Jag litar inte på människor som inte tycker om djur. Jag tycker mer om de flesta djur än jag tycker om de flesta människor. Så är det med den saken.

Och med det vill jag sända en tanke och all min kärlek till världens bästa katt: Tiger. Den enda katt jag någonsin fallit pladask för! Och till Coffee. Hon åkte hem igen i lördags och jag orkar inte riktigt prata om det än. Älskar er!

IMG_5141

Tiger & Coffee

0

Lilla Krigare!

I natt hade Coffee både rymt ur sin bädd i sängen och låg bredvid husse, samt lyckats få av sig byxorna — vilket inte var någon toppenkombo! Tur för henne att hon är så sjukt söt…

Coffee B&W

På förmiddagen gjorde vi muffins i flera timmar, de ska det bjudas på i rasmontern på Stora Stockholm i helgen — kom förbi och smaka vettja! Coffee passade även på att leka en sväng med sin pappa, de är så söta ihop.

När klockan sedan närmade sig 14, så packade jag våra grejor och så for vi mot veterinären, jag var jättenervös. Var där i väldigt god tid, lyckades få henne vägd (4,8 kg) och fick komma in i ett eget rum för lugnets skull. Hade med mig hennes älskade Stig-Helmer och en handduk att ligga på, jag ville försöka göra det så avslappnat för henne som möjligt. Hon tog det på helt rätt sätt och galopperade runt med sin fina giraff ända tills veterinären kom in. Jag fick berätta hennes bakgrund och vad problemet är idag och sedan var det dags för undersökning, där de började med en ganska basic koll och sedan kom en sköterska och hjälpte till med en mer genomgående undersökning av genitalier. Fy, stackars lilla Coffe! Hon pep och gnydde, men försökte inte bita den elaka tanten eller någonting! Vår lilla tappra krigare! Sedan ville de att jag skulle ta ett urinprov på henne – -det tycker man ju att de kunde ha sagt till om när jag ringde och bokade tiden. För att få en liten och stressad valp att kissa i nya områden är inte det lättaste! Utomhus gav jag upp och bad att få en tidning med mig in på rummet där vi satt. Men efter 15 minuter så var det bara att inse att hon inte skulle kissa där heller. Då försökte veterinären ta ett manuellt, men fick bara ut en ynka droppe… Var det verkligen problem med urinläckage vi sökte för?… Hon lyckades i alla fall titta på det i mikroskop och såg att det hade förhöjt PH-värde. Så nu har vi fått antibiotika i 7 dagar för att få bot på eventuell urinvägsinfektion, men vi har även fått en medicin som ska hjälpa henne att stärka musklerna runt urinvägarna och förhoppningsvis på så sätt hjälpa henne få bukt på läckandet! Det kändes mycket mer hoppfullt än vad jag hade vågat hoppas innan och nu ska vi göra allt vi kan för att besegra det här monstret och få en frisk och glad liten valp!!!

Coffee klinik

Tur man har Stig-Helmer när livet är hårt!

Efter det fick hon följa med på besök hemma hos en kär vän, men hon var så slut efter allt så hon slocknade på mattan och sov sig igenom hela besöket!

0

Stackars Yoggi!

Vår helg började redan i fredags, då med rabiesvaccinering av båda två inför Ålands-resan och den här gången använde vi det 3-åriga vaccinet — trots att vissa EU-länder inte vill godkänna det. Vi tar det problemet när vi kommer till den resan, för det kostar samma som det 1-åriga och det blir en del pengar på 2 hundar i slutänden.

Sedan packade vi in oss i bilen och for söderut till Stavsjö, för en helg hos mina underbara svärföräldrar. Vi mjukstartade med en kortare skogspromenad på kvällen och hoppade i säng trötta och nöjda. När vi vaknade på lördagsmorgonen så skulle Yoggi gå några steg i sängen, men föll omkull. Jag tänkte inte mer på det, han kanske bara var väldigt trött eller så var sängen för mjuk… Men när vi skulle gå ned och äta frukost så vägrade han gå ned för trappen, varpå Anders bar ned honom. Men när han kom ned så ville/kunde han inte ställa ned höger fram, utan hoppade på 3 ben och gnällde när han satte ned tassen. Jag kände igenom honom och hittade ingen värme, han blev dock helt hysterisk när jag böjde ihop benet och sköt upp skuldran — då kastade han sig bakåt bara för att komma undan. Eftersom vi hade en lång dag i skogen planerad som alla sett fram emot, så började vi genast leta efter en lösning på problemet. Tillslut fick vi ihop det med bärstolen som de brukar ha barnbarnen i på långpromenader och så en extra ryggsäck i den. Vi testade hemma och Yoggi verkade vara rätt okej med det hela, så vi for iväg till skogen. Första biten var på grusväg och då bar jag honom, men när vi kom fram till den mjuka skogsvägen så tänkte jag att han kunde få gå en liten stund i alla fall. Efter två minuter så haltade han inte ens, så då lät jag honom fortsätta gå själv och njuta av några timmar i skogen!

IMG_4496

Filosoferar med älskade Farmorr!

IMG_4522

Njuter av vattnet i sommarens sista solstrålar.

IMG_4481 IMG_4483

Lördagen avslutades på bästa sätt: hundarna fick träffa Thomas, Birgitta & Sandra!!! Det var inte igår och de verkligen ÄLSKAR att träffa dem! På kvällen somnade Yoggi i vanlig stil i husses knä framför en film…

IMG_4502

Not a care in the world…

På söndagsmorgonen väcktes jag av att Yoggi låg och slickade sig om munnen och svalde en massa gånger, insåg vad som var på G och hann få ned honom på golvet innan han kräktes. Tog med honom ut och han satte sig och gick på toa 3 eller 4 gånger, sedan bara lade han sig ned i trädgården och ville inte röra på sig. Jag bar in honom och bäddade ned honom på soffan. Efter frukost så hade han piggnat på sig och vi bestämde oss för att gå på vår långpromenad som planerat och var ute i ca 3 timmar. Han var lite dämpad, men visade inte att han skulle ha ont eller så.

Natten till måndag så vaknade jag till av att jag hörde Yoggi ramla ned i golvet från sängen. Det var lite förvirrat, men jag uppfattade att han inte reste sig eller flyttade på sig efter att han ramlat. Jag somnade nog inte om, för jag gick upp och försökte hitta honom i mörkret och då låg han kvar på golvet, alldeles kall. Det var hemskt! Jag lyfte upp honom i sängen igen och tänkte inte mer på det, somnade om. Men när vi vaknade och gick upp för att åka hem till Stockholm, då låg han bara helt apatisk på en hög med kläder och lyfte inte ens på huvudet. Jag bar ned honom till köket och tempade honom — 39,7. Tog pulsen på honom två gånger medan vi väntade på att få tag i veterinär och den gick från 127 till 135 — i vila!!! Jag blev lite smått orolig och det var väldigt stressande att sitta i telefonköer och att vara i Stavsjö. Först ringde vi till vår hemmaklinik i Nacka och de tyckte helt klart att han skulle tittas på och kanske läggas in, men de hade inga tider. Fick en akuttid på Södra och en tid i Årsta vid 14-tiden (det här var typ 08:00…). Tillslut bestämde vi oss för att ringa till Norrköpings Smådjursklinik och riskera att bli kvar i stan några dagar. De hade en tid 10:30, så det blev lite orolig väntan och jag VET att jag inte ska tycka synd om mina hundar för att det bara gör det värre, men jag kan inte låta bli!!! =S

IMG_4508

Skrutt!

IMG_4515

Jag är fjantig, jag vet! =)

Vi åkte sedan in till sjukhuset med en MYCKET medtagen Yoggi, som fick ligga i mitt knä under en varm tröja på vägen in — tur att husse övningskör! Han gjorde inte en min åt några andra hundar i väntrummet och då blev jag en hel del orolig! Vi fick komma in på ett rum och träffa veterinären, berätta om vad som hänt och så. Det är ju ändå skönt att vara där vi gick när vi bodde i Norrköping, för de har redan journaler på honom och så. Hon tyckte precis som jag att symptomen lät som borrelia, anaplasma eller en allvarlig reaktion på vaccinet från fredagen. Hon beställde blodprover och gick för att ringa läkemedelsföretaget gällande biverkningar. Under tiden kom en sköterska in och tog prover och satte kanyl på honom för eventuell inläggning. Han var så still och snäll, försökte inte ens dra undan benet när hon stack honom. Lille Yoggis! Efter en lång väntan kom veterinären tillbaka och sa att läkemedelsföretaget inte kände till sådana biverkningar och proverna visade en rejäl förhöjning i antalet vita blodkroppar, vilket tyder på infektion i kroppen, men kan även vara anaplasma. Det provsvaret kommer på onsdag och under tiden så behandlas han med antibiotika och strikt vila. Det är möjligt att han hade en infektion i kroppen som immunförsvaret höll i schack, men när sedan rabiesvaccinet gavs (vilket ju är en försvagad variant av det man vaccinerar mot), så blev det helt enkelt för mycket för kroppen att hantera på en gång.

IMG_4519

 

Min lille krigare! Han ser fortfarande helt ynklig ut och vill inte göra någonting, men han äter och dricker och har nu fått sin 3:e dos antibiotika. Igår eftermiddag fick han ligga hemma och ta det lugnt medan vi var ute och motionerade Harry. Jag tycker det är hemskt att lämna en av hundarna ensam hemma, men i det här fallet är det ju för hans eget bästa!

IMG_4521

Mattes lille hjärta!

0

Älskade Lilla Trubbel!

Idag är det en vecka sedan vi kastrerade Yoggi och jag har varit överdrivet hård med hans lugn och ro: han har inte fått gå i trappor (känns idiotiskt att åka hiss NED från 2:a våningen men vad gör man?), han har inte fått hoppa ned från säng/soffa och inget lek och bus med Harry samt endast kopplade promenader — skittråkigt helt enkelt! =) Han har dock varit jätteduktig med att låta bli att slicka på sitt sår och han har inte behövt ha tratten på sig alls — vi har helt enkelt inte lämnat honom ensam.

Men igår kom ett bakslag som hette duga. Jag var ute och gick med dem i snöstormen och mitt på bron utanför oss så gläfser Yoggi till och håller vänster bakben i en jättekonstig vinkel. Efter att ha hoppat på 3 ben en bit så liksom rasar bakdelen och viker sig under honom! Han gnydde och kunde bara inte stå på benet! Jag fick panik och lyfte upp honom, då morrade han ordentligt och när jag satte ned honom efter en stund så var han lite småhalt, men inget mer. Väl uppe hos pappa så visade han inga tecken på att ha ont… Han har varit lite ovillig att hoppa upp i säng/soffa, han ställer upp framtassarna men orkar liksom inte skjuta ifrån med bakdelen. Nu på kvällen kom han ut i vardagsrummet efter middagen och satte sig och bara skakade på mattan! Helt sjukt, hela han bara skakade och såg helt förstörd ut. Jag tog tempen (37,6) och pulsen (72 slag/min) och sedan ringde jag världens bästa Anna-Karin för att få lite råd och hjälp. Han har varit väldigt hård i magen och Anders säger att han har haft seriösa gaser hela dagen. Så det kanske kan vara lite efterdyningar av operationen… Hoppas det! Vi håller ordentlig koll på honom (= jag kommer inte sova mycket i natt) och om han är konstig i morgon också så åker vi till bästa djurkliniken och kollar vad det kan vara med lille hjärtat! Usch vad det skär i en när man inte vet vad det är för fel och de inte kan berätta var det gör ont!

2013-03-20 18.24.56

Mattes älsklingar!

Det är lite roligt med den posen ovan, för Yoggi HATAR när någon ska ligga nära honom och både Harry och Smula och Effie har reagerat med att lägga sig ÄNNU närmare och verkligen trycka sig emot honom! ÄNTLIGEN!!!

3

Svåra, Men Riktiga Beslut.

Som ni alla vet, så har Yoggi haft förstadier till prostatacancer och blivit behandlad för det, midsommar 2011. Tyvärr så kom det tillbaka, vilket upptäcktes vid ett veterinärbesök nu efter nyår, påkallat av att han haft svårt att hoppa upp på kökssoffan hos svärföräldrarna och morrat mer än vanligt när man lyfter honom. Jag var dock inte mogen att ta det slutgiltiga beslutet att kastrera honom där och då, utan valde att ge honom en chipkastrering igen för att köpa tid. Sedan har jag vridit och vänt på alla argument för och emot tills det har känts som att huvudet snurrar runt hela tiden. Jag har alltid velat ha en valp efter Yoggi och därför desperat försökt hitta en lösning; det finns en privat klinik som tappar hundar på semin och sedan håller det fryst tills man vill/kan använda det. Det skulle ju vara när vi hittar en egen tik som passar Yoggi både storleksmässigt och med rätt linjer — och det är ju inget säkert oavsett. Denna tappning kostar 4600:-/gång samt 1800:- i förvaring varje år. Just nu finns inga sådana pengar.

Och sedan kan jag känna att det finns ju någon anledning till att han inte blivit ombedd att betäcka någon tik hittills — det är inte direkt så att borderfolket inte haft möjlighet att se honom under åren. Han har ett fantastiskt vackert huvud och en enorm arbetsvilja, men med en ganska djup och bred bröstkorg samt ett svagt bakparti… Tyvärr. Det finns så många bra hundar i Sverige idag och jag tycker egentligen att man bara ska avla på de bästa och mest välmeriterade, valpar efter Yoggi är ju bara min egen dröm. Men i slutändan så är det oförlåtligt att tänka så när det gäller min bästa vän och hans liv och hälsa! För tänk om det i alla fall slutar med att han måste kastreras och så har jag väntat med sövning och det ännu längre och han kanske inte hade varit så frisk och stark som han är nu — jag hade aldrig förlåtit mig själv! Så igår ringde jag och bokade tid, fick erbjudande om nästa vecka, men bad att få en snarast möjligt för att få det gjort innan jag hann ändra mig. ”Lämna in honom efter 8 i morgon” fick jag till svar, tackade och la på luren och gick upp i lägenheten. Satte mig på golvet och lät tårarna falla, grät över förlorade drömmar och framtidsplaner och Yoggi gjorde allt han kunde för att trösta mig — han är verkligen jätteduktig på att ta hand om dem som gråter. Och där någonstans fann jag en tanke som gjorde allt lite lättare: Det vore inte rättvist mot den valp vi hade tagit efter Yoggi — för den hade aldrig kunnat leva upp till förväntningarna jag skulle haft. Yoggi har varit min allra bästa vän i 8 år och jag får aldrig mer en sådan hund. Med Harry kan man bara hoppas att det blir bättre! =D

Så i morse stannade Anders kvar hemma och vi åkte tillsammans till Nacka Djurklinik för att lämna in honom. Fick träffa underbara veterinären Jennie (som vi haft tidigare) och gick igenom ingreppet. För dem är det ju inget stort, de kastrerar ju hundar och katter dagligen — men jag är livrädd när det gäller att söva ned djur. Det finns alltid en procent som inte vaknar upp efter narkosen och naturligtvis lyckades jag se ett program på Animal Planet igår kväll med en apa som råkade ut för just det… Typiskt! Sedan lämnade hon oss och in kom narkossköterskan Yvonne och gav honom lugnande. Så satte jag mig på golvet med honom och när han väl gav upp så låg min mössa och väntade på honom, så han skulle ligga mjukt med huvudet. Sköterskan kom och hämtade honom, jag pussade hans nos och sa: ”Jag älskar dig. Sköt dig och vakna snart igen.” Sedan bar hon iväg på honom… Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt!

2013-03-14 08.30.16

Yoggi i väntrummet!

2013-03-14 08.46.06

Yoggi lite trött helt plötsligt…

2013-03-14 14.12.39

Helt väck till slut…

För att hålla tankarna i schack så passade jag & Harry på att åka upp till Hellasgården och gå 12 km-spåret i kylan! Det var skönt att låta honom springa av sig, han håller sig faktiskt lite närmre när Yoggi inte är med…

2013-03-14 09.37.39

Balansen Harry?

2013-03-14 12.33.46

Mitt lilla vildhjärta!

Efter en ordentlig promenad på 2,5 timme så åkte jag och åt lunch, sedan for jag till kliniken fast det var 30 minuter kvar tills jag skulle få hämta honom — jag kunde inte sitta still i alla fall! Så fick jag alla papper i ordning, betalade och fick sätta mig att vänta i ett rum en stund. Sedan kom Yvonne med den stackars lille älsklingen! Han såg inte alls glad ut, men Yvonne sa att hon tyckte han tog det mycket bättre än de flesta av deras patienter… Sedan gick vi ut och packade ihop oss och åkte hem! Jag gav honom lite yoghurt (fastad sedan 20:00 igår) och en köttbulle, försökte få honom att dricka vatten, men det vill han inte… Nu ligger vi på sängen alla tre, han gryr och gråter om vartannat, tittar på mig med stora och rädda ögon — stackars hjärtat! Det kan inte vara lätt för dem, de förstår ju inte varför det känns alldeles konstigt i hela kroppen! Men nu är den dumma cancern borta för gott och vi kan slappna av och njuta av alla år vi har framför oss med vår älskade, underbara Yoggi!!!

2013-03-14 14.15.24

Trattus Terrier

Stort tack till den underbara personalen på Nacka Djurklinik — alltid suveränt trevliga och hjälpsamma samt bra med hundarna!